Rent ljudmässigt har Onkyo en fin receiver. Draken Smaugs röst är stor och pampig och när elden sprutar genom rummet mullrar det härligt i hela kroppen. Den djupa rösten är lite svulstig längst ner i basen, precis som med Yamaha, men Onkyo är klarare i det övre basregistret, vilket gör att basen upplevs som mindre färgad. Det betyder att ljudbilden blir ännu lite mer naturlig. I mer lågmälda scener med luftig musik och lugn dialog är Onkyo ett litet snäpp mer öppen än Yamaha, och när det klingar i fäktande svärd så sjunger det mer om stålet.

Film är verkligen underhållande eftersom Onkyo låter både klart och upplöst, samtidigt som den sparkar ifrån sig bra. Ljudet är aningen varmare än hos Pioneer, men lite ljusare än Yamaha.

Av samma skäl låter piano mer snärtigt och lekfullt än med Yamaha. Ur den synvinkeln påminner Onkyo mer om Sony och Pioneer. Lite rundare i mellanregistret än Pioneer och lite mer upplöst i övertonerna än Sony.

Funktioner
Onkyo är väl förberedda för framtiden med sin TX-NR636. Om kommande Hollywood-filmer i 4K Ultra HD-upplösning får kopieringsskydd med den nya HDCP 2.2-standarden så är Onkyo den enda tillverkaren hittills som stöder detta. Enda nackdelen är att chippet från Silicon Optics inte klarar fullt 12-bitars färgdjup (4:4:4), utan får nöja sig med vanligt 8-bitars (4:2:0). Samma som Blu-ray-formatet i dag.

TX-NR636 är den enda i sin prisklass som har ljudformatet Dolby Atmos. Med hjälp av ett extra par högtalare i taket återskapas äkta 3D-ljud. Skillnaden mot andra format med höjdhögtalare, till exempel Audyssey DSX och Yamaha Presence, är att Dolby Atmos-formatet ska lagras på själva filmen och därför återges betydligt mer exakt. Det är som att jämföra Dolby ProLogic med Dolby Digital. När detta skrivs (i september) har Atmos-uppdateringen inte kommit till Onkyo ännu, så vi har inte kunnat testa det i praktiken.

Användning
Onkyo-receivern är enkel och intuitiv att använda. Jag saknar dock AirPlay, eftersom alla konkurrenter har det. Spotify Connect finns däremot på plats, och DLNA eller Bluetooth kan användas till allting annat.

Onkyo har bytt ut Audyssey-rumskorrektionen mot sin egen AccuEQ. Den korrigerar inte fronthögtalarna utan försöker i stället ställa in de övriga högtalarna så att de låter som dem. Förmodligen eftersom Atmos-formatet i kombination med Audyssey kräver för mycket processorkraft. AccuEQ fungerar dock bara sådär. Även om systemet inte gör någonting med fronthögtalarna eller subbasen så tycker jag att ljudbilden tappar en hel del tryck i rytmerna när EQ:n är på. När jag stänger av EQ-inställningarna stramas ljudbilden upp och blir mer levande. Det är möjligt att det finns fasproblem här. Jag föredrar därför att stänga av EQ:n.

Slutsats
Onkyo TX-NR636 är tack vare HDCP 2.2 den mest framtidsinriktade receivern i sin prisklass. Nackdelen är att den inte stöder fullt 12-bitars färgdjup utan är begränsad till 8-bitars. Samma som Blu-ray. Receivern har dessutom Dolby Atmos, som ger ett superstort surroundljud med kompatibla filmer.

På film är Onkyo underhållande, med både kraft och klarhet. Musik funkar utmärkt av samma anledning. Totalt sett är det den här receivern vi hade velat ha.

Också i detta test: