Många vill ha högtalare som är så små att man knappt ser dem. Fast i Pioneers fall handlar det om små plasthögtalare som inte väger mycket mer än ett äpple. Alla andra testdeltagare har större högtalare. Större behöver inte nödvändigtvis betyda bättre, men för att högtalarna och subbasen ska kunna fungera bra tillsammans måste högtalarna kunna gå tillräckligt lågt – och subbasen tillräckligt högt – i frekvens för att de ska kunna mötas helt sömlöst. I den här prisklassen är det inte lätt att lyckas med det, särskilt inte när högtalarna är så pyttesmå som här.

Elektroniken är däremot i klass med de övriga, med både inbyggt trådlöst nätverk, iPod-docka och två HDMI-ingångar. Här finns dessutom mikrofoningång med karaokefunktion.

Användning
Menyerna har inga nordiska språk, utan får bli på engelska. Välkomstmenyn frågar om TV-skärmens upplösning och format. Eventuell uppdatering av programvaran får man gå in och välja efteråt, och det är OK. Mottagaren reagerar däremot trögt på fjärrkontrollens kommandon. Det tar en halv sekund från man trycker tills det händer något, vilket är frustrerande om man ska strömma musik från en nätverksansluten dator och bläddrar i mapparna efter rätt låt.

Det är nödvändigt att kunna ställa in fördröjning till högtalarna för att få en så sömlös och omringande ljudbild som möjligt. Hos Pioneer anges fördröjningen i millisekunder, i stället för meter. Detta är krångligt för alla som inte vet att en millisekund motsvarar ungefär 30 centimeter, och det står inte heller någonstans i bruksanvisningen. Resultatet är att ingen kommer att ställa in fördröjning över huvud taget, och alltså inte får ett optimalt surroundljud.

Bild
Pioneer har lika bra bild som de övriga: snygg Blu-ray-kvalitet.

Ljud
Ljudet är väldigt fokuserat på mellanregistret. Det är ont om övertoner i röster i filmer och musik låter tämligen instängt. Pioneer och Philips har lika medelmåttigt ljud, fast på olika sätt. Philips har bas och diskant men ont om mellanregister. Pioneer har ett smått metalliskt mellanregister, återhållsam och slö diskant och egentligen godkänd bas, fast det kommer inte fram eftersom högtalarna har sådana begränsningar. Det finns ingen anledning att tro att ljudkvaliteten på något sätt beror på elektroniken. Även subbasen använder Pioneer med bättre resultat i andra anläggningar. Satellithögtalarna hör däremot hemma på ett enda ställe: i papperskorgen.

Slutsats
Pioneer BCS-323 lider av begränsad användarvänlighet, har en trög fjärrkontroll och invecklad inställning av högtalarkalibrering. Det är med andra ord problematiskt att få surroundljudet att sitta riktigt. Kvalitetsintrycket påverkas av små plasthögtalare som knappt väger något alls, och ljudkvaliteten imponerar inte på något sätt. När det gäller ljudet delar Pioneer och Philips på jumboplatsen. Fast eftersom Pioneer är krångligare och plastigare så hamnar BCS-323 sist.

Också i detta test: