Det surrade länge rykten om att Google var på gång med en 4K-version av sin populära Chromecast. Ryktena visade sig vara sanna och i slutet av 2016 kom Chromecast Ultra. På utsidan är den väldigt snarlik den förra versionen av Googles streaming-enhet. Rent fysiskt finns det dock ett par skillnader. Den har blivit lite större och finns numera bara i svart. I stället för en logga i mitten har den blivit helt slät, med ett diskret G på ena sidan. Utseendet är dock fullständigt ointressant eftersom den ändå ska gömmas undan bakom TV:n.
Välbeprövat koncept
Rent funktionsmässigt kan Chromecast Ultra precis samma sak som den förra modellen, även om Google hävdar att den är ”bättre och snabbare”. För de som inte känner till konceptet så går det ut på att stoppa in en plastmanick i en ledig HDMI-kontakt på TV:n, så att man sedan kan skicka en signal från mobilen eller surfplattan upp till den stora skärmen. Många moderna TV-apparater redan har den här funktionen inbyggd, vilket i princip gör Chromecast överflödig.
Huruvida det går att strömma materialet beror också på appen du försöker strömma från, men på det här området har det lyckligtvis hänt mycket sedan den första versionen av Chromecast släpptes 2013. Nu för tiden stöds i princip alla större appar, till exempel Viaplay, YouTube, Netflix och HBO. Installationen är välbekant om du har eller har haft Chromecast förut: Hitta enhetens wifi-nätverk från mobilen och följ inställningen på skärmen. Plug and Play när det är som bäst.
4K och HDR
Ultra skiljer sig från de tidigare två Chromecast-modellerna genom att den kan streama signaler i 4K-upplösning och med HDR. För att kunna det behöver den mer ström än den förra modellen, så du måste därför koppla den klumpiga nätdelen till ett vanligt vägguttag. Förut räckte det med USB-porten på TV:n.
Hastighetsskillnaden som Ultra också har som försäljningsargument är lite svår att upptäcka. Den känns varken snabbare eller långsammare än den gamla Chromecast. 4K-material går verkligen att strömma upp till skärmen och det ser helt lysande ut. Skärmen måste naturligtvis stödja den här upplösningen för att det ska vara någon mening med det. Detta är faktiskt en bra och ganska viktig poäng: Om du inte har uppgraderat till en 4K-TV ännu så är det ingen idé att skaffa Chromecast Ultra. Och det räcker inte med enbart TV:n, det krävs naturligtvis innehåll i 4K-upplösning också. Det måste du betala extra för hos Netflix och andra. 4K kan alltså bli ett dyrt nöje, och påminner på många sätt om övergången från SD till HD även om steget inte är lika stort. Av samma anledning är det många som fortfarande väntar med att uppgradera till 4K och därför inte har något behov av Chromecast Ultra.
Slutsats
Chromecast Ultra är en lite udda pryl. Det är inget fel på den egentligen, men den är fullständigt överflödig om du inte har en 4K-TV. Flera nya, men inte alla, sådana TV-apparater med hög upplösning är dessutom redan försedda med appar som klarar 4K-streaming utan extra hårdvara. Navigeringen i dessa kan dock vara lite rörig emellanåt, så det är mycket enklare att strömma via telefonen eller surfplattan. Priset för den bekvämligheten är dock kännbart. Chromecast var smart när smart-TV-apparaterna fortfarande var dumma, men nu håller de på att hämta in försprånget och det gör Chromecast-enheter överflödiga.