JBL-limpan har bara en optisk digitalingång och en analog 3,5-millimeters minijack-ingång. Och så bluetooth. Längden på 90 centimeter ser snyggast ut om TV:n är mellan 40 och 50 tum stor.

SB200 har en omkopplare som väljer mellan väggmontering och bänkplacering. Inställning för bänk kompenserar med lite mer bas. Med hjälp av den lilla fjärrkontrollen kan man välja ”surroundljud” men trots stor rumskänsla låter det lite udda rent klangligt, med ont om mellanregister vilket påverkar röster samt ger tam dynamik. Nej, strunta i surroundfunktionen!

Trots att JBL-limpan har mindre mått än de största ljudsocklarna är det bra tryck i dialogerna och filmkänslan blir en helt annan än från vanlig TV.

Det märks att det inte finns någon inbyggd subbas men det går att trycka in en basknapp på fjärrkontrollen för att få mer fyllighet. Det funkar fint med film men personligen tycker jag att basen blir för svulstig och onaturlig för att det ska passa musik.

SB200 engagerar med film tack vare bra dynamisk kontrast och en förmåga att spela riktigt högt. Musik har också bra balans i tonregistret. Det saknas lite upplösning i diskanten och en basgitarr känns en smula tunn. Men det rena mellanregistret och den imponerande dynamiken – även via bluetooth – gör detta till ett bra köp. Vill du ha samma ljud fast mer bas kan du titta närmare på storebror SB400 (testad i nr 3-2013) som har en separat subbas.

Också i detta test: