TEST: GoPro MAX

Hela idén med 360-video kan få folk att börja dregla. Tänk att kunna filma det man gör i 360 grader, så att man titta tillbaka på det efteråt – precis som när man var där! Skicka actionfilmer till sina vänner så att de kan göra en virtuell resa och uppleva allt precis som man gjorde det själv! En händelse kan upplevas om och om igen, från olika vinklar varje gång.

360-video är också en förutsättning för att Virtual Reality – virtuell verklighet – ska fungera.

Kommit och gått

Precis som 3D-video har Virtual Reality kommit och gått i omgångar. Kommit för att det har potential att förbättra hur vi upplever video och datorspel. Gått för att det har varit för krångligt – och för dåligt.

Senaste gången Virtual Reality var ”på allas läppar” började 2014 och var på topp 2017. Då ansåg man att VR äntligen var något som alla ville ha och Facebook köpte till och med VR-företaget Oculus 2014. Tanken var nog att folk skulle dela sina 360-graders semestervideor så att deras vänner hemma med VR-glasögon skulle känna att de var på plats.

Spolar vi fram till 2020 så har det inte hänt mycket. Varken på Facebook eller någon annanstans heller. En av anledningarna till att VR (hittills) har varit en flopp beror helt klart på användarvänlighet. Eller rättare sagt: användarfientlighet. Försök använda ett HTC Vive-headset så förstår du vad jag menar. Så småningom har det kommit alternativ, till exempel PlayStation VR, men det är långt ifrån någon massmarknad.

Lappa video

Själva 360-kamerorna har inte heller varit mycket att skryta om. En del lösningar byggde på ett runt stativ där man satte fast många actionkameror på ett halvklot.

Inspelningarna från samtliga kameror måste synkroniseras efteråt och sedan lappas ihop i ett 360-redigeringsprogram. Ett mardrömsjobb.

Mitt band och jag fick förresten låna en ”3D-hjälm” och gjorde den här videon:

Längre fram kom mer strömlinjeformade lösningar, med två 180-graders kameror monterade rygg mot rygg. Inspelningarna var fortfarande tvungna att sättas ihop under efterproduktionen, men processen var ordentligt förenklad.

Begränsad upplösning

360-kameror hade ett annat problem också: maximala upplösningen var 4K. Även känt som Ultra-HD, vilket låter bra. Tills man inser hur 360-video fungerar. Den upplösningen fördelas nämligen till absolut allt från omgivningen – i 360 grader – som fångas av kameran. Med 360-video tittar man bara på ett litet utsnitt av den totala bilden vid varje given tidpunkt. Kanske 25 procent av helheten, kanske mindre – beroende på vidvinkelperspektivet. I praktiken blir upplösningen mycket lägre än den lägsta tillåtna som får lova att kallas för vanlig HD.

Lösningen från GoPro

Fast övertygade om att 360-video skulle bli nästa stora grej inom actionfotografering satsade GoPro 2017 på 360-kameran Fusion. Den var i själva verket två kameror i ett och samma skal. Vilket innebar att man aldrig behövde tänka på att vare sig synka de två med varandra (det gjordes automatiskt i kameran) eller att de skulle hamna ur position i förhållande till varandra. Vilket skulle ha inneburit svårigheter när de två bilderna skulle lappas ihop under efterproduktionen.

Andra 360-kameror var begränsade till 4K men Fusion nådde upp till 5,2 K (5228 x 2624) och gjorde alltså aningen skarpare videor.

En annan cool effekt med Fusion var funktionen OverCapture. Den öppnade för fantastiska redigeringsfunktioner av 360-videorna genom att man kunde göra vanlig video med flytande utsnitt, som följde ett föremål och zoomade in och ut i videomaterialet, vilket skapade illusionen av en inspelning med flera kameror. Eller att man hade en efterhängsen fotograf med sig, som klistrad tätt intill.

Nackdelar med Fusion

De två halvbilderna var fortfarande tvungna att sättas ihop efteråt. Och eftersom det egentligen handlade om två olika kameror så behövdes två minneskort, som vart och ett lagrade sin egen 180-graders halvbild.

Fusion-appen var kanske enklare än det som hade funnits fram till dess, men den var ändå inte särskilt smidig att använda och orsakade mycket huvudbry.

Eftersom Fusion var en ren 360-kamera var actionfotografer tvungna att ha med sig en annan GoPro-kamera också, för sina vanliga actionfilmer.

