: Panasonic Lumix DMC-GF1

Kameraformatet är inte helt nytt. 2008 var Panasonic Lumix G1 första kameran med mFT-format, där spegelhuset är borttaget för att kameran ska bli mindre och lättare men ändå kunna ha utbytbar optik. Efter detta har Panasonic också lanserat GH1, som dessutom filmar HD-video. Olympus har också redan två kameror som använder sig av mFT-formatet: kompakta PEN E-P1 och E-P2. Lumix GF1 påminner mest om den senare och har inget sökarhus på ovansidan, som de spegelreflexliknande G1 och GH1.
Själva kamerahuset är väldigt kompakt, precis som Olympus E-P1 och gamla tiders ramsökarkameror. Men utbytbar optik ger GF1 samma egenskaper som en spegelreflex. Panasonics kompakta mFT-kamera skiljer sig från Olympus E-P1 när det gäller funktioner. Kameran har inte bara 3-tums skärm som har dubbelt så hög upplösning, den kan också användas tillsammans med en elektronisk sökare. Den har dessutom inbyggd blixt.
Bortsett från detta är egenskaperna nästan likadana om man jämför GF1 med PEN E-P1 (eller E-P2 som levereras med elektronisk sökare). Lumix GF1 kan köpas med antingen G Vario 14–45 mm f3,5–5,6 (multiplicera med 2 för att få 28–90 mm i 35 mm-format) eller en fast 20 mm med mycket god ljusstyrka på f1,7. Dessutom finns det redan ett kompakt mFT-objektiv i telezoomklassen (45–200 mm), en vidvinkelzoom (7–14 mm) samt ett makroobjektiv (45 mm). GF1 kan också användas med flera av Olympus och Panasonics/Leicas FourThirds-objektiv, men stöder inte autofokus på lika många objektiv som Olympus PEN-modeller gör.

Användning
Eftersom det är naturligt att jämföra GF1 med PEN E-P1, i och med att de är så lika, är det lätt att tro att de är lika bra. Skillnaderna är små, men Panasonic och Olympus har valt lite olika vägar när de har utformat sina kameror. Förutom de uppenbara skillnaderna i design finns det ingen inbyggd bildstabilisator i GF1, som det gör i E-P1 och E-P2. Å andra sidan har GF1 en smart liten blixt, vilket ingen av Olympus mFT-modeller har.
Skärmen är redan nämnd, detsamma gäller den vridbara elektroniska sökaren som ingår till GF1, som även filmar HD-video i 720p i antingen AVCHD eller Motion JPEG. E-P1 spelar däremot bara in i MJPEG, som kräver mer plats på minneskortet. Till sist har Olympus-kameran 16-bitars stereoljud när den filmar, medan GF1 bara har monoljud.
En annan detalj som går i Olympus-kamerans favör är kitobjektivet 14–42 mm (f3,5–5,6) som kan fällas ihop som ett teleskop när det inte används. Och som därför tar mindre plats än Panasonics motsvarande objektiv.
Skillnaderna i skötsel är inte så stora att de talar för någon viss kamera. Olympus har placerat funktionsratten till vänster om blixtskon, Panasonic till höger. Men Olympus har valt två inställningsrattar medan Panasonic har en. Och efter att ha provat båda kamerorna under en längre tid kan jag tryggt slå fast att personlig smak är det enda som kan göra att den ena eller den andra kameran upplevs som mer användarvänlig. I praktiken är de egentligen lika enkla att sköta. Skillnaderna är små, till exempel har seriefoto och självutlösare en egen omkopplare på toppen av GF1, medan samma funktion sitter på en knapp på baksidan av E-P1.
Skärmupplösningen är synligt bättre på GF1. Med bara hälften så många bildpunkter kan inte E-P1 återge bilder med samma detaljering, fast färgerna och ljusstyrkan på E-P1:s skärm är faktiskt bättre. Det betyder att det är enklare att använda Olympus-kamerans skärm som sökare.
GF1:s trumfkort, som vi skulle kunna tänka oss kan fälla avgörandet för många, är den inbyggda blixten. Den är infälld i kamerahuset och hoppar upp när man trycker på en knapp, och är praktisk att ha som utfyllnadsljus och i situationer när blixt är nödvändigt. Den elektroniska sökaren – som visserligen är extrautrustning – kan vridas 90 grader och fungerar utmärkt som alternativ till skärmen. Särskilt i väldigt starkt ljus, vid makrofotografering eller andra krävande situationer där det är smartast att kunna kika in i sökare.
Både sökaren och skärmen visar samma inställningsmeny på GF1. Menyerna är organiserade på samma sätt som i en Lumix-kompaktkamera, eller en Lumix GH1, medan menyerna är mer omfattande i E-P1 – vilket helt enkelt beror på att E-P1 är en mer avancerad kamera om man utgår från alla inställningsmöjligheter. Båda kamerorna har olika färglägen (Expressive, Retro, Pure, Elegant, Monochrome, Dynamic Art, Silhouette, Custom heter de i GF1), men det är bara E-P1 som dessutom har sex kreativa filter.

