Skärpa och oskärpa är två motsatser som båda kännetecknar bra porträttobjektiv. En bra porträttfotograf letar efter många saker i ett objektiv, en av dem är förmågan att skilja en skarp förgrund från en suddig bakgrund. Fantaster kallar det för bokeh, vilket ofta används för att beskriva hur ett objektiv återger det oskarpa området av motivet.
Ett bra porträtt behöver inte vara oskarpt överallt utom i ansiktet. Fotografen kan välja en mindre bländare för att få en större djupskärpa om han eller hon vill, men när man vill ha en oskarp bakgrund är det viktigt att objektivet åstadkommer en fin bokeh.
Då är den optiska konstruktionens kvaliteter viktiga, detsamma är formen på och antalet bländarlameller. Lägger man till ljusstyrka och kortare brännvidd än normalt så får man bra förutsättningar för ett lämplig porträttobjektiv.
Tamron SP 85mm f1,8 försöker uppfylla alla krav på bra porträttobjektiv, och har dessutom inbyggd optisk bildstabilisator, vädertätning och en avancerad optisk konstruktion. 85 mm brännvidd på en fullformatkamera som Canon EOS 1DX Mark II (testkameran) är en praktisk vinkel för de flesta porträtt.
Kvalitetsoptik
Tamron-objektiv är relativt stort för att ha 85 mm med bländare 1,8, och är både större, tyngre och dyrare än Canons egen EF 85mm f1,8. Å andra sidan är det bättre också. Till skillnad från Canon-objektivet kan det användas på Nikons och Sonys (utan bildstabilisering) fullformat- och APS-kameror.
På insidan sitter det 13 linselement, två av dem så kallade LD och en XLD (Low Dispersion respektive eXtra Low Dispersion) och nio rundade bländarlameller. Den optiska bildstabilisatorn går att stänga av. Även om den inte är effektivare än att den kan kompensera för fler än tre exponeringssteg så kan det rädda bilder där slutartiden sjunker eftersom det är ont om ljus och fotografen inte vill öka ljuskänsligheten. Men den är bättre än ingen bildstabilisator alls.
Detta är ett mycket lyckat, för att inte tala om skarpt, objektiv med mycket hög upplösning, låg diffraktion och lite förvrängning. Skärpan är som jämnast och bäst från f2,8 till och med bländare 8, men den är fortfarande mycket bra även på f2. Särskilt i centrum. Till och med på bländare 11 är skärpan bra, fast den sjunker snabbt på f16.
Någon kromatisk felbrytning syns knappt och det är ytterst lite problem med astigmatism. Asfäriska avvikelser är mer synliga när man bländar ner. Objektivet har synlig vinjettering (mörka hörn) vid full bländaröppning, även på f2, men från f2,8 försvinner så mycket att den är försumbar. Det är inte heller särskilt känsligt för ströljus, sammantaget finns det inte mycket dåligt att säga om Tamron-objektivet.
Autofokusen är snabb och precis, utan att vara blixtsnabb, och objektivet kan uppdateras med profiler för olika kameror och intern programvara med Tamron-dockning. Som för övrigt är extrautrustning.
Få objektiv är lika gediget konstruerade och samtidigt lika optiskt lyckade som Tamrons nya 85mm f1,8. Bortsett från vinjettering vid full bländaröppning och lite sfäriska avvikelser så är skärpa, oskärpa (!) och prestanda helt komplett för en porträttobjektiv.