Jämfört med Epsons läckra och ström­linjeformade hemmabiomodeller i de högre prisklasserna är EH-TW2800 en ganska så trist konstruktion. Den påminner mer om en stor kontorsmodell än något som är avsett för hemmaunderhållning.

Fjärrkontrollen är ganska så stor och mycket överskådlig tack vare stora, fina knappar och genvägar till färgbalans, bildformat, skärpa och testmönster. Fast av någon outgrundlig anledning inte till kontrast och ljusstyrka.
Fläktljud hörs det inte mycket av, man kan montera projektorn ganska så nära soffan utan att man tänker på fläktens surrande.

Bildkvalitet
Direkt ur kartongen har Epson-projektorn en skarp bild med välmättade färger. En scen ur filmen ”Blood Diamond” med ett brinnande hus har realistiska eldsflammor, utan att bilden bränner ut i de ljusaste områdena. Lågorna är naturligt gula, med fin skärpa och gott om detaljer. Samtidigt återges Leonardo DiCaprios hy med nyanserade toner. Han är varken för blek eller för röd i ansiktet (och färgbalansen kan dessutom justeras åt det håll man vill).

Bilden är rent allmänt bättre än hos Sanyo och har en bättre känsla av djup och tredimensionalitet. Optiken har ännu lite skarpare fokus, med aningen fler detaljer i skägg och hår. Svärtan är dock lite matt här också, så man får inte direkt någon stor film noir-känsla av Batman-filmen ”The Dark Knight”.

När vi aktiverar den dynamiska irisen blir mörka områden skarpare och djupare, så vi dras in mer i handlingen. Bilden blir mer tredimensionell och det känns som om bakgrunden i bilden drar sig lite inåt. Svärtan hade dock kunnat vara ännu mörkare. När projektorn är optimalt kalibrerad i båda ändar av gråtonskalan får vi en klarare bild med lite skarpare skuggor och ännu lite mer djup. Svartaste svart är fortfarande lite grått, men inte mer än hos en ganska så bra LCD-TV. Det visuella uttrycket är med andra ord tillräckligt bra för tämligen storslagna bioupplevelser.

Också i detta test: