TEST: BenQ W5700

TV-apparater med 4K-upplösning har blivit vardagsmat – och 8K är på väg – men det är fortfarande en dyr historia att få i en projektor. 4K-panelerna är så dyra att projektorerna snabbt hamnar på 50 000 kronor eller ännu mer. Då blir hemmabioupplevelserna kostsamma.

Läs också: Vi bygger hemmabio

 

4K åt folket

BenQ har däremot bestämt sig för att ge 4K-upplösning till ”vanligt folk”, genom att trixa fram fyra gånger fler pixlar från en vanlig HD-panel. Det görs genom att förflytta pixlarna: ett optiskt linselement vobulerar pixlarna från panelen både vertikalt och horisontellt, så att varje pixel på bildpanelen visar fyra pixlar på duken. Ganska så fiffigt.

En TV har fördelen att ha bättre kontrast mellan svart och vitt, och kan dessutom ge en mycket bättre HDR-effekt än en projektor, men det är något visst med den stora bilden som målas upp på filmduken.

Anledningen till att en projektor inte kan ge riktigt bra HDR-effekt är att man inte kan öka ljusstyrkan utan att svärtan samtidigt blir ljusare, så man får lägga sig någonstans mittemellan. Det betyder inte att bilden inte kan se bländande bra ut ändå, inte minst på grund av den större färgrymden, med djupare och mer gnistrande färger.

Imponerande skarp bild

Det är lätt att se att BenQ W5700 har högre upplösning än HD. Allting är mer finmaskigt. Men att den trixar fram en 4K-bild från en 1080p-bildpanel ser man om man använder den som en PC-bildskärm, för text blir inte lika skarp som om med äkta 4K. Det beror på att pixlarna överlappar varandra vilket gör bilden mer dämpad. Det finns en effekt som heter 4K Pixel Enhancer, men den ger skarpa kanter runt föremålen på skärmen. Jag skulle rekommendera att max ha den på nivå 3 av 15 om den ska användas över huvud taget, själv stänger jag av den helt.

 

Mycket bra färger

Färgerna är riktigt bra direkt ur kartongen. I Cinema-läge känns de neutrala och riktiga, och jag känner aldrig något speciellt behov av att kalibrera på vår vita DreamScreen-skärm. Även om det aldrig finns någon nackdel att få projektorn kalibrerad efter just sin filmduk.

HDR-effekterna på 4K Blu-ray är precis som förväntat inte enorma. Men jag gillar projektorns enkla tone mapping, som förflyttar detaljerna i HDR-innehållet ner till det synliga dynamikomfånget. Man kan välja mellan högre ljusstyrka i bilden och synligare HDR-effekter som skapar mer djup i bilden. Jag gillar att ha det lagom, så att jag får lite HDR-känsla men inte för mörk bild.

Men även om HDR-effekterna inte uppfattas som särskilt speciella så är det något helt annat med den större färgrymden som man får på köpet.

Början på Alien: Covenant utspelas i ett ljust rum, där Guy Pearce har ett samtal med roboten David, som spelas av Michael Fassbender. Med standardfärger uppfattas ljuset som vitt. Men sätter man på Wide Color Gamut så blir det tydligt att det finns ett blåskär i bilden. Ögonen på karaktärerna på filmduken får också mer levande färger, hela bilden är genomgående mer levande och naturtrogen. Och äkta 4K eller inte, bilden ser riktigt högupplöst och skarp ut.

 

 

Okej kontrast

Samma sak händer i Ready Player One, en film med massor av digitala effekter och bitvis spektakulära färger. Projektorn ger en väldigt naturtrogen återgivning av bilden. Återigen är HDR-effekterna ingenting att skriva hem om – särskilt inte om man är van vid stora, ljusstarka TV-apparater. Men det ger åtminstone lite extra jämfört med innehåll utan HDR. Och återigen: färgerna trycker till ordentligt.

Bilden har bra intensitet i ljus kontra skuggor, i scener med både ljusa och mörka områden på samma gång. Visst, man får inte samma intryck av tredimensionalitet som med dyrare projektorer från Sony och JVC, men det är fortfarande bra. Det ger en riktig filmkänsla.