Allt detta innebar att Fusion aldrig nådde samma popularitet som Hero-kamerorna.

Max – en enklare och bättre 360-kamera

GoPro har inte gett upp 360-drömmen, det senaste tillskottet heter kort och gott Max. Max eftersom den har den högsta pixelupplösningen av någon GoPro-kamera (5,6K). Och eftersom 360 är den maximala bildvinkeln som går att få. Och eftersom man har en ännu större yta på bildsensorn tillgänglig för bildstabilisering när man använder kameran som en vanlig actionkamera med en normal bildvinkel. Ja, för Max går faktiskt att använda som en vanlig Hero-kamera om man vill. Till skillnad från Fusion.

 

Mindre och enklare

Max är fysiskt mindre än Fusion, men fortfarande 50 procent högre än GoPro Hero8 (och tidigare modeller). I stället för att vara två kameror är den en kamera med två objektiv. Vilket innebär att man bara behöver ett minneskort. 360-video behöver inte heller sättas ihop efteråt, det gör kameran på egen hand.

Med en knapp på kameran kan man välja mellan 360- och ”Hero”-läge, där Hero betyder ”vanlig actionkamera”. Då kan man också välja vilket av objektiven som ska bestämma utsnittet för videon. Praktiskt eftersom kameran till skillnad från Fusion har en inbyggd LCD-skärm. Alltså är det naturligt att filma med objektivet på framsidan när man ska göra selfie-videor och det motsatta objektivet när man filmar framåt.

Reframe

Precis som Fusion kan Max förvandla en 360-inspelning till vanlig video med flytande utsnitt, men själva redigeringen har blivit mycket enklare. I GoPro-appen för Android och iOS väljer du startpunkten genom att panorera bilden och knipa med fingrarna för att zooma in eller ut.

Låt videon gå i ett par sekunder, och om du vill att kameran ska röra sig under tiden gör du en ny rörelse där du till exempel panorerar till ett visst föremål och zoomar in på det. Nu har appen automatiskt gjort en keyframe – ett tidslinjemärke – och flyttar gradvis flyttar perspektivet dit under tiden videon fortsätter.

Resultatet är att det ser ut som om kameran panorerar och zoomar i en jämn rörelse, från en keyframe till nästa. Det finns mycket spännande man kan göra med detta. Och den här biten är inte svår.

Andra coola saker

Det är också värt att nämna ögonblickliga panoramabilder i stillbildsläge. GoPro kallar det här för Power Nano. Med mobiltelefonen måste du försöka hålla telefonen så stadig du kan samtidigt som du sakta vrider kameran längs horisonten, men med GoPro Max håller du bara upp kameran och knäpper en bild, så har du ditt superpanorama.

Utöver intervallfoto (time lapse) har GoPro Max precis som de senaste Hero-modellerna något som heter Time Warp. Skillnaden är att Max kan göra sådana i 360 grader!

Till skillnad från att ta enskilda bilder i ett tidsintervall, som sedan sätts ihop till en video, filmar kameran snabbvideo. Så att när man spelar upp den så ser den mycket jämnare ut eftersom kameran får med alla detaljer emellan. Tidsintervall är bra för att filma saker som tar lång tid – ofta flera dagar, veckor och månader. Byggnadsarbete och sådant. TimeWarp används för att komprimera timmar till minuter.

Inte extern mikrofon eller mods

Vad jag saknar på Max är möjligheten att koppla in en extern mikrofon. Man är fast med den inbyggda 360-mikrofonen. Det är lite märkligt tänkt av GoPro, att kameran som lanserades samtidigt som Hero8 Black inte ska kunna använda samma tillbehör som ljus, ljud och extern skärm.

360-videokvalitet

Eftersom kameran filmar 360 i 5,6K är videon skarpare än vad andra 360-kameror klarar av. Enligt GoPros webbplats ska kameran med hjälp av ett par smarta trix ge 5376 x 2688 pixlar, men när jag studerar videon som jag filmat i VLC Media Player har den 5760 x 2880 pixlar. Förmodligen uppskalat.

