Eftersom kraven på vad ett hemmabiosystem ska klara av ökar för varje år, samtidigt som priskriget blir allt intensivare, kan man ju undra hur mycket bild- och ljudkvalitet som finns kvar när en komplett hemmabio med Blu-ray-spelare, förstärkare och fem högtalare, nätverksstreaming och internetsurfning via skärmen ska kosta så lite som femtusen kronor. Och det går inte att bortse från att plastkänslan är överhängande.

Uppgifter
En typisk surroundanläggning måste i dag ha internetanslutning, antingen trådlös eller via kabel. Det behövs för att kunna streama musik, video och bilder från en dator som är ansluten till hemnätverket, men också för att komma åt videotjänster som YouTube direkt på TV-skärmen. Moderna TV-apparater har redan sådana funktioner inbyggda, men äldre apparater kan tjäna på att funktionerna sitter i anläggningen.

Radio ska naturligtvis finnas på plats, och helst även internetradio. Det är också käckt med digital avspelning från MP3-spelare eller iPod eller iPhone via anläggningens USB-port eller iPod-docka.

Allt detta plus att spela film och musik från Blu-ray (även 3D-material), DVD och CD. Med tanke på att anläggningen har fem högtalare plus en extra bashögtalare, och all förstärkning som behövs för att driva dem, hur mycket kvalitet kan man förvänta sig när allting bara kostar fem tusenlappar?

Det går att få bra ljud och bild
Men det går faktiskt att få en acceptabel nivå på bild- och ljudkvaliteten i sådana här anläggningar. När det gäller Blu-ray-bilden är det faktiskt svårt att se någon skillnad på billiga och dyra spelare om man inte kopplar in en billig och en dyr på var sin identisk skärm eller projektor. Och till och med då kan det visa sig vara en svår bedömning. Skillnaden är främst att de billiga drivverken kan väsnas en del, och att några av dem tar längre tid på sig att ladda filmerna. Och så ska man inte sticka under stol med att livslängden på billiga drivverk brukar vara betydligt kortare än på mer kostsamma.

Det är främst ljudkvaliteten som är haken med billiga allt-i-ett-anläggningar. All plast gör att det är omöjligt att få något riktigt hifi-ljud ur billiga högtalare, och billig signalbehandling och förstärkning sätter också sina begränsningar tidigt i signalvägen. Trots detta kan ljudet bli riktigt skapligt. Hemligheten är att dölja svagheterna genom att balansera ljudet rätt, efter den kvalitetsnivå man befinner sig på. Är diskanten grov från början så dämpar man den en smula så att mellanregistret får större fokus. Och samma sak gör man om bashögtalaren egentligen är en bullrig och förvrängd historia, då dämpar man de grövsta frekvenserna så att den smälter in bättre i ljudbilden. Därför låter billiga anläggningar oftast bäst i ett enda ljudläge, gärna det som heter ”neutral”, ”bypass” eller något liknande. Så fort man pillar på ljudet för mycket så blir de bortsminkade svagheterna irriterande uppenbara.

Av samma anledning som att dessa anläggningar maskerar sina brister gör de inte så stor skillnad på komprimerat DVD-ljud och HD-ljud från Blu-ray. De har helt enkelt inte tillräckligt hög upplösning för att få fram skillnaderna tydligt. Ljudet är dock otroligt mycket bättre än det som kommer ur TV:n, och du får dessutom ett omringande ljud som gör att du hamnar mer i mitten av handlingen.

Sex kandidater
Alla testets anläggningar har fem små satellithögtalare plus en bashögtalare (”subbas”). All förstärkning och signalbehandling sitter i huvudenheten, där också Blu-ray-mekaniken finns. Funktionerna är tämligen likadana i alla testdeltagarna. Samtliga har nätverk och streaming. De har skärmmenyer där alla inställningar görs samt en USB-port som fungerar med de flesta MP3-spelare inklusive iPod (ett par har även en separat iPod-docka). Vissa av anläggningarna kan göra grundligare inställningar än andra, till exempel tidsfördröjning till varje kanal. Samsung HT-E6500 är ensam om att ha automatisk högtalarkalibrering. I övrigt är skötseln av anläggningarna så snarlik att det i slutändan är ljudkvaliteten som avgör vem som vinner.