Asus ROG PG27AQDM är en smidig 27-tummare i standardformatet 16:9. Den ser liten ut bredvid de andra, men har egentligen faktiskt en helt okej storlek. Bilden är visserligen en aning beskuren jämfört med de extra breda skärmarna och är därför förmodligen inte förstahandsvalet för den som är beroende av skjutaspel där det är viktigt att se var fienderna gömmer sig runt omkring. För det ändamålet har Asus den ultrabreda 32:9-skärmen PG49WCD, som vi hoppas kunna testa någon gång.
27-tummaren har en WOLED-panel, där pixelstrukturen har en vit subpixel förutom röd, grön och blå. En välkänd teknik, känd bland annat från OLED-TV-apparaterna från LG med flera.
Anslutningar
Alla nödvändiga anslutningar finns på plats, inklusive en inbyggd USB-hubb med tre USB 3.2-ingångar. Bilden kommer genom en DisplayPort-ingång och två HDMI-ingångar, och även om HDMI-kontakterna är av 2.0-typ och inte den nyare 2.1 så stöder skärmen 2560 x 1440 pixlar med en uppdateringsfrekvens på 240 Hz. Detta gör att animationer flyter så smidigt som det bara går och att skärmen reagerar direkt på alla rörelser.
Stativet kan vridas och lutas åt alla håll, inklusive tiltas vertikalt. Utmärkt!
Sagolik bild
Skärmen har en gnistrande bra och välkalibrerad bild direkt ur kartongen, speciellt i SDR-läge. När HDR är aktiverat blir SDR-innehållet lite blekare. Det är relevant, eftersom de flesta Windows-appar och webbläsare är i SDR. Det finns få bildinställningar man kan göra i HDR, men se åtminstone till att ställa in färgtemperaturen till 6500K och inte 8200K, och använd spelläget Gaming HDR och ha Adaptive Sync på. Då ser det bra ut även om SDR-färger inte är riktigt så djupa och varma som jag skulle vilja.
En skärm som denna är gjord för HDR, för även om ljusstyrkan inte kan matcha de starkaste LCD-skärmarna så räcker det mer än väl om solen inte skiner direkt på skärmen. Och vilken grym kontrast och färgåtergivning! Det är riktigt bra tryck i HDR-effekter, faktiskt bättre än de flesta andra OLED-skärmar. Bilden ser naturlig och levande ut.
Skärpan är utmärkt, på det stora hela är vårt enda klagomål att vi önskade att skärmen var större. Men då måste upplösningen höjas också, vilket innebär en dyrare skärm – och grafikkort.
240 Hz
Rörelserna är blixtsnabba, tack vare en 240 Hz-panel. Jag måste erkänna att jag inte ser våldsamt stor skillnad på 240 och 175 Hz, och om man använder en Xbox-kontroll för att spela med så kommer rörelserna aldrig att vara tillräckligt snabba för att behöva det. Men använder man i stället musen för att styra runt huvudpersonen blixtsnabbt så går det att provocera fram synliga skillnader. Om man lever för att spela är det aldrig fel med en högre skärmfrekvens.
Utmaning på text
Att lägga till en vit subpixel har sina fördelar, som ljusstyrkan, men pixelstrukturen RWBG innebär en utmaning för typsnitt och grafik i Windows. Windows använder ClearType för att matcha en normal RGB-pixelstruktur optimalt, men den vita extrapixeln gör att färgerna inte prickar 100 procent rätt när man skapar svart eller vit text.
Skärmtekniken är fortfarande mycket bättre än QD-OLED på detta, men det blir aldrig lika bra som vanliga LCD-skärmar.
Auto-dimming
Alla OLED-skärmar har en automatisk avbländningsfunktion som ska skydda dem från inbränning. Om det blir mycket högdagrar under lång tid, till exempel när bilden är pausad, kommer skärmen gradvis att mörkna. Asus-skärmen är överdrivet ivrig här, och kan bli mörk och blek även under ett spel eller en film. Jag hade gärna sett att skärmen var lite mer slapphänt på det här området. Om man mot förmodan ska använda den som en allroundskärm bör man köra operativsystemet i mörkt läge.
Asus ROG Swift PG27AQDM: Slutsats
Asus ROG PG27AQDM är en gnistrande bra spelskärm för dig som inte är på jakt efter ett superbrett format. Den har en sagolikt bra bild och gör spelupplevelsen till något alldeles extra. Filmer också. Har du väl vant dig vid OLED kommer alla LCD-skärmar att se bleka ut i jämförelse. Skärmen är dessutom blixtsnabb med en 240 Hz-panel och har nästan noll fördröjning.
Den enda nackdelen är den övernitiska automatiska nedbländningen som ska rädda skärmen från inbränning. Vi hade gärna velat sätta den i en lite lägre växel.
Skärmen är testad med den bärbara gaming-PC:n MSI Raider GE67HX, med Intel i7, RTX 3070 Ti och 32 GB RAM. Dessutom har vi använt en egenbyggd stationär PC med Intel i9, 128 GB RAM och RTX 3090.
Också i detta test:
LG 45GR95QE
Titta på den bågen!
LG 45GR95QE har en extrem krökning som kan ge verkligt uppslukande spelupplevelser. Bildkvaliteten finns det också mycket bra att säga om.
Samsung Odyssey OLED G9 (G95SC)
En sådan bild!
Det är något speciellt med det extra breda skärmformatet 32:9. Och med en OLED-panel får man dessutom en spelupplevelse som inte är lik någon annan.
MSI MEG 342C QD-OLED
Fantastisk på många sätt
QD-OLED-skärmen från MSI ger mestadels en gnistrande bra bild och har en uppsjö av anslutningar.
Philips Evnia 34M2C8600
Allra mest för pengarna
Philips Evnia 34M2C8600 har nästan allting gemensamt med MSI-skärmen. Ändå lyckas den bättre totalt sett.