Autofokus
Den mest väsentliga skillnaden mellan dessa två tämligen lika kameror är fokushastigheten. På det området är Panasonic GF1 märkbart bättre, oavsett ljusförhållanden. Med båda objektiven vi testade (14–45 mm och 20 mm) hade kameran både snabbare och mer exakt autofokus än E-P1. Fokusmotorn stannade när motivet var i fokus, medan E-P1 först fokuserade förbi motivet och sedan vände tillbaka för att hitta fokus. Det är en process som tar längre tid än med GF1, där för övrigt även den kontinuerliga autofokuseringen under videofilmning visade sig vara överlägsen.

Bild- och videokvalitet
Men GF1 har inte högre videokvalitet. Snarare är det tal om två sidor av samma mynt. Dessvärre har GF1 för närvarande begränsat stöd för VCHD Lite-formatet, vars enda fördel är mindre filer än MJPEG, som du ändå inte ser någon degradering av videokvaliteten med om man jämför med AVCHD Lite. Men ljudkvaliteten är bättre, klarare och mindre utsatt för vindbrus än E-P1 – som dessutom spelar in stereoljud.
En annan videofördel med Olympus-kameran är möjligheten att välja slutarprioriterad automatik så att man kan välja bländare själv. Den enda formen av exponeringskontroll man får med GF1 när man filmar är exponeringskompensation – tryck in inställningsratten på baksidan så blir skalan för exponeringskompensation på skärmen (eller i sökaren) gul. Sedan är det bara att vrida till önskat läge. Observera att denna funktion bara går att använda under inspelning när funktionsratten på toppen står i videoläge. Inte om man börjar filma med snabbknappen på sidan av utlösaren.
Stillbilderna har en strålande kvalitet. Ingen som tar steget från en kompaktkamera till en Lumix GF1 i stället för en spegelreflexkamera lär bli besviken. Jämfört med de två av de bästa kompaktkamerorna vi har testat, Sony Cybershot WX1 och Fujifilm F200EXR, har GF1 en bildkvalitet som är flera klasser bättre. Bildstörningar är beskedliga även vid ISO 800, marginellt synliga på A4-utskrifter vid ISO 1600 och inte på gränsen till oacceptabla förrän vid ISO 3200. Och då bara på stora förstoringar. Jämfört med E-P1 syns det lite kraftigare kornstörningar vid samma ljuskänslighet i bildfilerna från GF1, men skillnaderna är bara marginella. Bildernas färgåtergivning och kontrast är lite dämpade om man jämför med JPEG-filer från Olympus-kameran, men skillnaderna mellan råfilerna från de båda kamerorna är mycket mindre.
Å andra sidan exponerar GF1 mer korrekt med motiv som har kraftigt ljus och större kontrast. Man kan visserligen ”kalibrera” E-P1:s ljusmätning så att den konsekvent över- eller underexponerar – välj själv – i ett eller flera ljusmätningslägen i förhållande till fabriksinställningarna. Detta gäller utöver exponeringskompensationen som man kan använda sig av när som helst.
Zoomobjektivets optiska kvalitet är strålande. Med lite synlig förvrängning (i råfilerna) och superb kontrast och skärpa i stora delar av bildytan, nästan oavsett bländare och brännvidd, är Lumix-kameran ett ypperligt val tillsammans med GF1. Fast riktigt imponerande blir det med det kompakta 20 mm-objektivet som har så stor ljusöppning som f1,7. Om man bortser från lite ljusförlust i hörnen på största och minsta bländaröppning är objektivet helt befriat från störande förvrängningar. Och samtidigt superskarpt nästan ända ut i hörnen, till och med med bländare f2,0. Objektivets enda brist är avsaknaden av integrerad bildstabilisator, och så är priset på närmare 5 000 kronor i högsta laget. Åtminstone jämfört med Olympus 17 mm f2,8 som kostar 3 500 kronor. Och som trots avtagande skärpa ut mot hörnen och avgjort mer kromatisk felbrytning är ett prisvärt objektiv.
Teknik

Bildstorlek
4000 x 300 punkter

Sensorstorlek
17,3 x 13,9 mm

Bildformat
RAW, JPEG, MOV, MTS, AVCHD, MJPEG

Färgrymd
sRGB, Adobe RGB

Känslighet
ISO 100–3200

Seriefoto
3 bilder/s (7 RAW)

Video
720p, 30/s

Slutartider
60–1/4000 s

Största bländaröppning
F3,5–5,6

Bildstabilisator
Optisk

Minsta fokusavstånd
30 cm

Sökare
Elektronisk LCD (extern)

Blixt
Inbyggd + blixtsko

Anslutning
USB 2.0 Hi-Speed, HDMI

Batteri
Laddbart 1250 mAh, 380 bilder

Mått (B x H x D)
119 x 71 x 36 mm

Vikt
285 (hus)