En kort 360-snutt filmat av undertecknad. Den inbyggda mikrofonen är bara godkänd. Foto: Geir Gråbein Nordby

 

En Reframe-version av videon. Den här börjar vid 1:16 i förra videon. Foto: Geir Gråbein Nordby

När jag studerar 360-videon tycker jag att kameran har gjort ett bra jobb med att fånga omgivningen med trovärdiga färger och bra skärpa. Det börjar närma sig HD-kvalitet i utsnittet. Eftersom kameran använder 180-graders vidvinkellinser så finns det en hel del linsförvrängning mot kanterna av bilden, som med alla andra 360-kameror jag har sett. Man kan betrakta det som en svaghet eller en effekt. Men helt naturligt blir det aldrig.

Dessutom görs 360-inspelningar med 25 eller 30 bildrutor per sekund. Jag inser att det vore mycket begärt att dubbla detta, men för actionfotografering är det i minsta laget. Hastiga rörelser kan lätt bli lite hackiga. Men när det gäller 360-video är Max något av de bästa jag har sett när det gäller skärpa.

Videokvalitet som vanlig kamera

I Hero-läge vore det naturligt att tro att bilderna blir skarpare än utsnittet man ser i 360-läget. Men maximal upplösning som vanlig actionkamera är 1920 x 1440 (4:3), vilket är 1/3 av längdupplösningen för 360-videon och halva höjdupplösningen. Om du vill ha 16:9-video är upplösningen 1920 x 1080.

Bildkvaliteten i 360-video och vanlig video är alltså nästan lika skarp. Fördelen med vanlig video är att du kan spela in med både 50 och 60 bildrutor per sekund, vilket ger mycket mjukare rörelse. Den digitala bildstabiliseringen i Hero-läget är dessutom imponerande, med mycket smidiga rörelser. Här är det bara att cykla på ojämna stigar hur mycket du vill, efteråt ser det ut som om svävar genom skogen!

Jämfört med GoPro Hero7 Black (jag hade inte någon Hero8 Black att jämföra direkt med) saknas fortfarande vissa detaljer, videokvaliteten i Max är betydligt mer grovkornig. Man ser det speciellt på föremål som är en bit bort, de tappar struktur och nyanser helt.

 

Användning

När det gäller användningen av själva kameran är den tillräckligt rakt på sak. Fäll ut fästet i botten så kan du skruva fast kameran på olika monteringsanordningar efter behov. Kameran ansluter till GoPro-appen i mobilen med Bluetooth och WiFi, och i appen kan du göra alla inställningar du behöver. Du får också upp live-video på skärmen, så att du kan kontrollera bilden direkt utan att titta på kameraskärmen, vilket inte alltid är möjligt.

Om du inte vill använda appen kan alla inställningar även göras på kamerans pekskärm. Mycket praktiskt.

Batteritiden är bra, en dryg timma med 360-video och nästan två timmars vanlig filmning.

Redigeringsproblem

Så långt är allt väl. Det är när du filmar 360-video som det börjar bli bökigt.

Själva filmandet går bra, inga problem. Ska du inte göra någon redigering av dina 360-videor är det problemfritt att skicka över dem till telefonen och sedan ladda upp dem till YouTube. Men vem vill inte redigera sina videor?

Reframe-funktionen i GoPro-appen fungerar visserligen bra. Att leka lite fram och tillbaka kan ge kul saker med panorering och zoomning när man konverterar från 360 till normal video. Och det är inte svårt.

Men tänk om du vill kombinera flera klipp till en video? Eller klippa bort dödtid mitt i en videosekvens? Det är då problemen börjar. För Windows-användare.

Mac-användare har det bra

Om du använder Mac kan du ladda ner GoPro Player. Där kan du göra redigeringarna jag nämnde, justera ljudet och lägga till musik. Sådana enkla saker. Men det programmet finns inte till Windows. Så vad gör man då?

Slutsats

GoPro Max är på många sätt en väldigt kul videokamera. Den gör själva 360-filmandet mycket enklare än tidigare. Det är i praktiken en peka-och-skjut-kamera, det kan man inte säga om nästan någon annan 360-kamera. Dessutom fungerar den helt okej som vanlig actionvideokamera.

Trots alla dess coola funktioner finns det ändå en del saker som orsakar huvudvärk, och det är efter du har filmat och sätter dig ner för att redigera. Mitt tips: Köp en Mac eller låt bli att köpa kameran.

Om du är Windows-användare kan du skaffa Adobe Premiere Pro, men det är ett stelt program som tar bort mycket av lekfullheten från kameraupplevelsen. Det kan inte mäta sig med GoPro Player till Mac, som är mycket mer intuitivt för alla som hellre vill filma och uppleva action än att sitta och redigera fram och tillbaka.