Blek svärta

Eftersom det här är en DLP-projektor är svärtan ganska ljus. Man kan lösa det med en dynamisk iris, men efter att ha dragit upp kontrasten dit jag vill ha den (95) och ljusstyrkan i svart (Brightness) dit jag vill ha den (45) blir spannet mellan ljust och mörkt så stort att irisen arbetar hela tiden. Minsta ljusförändring i en scen sätter fart på irisen. Den hörs tydligt och är inte heller särskilt snabb. En scen hinner klippa till en mörk bakgrund långt innan man ser att irisen gör bilden mörkare. För min del blir det lite irriterande. Men jag är inte heller så förtjust i att stänga av den helt, så det slutar med att jag ställer tillbaka kontrast och ljusstyrka till 50. Då blir irisen mindre rabiat och förbättrar mer än den irriterar.

 

 

Inställningar

Menysystemet är tillräckligt överskådligt. Alla grundläggande funktioner är lätt tillgängliga, och fjärrkontrollen har direktknappar för de viktigaste inställningarna. Är det förresten någon funktion man letar efter men inte hittar så ligger den förmodligen under fliken som heter Cinema Master. Där hittar man funktioner som färgförbättring, 4K-pixelskärpa, hudfärg och Motion Enhancer. Den senare ger jämna rörelser med interpolering, men ska du använda den så bör den ställas in på Låg, annars ser bilden bara konstgjord ut.

Jag är inte särskilt förtjust i att försöka öka skärpan, eftersom det ger hårda, vita kanter runt föremål. Även om det sker i mindre utsträckning än jag fruktade så är det bara att låta bli funktionen för att få bästa möjliga bild.

All färgförbättring, inklusive BrilliantColor, är också bara att undvika. Wide Color Gamut är däremot något helt annat. Den bör vara påslagen, så att filminnehåll med större färgrymd (DCI-P3/BT.2020) får mycket djupare och livligare färger.

 

Ingen motorstyrd optik

Något man naturligtvis måste ge minus för är att W5700 helt saknar motorstyrning av optiken. Det betyder att zoom, skärpa och linsjustering måste göras manuellt. Har man en 16:9-duk är det inte så farligt, då måste man bara göra det en gång när man kopplar upp projektorn första gången. Men om man har en bredare duk så upptäcker man att bilden ständigt måste zoomas in och ut, beroende på om innehållet har 16:9- eller 2,35:1-format, och varje gång man zoomar måste skärpa och linsjustering göras om. Hade optiken varit motorstyrd så hade man kunnat lagra olika inställningar i minnen och sedan växlat mellan olika inställningar med en knapp på fjärrkontrollen.

Det är frestande att säga att W5700 är oanvändbar för en bred filmduk.

 

Helhetsintrycket

Sammantaget är W5700 en bra projektor, där 4K-pixelskift inte är i vägen för bildupplevelsen. I stället hjälper den till och målar upp en mer detaljerad bild än vad en 1080p HD-projektor klarar av. Filmupplevelsen är bra och understryker hur häftigt det är med en jättestor bild.

Det hade gott kunnat vara ännu mer tryck i bilden, projektorn är inte riktigt tillräckligt ljusstark och kontrastrik för att blåsas upp på vår 140-tums filmduk i 2,35:1-bredformat. Den känns lite platt jämfört med de allra bästa. Men på en 100-tums 16:9-duk är W5700 på hemmaplan och har ett bättre ljusutbyte.

 

Regnbåge

Till sist måste jag nämna regnbågseffekten, som alla 1-chips DLP-projektorer har, och där man ibland kan se snabba RGB-färgväxlingar. En del projektorer har mer än andra, och även om W5700 inte är bland de värsta så är den inte bland de bästa heller. Helt genomsnittlig.

 

 

Slutsats

Diskussionen om huruvida projektorer med pixel shift har äkta 4K-upplösning eller inte lär knappast dö i första taget. Om du frågar BenQ så har W5700 med sin 1080p-panel äkta 4K-upplösning, eftersom det stämmer överens med antalet pixlar man ser på filmduken.

Äkta 4K eller inte, BenQ W5700 är en finfin projektor, med bra färgkalibrering direkt ur kartongen och med en videoskärpa som påminner starkt om 4K Ultra HD.

Sätt på Wide Color Gamut och få riktigt bra färger från HDR-material. Även om själva HDR-effekten påverkas av begränsad ljusstyrka.

En svaghet är den matta svärtan i mörka scener, som gäller alla 1-chips DLP-projektorer, men där en bättre dynamisk iris hade underlättat.

Värre är att optiken inte är motorstyrd, vilket i det närmaste exkluderar alla som har en bredare filmduk än 16:9.