Det finns widescreen, och så finns det ultrawidescreen. 32:9 är ett extremt skärmformat, lika brett som två 16:9-skärmar bredvid varandra. För normalt kontorsbruk får man fördelen att det känns som om man har två skärmar, men slipper kanten mellan dem. Man slipper också besväret med att behöva kalibrera två skärmar.
Men här handlar det om gaming, och med en QD-OLED-panel är Odyssey OLED G9 inte alls gjord för kontorsbruk. Pixelstrukturen gör det nämligen svårt att titta på text i Windows, som ser ut att vara omgiven av regnbågens alla färger. Man ser lite av detta även när man tittar på film eller spelar spel, men i mycket mindre utsträckning. Och fördelarna överväger definitivt nackdelarna: oändlig svärta och en betraktningsvinkel som är ännu mer extrem än på vanlig OLED. Tekniken öppnar också för ytterligare ljusstyrka, även om det inte alltid sker i praktiken.
Det finns två varianter av OLED G9: G93SC och G95SC. Den senare har smartfunktioner, gaming-hubb och fjärrkontroll, vilket den första inte har. Du betalar lite extra, så om allt du behöver är skärmen och vill använda datorn för resten så skulle jag nog rekommendera G93SC. Det är G95SC som vi har fått för test här, och den har bara testats som skärm. Vi har inte brytt oss om att kolla in de inbyggda TV- och spelfunktionerna.
Anslutningar
OLED G9 har den senaste typen av DisplayPort och HDMI. Det finns två HDMI-ingångar, varav en är av typen micro-HDMI.
Skärmen har en inbyggd USB-hubb, med tre 3.0-kontakter. För mus och tangentbord, till exempel.
Bildkvaliteten
I SDR-läge ser bildkvaliteten väldigt bra ut direkt. Tyvärr är skärmen nu mindre ljusstark än den var för ett tag sedan, eftersom Peak Brightness i SDR-läge har tagits bort i en uppdatering. En fördel är dock att detta kraftigt minskar risken för inbränning, vilket också är skälet till att det gjordes. Men i ljusa rum hade det varit trevligt att kunna förstärka ljuset för att motverka reflektioner.
I HDR är det betydligt bättre, med tjusiga ljuseffekter. Jag använder färgläget Standard, som är lite för varmt. Samsung-skärmen är en av få som kan ställa in färgnyansen i HDR-läge. Genom att välja Nyans i menyn, och dra inställningen tio steg mot grönt (G10), ser bilden mer neutral ut. Ljusstyrkan sätts till 50, kontrasten till 50 och skärpan till 5. Nu är skärmen ganska lik MacBook Pro-referensen.
Samsung-skärmen har precis som andra QD-OLED-modeller en helt grym återgivning av både färger, svärta och även högdagrar i HDR-scener. Betraktningsvinkeln är extrem, även uppifrån.
Lägg till den extrema skärmbredden så är det omöjligt att inte bli uppslukad. Speciellt med ett spel som Red Dead Redemption, som visar mycket mer av omgivningen. Man får en riktig biokänsla av landskapet när man rider bort mot horisonten på jakt efter skurkar. Destiny 2 visar också mycket mer av miljön än med en 21:9-skärm, och i varje fall en 16:9-skärm. Att gå tillbaka till 16:9 efter detta känns nästan meningslöst, eftersom man måste vrida så mycket på sig för att få en överblick över fienderna.
På det stora hela finns det väldigt få svagheter. Automatisk ljusstyrkebegränsning (ABL) jobbar emellanåt, och med mycket ljusstyrka i lugna eller statiska scener blir bilden gradvis mörkare. När scenen växlas återgår ljusstyrkan till full. Men Samsung är inte sämre än andra på detta och när man spelar och tittar på film är det knappast några problem. Värre är det om du läser nyheter eller skriver i Word. Fast det är inte vad den här skärmen är gjord för i alla fall, eftersom text i Windows verkligen ser bedrövligt ut.
Samsung Odyssey OLED G9: Slutsats
Även om QD-OLED inte är bra på allt, till exempel ordbehandling och vanlig surfning, är det helt grymt för film och spel. Och med 32:9-skärmen Odyssey OLED G9 har Samsung tagit allt ett snäpp högre. För maken till inlevelse har vi då aldrig sett! Den breda bilden visar extremt mycket av omgivningen, om spelet stöder det och inte bara tar en 21:9-bild och sträcker ut den mot kanterna. Lyckligtvis stöder fler och fler spel formatet, och det hela är verkligen beroendeframkallande.
Du betalar mer för en så bred skärm. Det är kanske inte så vettigt. Men herregud, så underhållande!
Skärmen är testad med den bärbara gaming-PC:n A Acer Predator Helios 500, med Intel i9, RTX 3080 och 32 GB RAM. Dessutom har vi använt en egenbyggd stationär PC med Intel i9, 128 GB RAM och RTX 3090.
Också i detta test:
LG 45GR95QE
Titta på den bågen!
LG 45GR95QE har en extrem krökning som kan ge verkligt uppslukande spelupplevelser. Bildkvaliteten finns det också mycket bra att säga om.
Asus ROG Swift PG27AQDM
Ordinärt format, extraordinär bild
Asus ROG-skärmen är så bra att vi önskar att den vore större.
MSI MEG 342C QD-OLED
Fantastisk på många sätt
QD-OLED-skärmen från MSI ger mestadels en gnistrande bra bild och har en uppsjö av anslutningar.
Philips Evnia 34M2C8600
Allra mest för pengarna
Philips Evnia 34M2C8600 har nästan allting gemensamt med MSI-skärmen. Ändå lyckas den bättre totalt sett.