TEST: Denon AVC-A10H

Jag hade förberett mig för kvällens filmunderhållning. Föga anade jag vad som skulle träffa mig. Rakt i magen. Med 13 förstärkarkanaler, var och en klassad för att leverera 150 kraftfulla watt, var Denons senaste surroundförstärkare inställd på att leverera hemmabioupplevelser utan dess like. Och när jag trodde att det inte kunde bli häftigare så aktiverade jag Dirac-rumskorrektionen. Det var som om alla väggar blåstes ut i tomma intet och jag satt kvar. Mitt i handlingen. Så bra låter nämligen AVC-A10H när den är som bäst.

Men låt oss ta ett steg tillbaka: Exakt vad är det Denon har skapat här? På papperet pratar vi om en nästan-flaggskeppsförstärkare med 13.4 kanaler i stället för storebror AVC-A1H:s 15.4, till ett betydligt trevligare pris. Men hur stor är skillnaden i praktiken?

Mycket är sig likt under locket

AVC-A10H har samma kvalitets-DAC från ESS Sabre (fast ett par färre) och strömförsörjningen är bara lite nedskalad med 22 000 µF kondensatoreffekt jämfört med A1H:s 33 000 µF. Transformatorn är också lättare och väger 8,1 kilo i stället för 11,5. Eftersom förstärkaren arbetar i klass AB och inte i switchad klass D kan det förvåna vissa att den använder EI-transformator och inte ringkärnetyp. Det beror på att EI ska hantera ojämna effektkrav bättre, vilket spelar in när många kanaler drivs samtidigt.

Byggkvaliteten känns väldigt gedigen, inte minst på grund av vikten på massiva 23,6 kilo. Det solida chassiet med kopparplåtar bidrar till mindre resonanser och den symmetriska konstruktionen med separata monoförstärkarsteg vittnar om noggrann ingenjörskonst.

Anslutningar

Du hittar in- och utgångar för alla 13 kanaler plus fyra subwooferutgångar, alla med separat ljudbehandling. Detta möjliggör sofistikerad basbehandling, speciellt om du uppgraderar till rumskorrektion med Dirac Live Bass Control.

Den största skillnaden mot A1H är avsaknaden av balanserade XLR-kontakter. A1H kan nämligen koppla in en balanserad stereoljudkälla – men ännu viktigare är att den har en balanserad anslutning till alla fyra subwoofers, vilket minimerar färre problem med brus och brum när man använder långa signalkablar.

För de flesta anläggningar spelar skillnaderna liten roll, men om du har väldigt långa kablar till subwoofrarna – eller verkligen känner att du behöver en fantasiljon högtalarkanaler – så kan du överväga flaggskeppet.

Användning

Denon har jobbat mycket med användarvänligheten, och det märks. Den första installationen tar dig igenom allting, steg för steg och med tydliga illustrationer på TV-skärmen. Den inbyggda Audyssey-rumskorrektionen fungerar sömlöst, med åtta mätpunkter för optimalt ljud i hela soffgruppen.

Om du uppgraderar till Dirac Live krävs det en PC och en särskild mätmikrofon – och lite mer tålamod. På plussidan kan alla inställningar göras med medföljande fjärrkontrollen, den nya Denon AVR-appen och HEOS-appen för musikstreaming.

Menysystemet är också en riktig fröjd för ögat, med HD-upplöst grafik som gör det enkelt att navigera genom de många funktionerna.

Fantastiskt för film och TV

I vårt testrum, med Procella THX-högtalare och en dubbel 15-tums subwoofer, visar AVC-A10H vad den kan. I den andra säsongen av den animerade storsatsningen ”Arcane: League of Legends” är Dolby Atmos-spåret ett rent nöje.

Karaktärernas röster är klara och naturliga, samtidigt som ett musikaliskt soundtrack med dynamiska, elektroniska rytmer och mörk rock omsluter dig med en sällsynt auktoritet – inte minst tack vare omfattande användning av surroundkanalerna. Höjdeffekterna är också placerade med kirurgisk precision, så att du verkligen känner dig omsluten.

Dirac trollar

Audyssey XT32-rumskorrektionen gör ett bra jobb med att justera tonala olikheter och timing mellan högtalarna. Men det är när man gör sig besväret att konfigurera Dirac Live som magin verkligen händer. Ja, det kostar extra pengar och ja, det tar tid att installera med en PC och den nödvändiga mätmikrofonen (Umik-1) – som måste köpas separat. Men vilket resultat!

Med Dirac knyts allting ihop till en högre enhet. Högtalarna försvinner helt ur ljudbilden och lämnar efter sig en holografisk ljudbild som svävar i tomma intet. Man blir inte bara omringad, man blir insvept av ljud på riktigt. Och dessutom blir subwoofrarna ännu bättre integrerade med resten av systemet.

Hemma hos mig är Dirac faktiskt helt nödvändig. Jag har nämligen två in-wall-subwoofers från Miller & Kreisel som egentligen behöver en dedikerad DSP-förstärkare för att fungera optimalt. Jag driver dem dock med en Hegel H30A-effektförstärkare och med Dirac får jag äntligen den linjära och tighta bas jag har drömt om.

En besvikelse i stereo

Ju mer extatisk jag blir över ljudet i surround, desto större blir besvikelsen när jag byter till musik i stereo. Missförstå mig inte: med samma högtalare som i surround, med subwoofers och satelliter, håller ljudbilden även i stereo. Det är när jag byter till större golvhögtalare som svagheterna blir uppenbara.

Inkopplad till de annars så fantastiska DALI Epikore 9 (350 000 kronor per par) är det tydligt att ljudet saknar dynamik och auktoritet. Det låter tunt och ofokuserat, även vid måttliga volymnivåer. Faktum är att den betydligt billigare integrerade förstärkaren Marantz Model 60n (17 000 kr) klarar sig bättre. Detsamma gäller Hegel H95, och det skulle inte förvåna mig om den billiga streamingförstärkaren Bluesound PowerNode gör ett minst lika bra jobb.

Om du ska driva ett par krävande golvhögtalare med fullt frekvensband rekommenderar vi därför en dedikerad stereoeffektförstärkare till fronthögtalarna. Det lyfter musikåtergivningen i stereo avsevärt, och ger även ett bättre fundament till de viktiga frontkanalerna när man tittar på film. NAD C298 (27 000 kr) med 2 x 185 watt är ett mycket bra alternativ, men den billigare NAD C268 (11 000 kr) är en förbättring. Det kan verka motsägelsefullt för en så kostsam hemmabioförstärkare, men så blir det när så många förstärkarkanaler ska dela på samma effekt.

Mot konkurrenterna

Utmaningarna i stereo är inte på något sätt unika för AVC-A10H. Ju fler förstärkarkanaler, desto fler kretsar och komponenter som den totala budgeten måste fördelas på. Men vissa konkurrenter kan fortfarande engagera bättre i stereo än Denon-förstärkaren.

AVC-A10H lägger sig ovanför Marantz Cinema 30 med sina 13 förstärkarkanaler mot 11. Yamaha RX-A8A (38 000 kr) har mer råstyrka i stereo men saknar Dirac (Yamaha har sin egen YPAO-rumskorrektion). Onkyo TX-RZ70 (40 000 kr) med 11.2 kanaler har den enklaste versionen av Dirac Live inkluderad i priset och även ett mer dynamiskt stereoljud. För den kräsna musikentusiasten är Arcam AVR21 (60 000 kr) ett lockande alternativ.

Det är värt att notera att av alla dessa är det bara flaggskeppet Denon AVC-A1H som har balanserade subwooferutgångar. Vill du ha det från Marantz måste du betala för separata komponenter, vilket dubblar kostnaden.

Bortsett från begränsade stereoprestanda utmärker sig ”nästan-flaggskeppet” AVC-A10H i hemmabion. Här prioriteras flerkanalsprestanda, rumskorrektion och processorkraft framför rå stereoeffekt.

Slutsats

Om du inte absolut behöver de 15 kanalerna eller XLR-kontakterna i AVC-A1H så har AVC-A10H det mesta av flaggskeppets prestanda till ett betydligt lägre pris. Som hemmabioförstärkare imponerar den stort, speciellt med Dirac Live. Upplösningen, dynamiken och den naturliga musikaliteten är i absolut toppklass när alla kanaler arbetar tillsammans.

Var dock medveten om begränsningarna i stereo – om du ska driva stora golvhögtalare kan en dedikerad effektförstärkare till frontkanalerna vara en bra investering.