När filmen ska snurras, ljuset dimmas och popcorn smaskas blir det lätt en smula dystert med en 50-tums TV. Om plånboken inte ska vändas ut och in är lösningen en projektor. Då kan du få hur stor bild du vill – upp till 300 tum – och en bra duk behöver inte heller vara dyr.

Det går utmärkt att få en hög bildkvalitet med en billig projektor. Om svärtan är mörk och ljusstyrkan hög är halva segern vunnen. I mörka rum som källare eller gillestugor är svärtan det viktigaste, i ett mer upplyst vardagsrum är det viktigare med hög ljusstyrka för att bilden ska bli så intensiv som möjligt.

Ljusstyrka – tänk på det här
Eftersom de flesta kunder tror att ljusstyrkan är viktigast är det den som tillverkarna krigar mest med. Det betyder att de justerar sina projektorer att klämma ut så mycket ljus som möjligt. Fast oftast inte i hela färgspektrat. Billiga DLP-projektorer har till exempel ett särskilt vitt segment i färghjulet. Det ger mer ljus i vitt, men inte i färgerna. Resultatet är en bild som är mindre mättad med färg, men som kan skryta med hög ljusstyrka direkt ur kartongen. LCD-projektorer har inte detta problem eftersom de inte har någon särskilt vit färg, utan kör allt ljus genom färgchip. Bra färgbalans är däremot inte garanterad.

Kontrast
Kontrastförhållandet är viktigt, alltså hur mörkt svart är. Billiga projektorer har ofta en ljusare svärta. Det kompenserar de ofta för genom en så kallad dynamisk svärta, en teknik som innebär att optikens slutare öppnas och sluts i takt med bildens ljusinformation. I mörka scener sluter sig irisen och i ljusa scener öppnar den sig.

Nackdelen är att mekaniken hörs, när slutaren tickar i takt med innehållet på filmduken. Det blir dessutom problem när mörka områden och ljusa områden slåss om uppmärksamheten. Om en bil kommer åkande från horisonten mitt i natten kan bilden bli så mörk att man nästan inte ser bilens lampor alls.

Därför stänger jag alltid av den här funktionen med dynamisk svärta.

Annat att tänka på
En bra projektor handlar om att visa bilden med så lite störningar som möjligt. En klassisk artefakt är ”mosquito-brus” som kallas så för att det ser ut som en svärm myggor som surrar runt. Det kan bero på en dålig bildprocessor men också på ett för stort vitt segment i ett DLP-färghjul.

Slutligen är fläktljudet en faktor. Billiga projektorer har ofta ett högre fläktljud eftersom kabinettet är mindre och fläkten måste köras på högre varvtal. Högre varv väsnas mer. Dessutom är kullagret i fläkten ofta inte lika bra, och det orsakar mer friktion. Därför rekommenderar vi att köra projektorn i ekonomiläge (halv ljusstyrka) på kvällen när man tittar på film, eftersom det ger mindre oväsen från fläkten. I ljusa rum kan man behöva den extra ljusstyrkan och då får man leva med högre fläktljud.

6 projektorer
Testets sex projektorer ligger i prisklassen 7 000–10 000 kronor. Fem är av typen DLP och har ungefär två miljoner speglar som sätter på och stänger av var sin pixel beroende på vilken färg den ska visa vid varje givet tillfälle. Det är en mycket sofistikerad teknik som är både blixtsnabb och underhållsfri. Enda nackdelen är den så kallade ”regnbågseffekten” som innebär att alla färger bryts upp när man flyttar blicken över ett kontrastrikt område på skärmen – fast detta är en artefakt som inte alla människor ser. Och eftersom bara en enda färg egentligen visas åt gången – så snabbt att färgerna sedan sätts ihop till en komplett bild av hjärnan – tycker somliga att man kan bli tröttare av att titta på DLP än LCD om man gör det längre stunder.

Epson TW5200 är däremot en LCD-projektor. I den projiceras varje färg genom vart sitt färgchip, samtidigt. Ingen regnbågseffekt, med andra ord. Nackdelen är att LCD kräver ett dammfilter som måste rensas eller bytas ut med jämna mellanrum.

Så testade vi
Vi har undersökt projektorerna direkt ur kartongen, därefter justerat ljusstyrka, kontrast och skärpa med hjälp av en kalibreringsskiva. Färgåtergivningen har vi helt enkelt ställt in genom att välja det förprogrammerade läge som ser mest neutralt ut.

Efter projektorerna justerats har vi förutom våra ögon använt en enkel ljusmätare i vitt, svart och i varje färg för att dubbelkontrollera att inte våra ögon har lurat oss.

Som testvideo har vi använt blu-ray-dokumentären ”Wonders of the Universe”, som både har en fantastisk grafik och vackra naturbilder och ett och annat ansikte. På så sätt har vi kunnat undersöka både kontrast och färgåtergivning samtidigt som filmen avslöjar eventuellt brus.