Nikon med sin anrika historia imponerar på oss gång på gång när det kommer till systemkameror. De har ännu inte riktigt hittat formen när det kommer till kompaktkameror. Det är alltid någonting som inte stämmer. Vi ger oss dock oförtrutet på Coolpix S630 och hoppas på bättring.

Första intrycket är riktigt positivt. Kamerans kropp är riktigt stilig, har en skön tyngd och en lagom mängd knappar. En zoomspak sitter på toppen och allt känns faktiskt riktigt bra.

Användning och funktionalitet
Den känslan håller i sig när vi börjar surfa runt i menyerna. Eller ja, menyerna, så många är de inte. Kameran är väldigt enkelt upplagd med begränsade inställningsmöjligheter. Visst går det att exponeringskompensera och ställa in ISO manuellt men inget utöver de mest grundläggande finns att tillgå. Det är rätt val från Nikon med tanke på vilket målgrupp kameran har och gör menyerna svåra att snurra bort sig i. Det är dock nästan så vi önskar lite fler manuella kontroller exempelvis över blixtstyrkan – eftersom kameran har väldigt lätt att överexponera blixtbilder på nära håll och det med råge.

Här finns scenprogram och videoinspelning men efter det tar det stopp. Det är tydligt att den här kameran inte är tänkt som en leksak att experimentera med på samma sätt som exempelvis Casio-kameran. Även om det kanske är lite tråkigt får man respektera Nikon för att de helt enkelt satsar på att göra en maskin som tar bra bilder och det utan krångel. S630 är helt enkelt riktigt lätt att använda.

Kameran känns snabb både på att fokusera och reagera på knapptryckningar.

Skärmen är tyvärr riktigt dålig och det kryper rejält i den. Självfallet är det inget problem för de som huvudsakligen tittar på sina bilder i datorn eller skriver ut dem, men för de som gärna visar semesterbilderna direkt i kameran kan det störa. Vi vill att det ska se bättre ut år 2009!

Just skärmen gör oss också riktigt nervösa när vi börjar fota inomhus. Allting blir hemskt gult…

Bildkvalitet
Det visar sig snabbt vara falskt alarm. Det är inte vitbalansen som är dålig utan skärmen som spökar. Väl inne i datorn ser bilderna väldigt balanserade ut. Faktum är att Nikon ger oss den bästa färg- och vitbalansen i testet. Det kan vara väl värt att komma ihåg att man inte kan lita på hur bilderna ser ut på kamerans egen skärm alltså! Allt som oftast är bilderna mycket bättre än de ser ut i kameran.

Optiken är inte perfekt och liksom med övriga kameror i testet hittar vi förvrängningar men de är inte lika framträdande som de var exempelvis i Nikons första superzoomkamera, P80, som vi recenserade för några månader sedan. Vi slipper blålila kanter i områden med hög kontrast och resultatet är fullt tillfredställande från en kompaktkamera.
 

Också i detta test: