Yamaha har en tradition av att bemästra hemmabio till perfektion, historiskt sett har de gjort några av klassens allra bästa produkter. Det är helt enkelt sällan vi har blivit besvikna över något Yamaha har levererat.

Funktioner och användning

Nya Yamaha RX-A2A är den billigaste surroundförstärkaren i toppserien Aventage, och som de flesta i den här klassen är detta en 7.1-receiver (de två subwooferutgångarna är i själva verket en kanal, så 7.2 skulle vara fel). Du kan konfigurera den som ett rent 7.1-system men det är mer spännande med 5.1.2. Med två takhögtalare.

Menyn som visas på skärmen vinner inget designpris, men till skillnad från lillebror RX-V4A finns det ikoner som visar vad undermenyerna handlar om. Det gör det hela lite mer överskådligt. Menyn är helt enkelt mer funktionell och tydligt organiserad. Fast det är klart, Denon och Marantz har betydligt mer spännande menyer.

Med YPAO-rumskorrektion mäter den medföljande mikrofonen upp till åtta mätpunkter i rummet, och förstärkaren ställer in olika delningsfrekvenser för varje högtalarpar i ett surroundsystem.

När kalibreringen är klar för alla åtta mikrofonplaceringar har förstärkaren ställt in ljudidealet till ”YPAO Flat”. Det är för skarpt för oss. ”Natural” är vad Yamahas ingenjörer tycker är det mest… tja… naturliga. Så det använder vi.

Så låter Yamaha RX-A2A

Wow, vilket tungt och saftigt ljud! Här sätts subwoofern verkligen i rörelse och du får en mycket majestätisk återgivning av trummor och basinstrument, oavsett om det är filmmusik eller dedikerade musikutgåvor som spelas.

Slagverken smäller till fint i Song for Justice från albumet Tuvayhun i Dolby Atmos på Blu-ray, utgivet av 2L och mixat av Grammy-vinnaren Morten Lindberg. Barnkören har mycket energi och mer tyngd än vi är vana vid. Det här borde bli tufft med actionfilmer!

Och krigsscenerna i TV-serien The Pacific bjuder också på en hel del muller och en allmänt intensiv ljudbild. Dialogerna har också mycket energi i det viktiga bröstklangsområdet.

Ändå blir vi inte överväldigade av dynamiken. När man hör de feta basljuden vill man skruva upp volymen. Men även om det blir högre ökar inte dynamiken särskilt mycket jämfört med lägre nivåer. Explosionerna smäller inte till ordentligt i mellanregistret och diskanten, och det saknas rymd och luft när flygplanen flyger över våra huvuden.

– Det är lite ont om tryck från frontarna här, utbrister Audun. Rösterna är inte heller lika väl förankrade som hos Denon och Marantz.

Och mycket riktigt, orden som skriks av desperata soldater under attack är lite luddigare, utan samma definition som hos flera av konkurrenterna.

Musik i stereo som spelas i Pure Direct – alltså utan någon ljudbearbetning – genom Dynaudio Contour 30i (test är på gång) låter bra på många sätt. Förstärkaren har bra kontroll över högtalarna, och återigen är det basregistret som utmärker sig. Men återigen kommer rösterna inte fram riktigt så tydligt som vi skulle vilja. Gitarrsträngarna låter lite luddigare än hos Sony och Marantz och ett par av de andra. Det låter bra, men kunde alltså ha varit ännu bättre.

Slutsats

Yamaha RX-A2A har först och främst en häftig basåtergivning, vilket är viktigt för underhållningsfaktorn – både när det gäller film och musik. Med Dolby Atmos är ljudbilden stor och sammanhängande, även om det finns förstärkare som målar upp en ännu mer sömlös bubbla runt oss.

Dynamiken hade kunnat vara bättre, eftersom sångröster, dialog och instrument inte sticker ut från resten av ljudbilden i samma utsträckning som vissa andra. Det är fortfarande bra, och om Yamaha hade haft det där lilla extra i mellanregistret så hade mycket löst sig.

Också i detta test: