: Samsung NX20

Smartmobilerna visar hur enkelt man kan göra något som egentligen är komplicerat. På bara några sekunder kan man ta en bild, skicka den vidare till ett socialt nätverk eller via e-post – inom en minut har man delat med sig av en rykande färskt bild med människor som befinner sig på helt andra platser. Försök göra det med en kamera om du kan.

Om man inte räknar stora trådlösa Wi-Fi-sändare som sitter på dyra proffskameror på idrottsarenor har trådlös delning av bilder varit förbehållet mobiltelefoner. Tappra försök i form av trådlösa kompaktkameror från Samsung och Canon har inte varit särskilt lyckade. Samsungs nya NX-serie kan däremot sätta fart på försäljningen av trådlösa kameror. För efter att ha testat NX20 är vi helt sålda.

Wi-Fi
På många sätt och vis har Samsung hört våra böner och integrerat en trådlös sändare i sin kamera. Helt genialt. Nikon har också stoppat i Wi-Fi i sina D3200 och D800, men för att det ska fungera måste man skruva på en separat sändare. 1-0 till Samsung. Allt man behöver göra är att vrida funktionsratten på toppen till läget Wi-Fi. Då dyker det upp en meny där man kan välja mellan sju olika sätta att koppla kameran trådlöst till andra enheter. Mobile Link gör det möjligt att skicka bilder och videosnuttar till en smartmobil. Remote Viewfinder, eller fjärrsökare om man så vill, gör att man kan titta på kamerans sökarbild på en surfplatta eller smartmobil och sedan ta bilder genom att peka på surfplattans eller mobilens skärm.

Det går också att ladda upp bilder på Facebook, Picasa, YouTube och Photobucket. Och så kan man skicka bilder via e-post från kameran, ladda upp till molntjänsten SkyDrive och överföra dem trådlöst till en dator i samma nätverk. Till sist kan man titta på bilderna på TV:n om den också är ansluten till det trådlösa nätverket. För ett sådant måste man naturligtvis ha. Så länge det finns Wi-Fi kan NX20, NX210 och NX1000 användas trådlöst.

Allt är relativt enkelt och intuitivt. Men det är ett minus i kanten att man ständigt måste ange nätverkslösenord, e-postadresser och data för att få tillgång. Det gör att processen tar längre tid. NX20 kommer inte ihåg det senast angivna lösenordet, och att lägga in det igen kräver en hel del knapptryckningar. Den fina AMOLED-skärmen är nämligen inte tryckkänslig.

 

 

20 megapixlar
Rent fysiskt bygger NX20 på föregångaren NX10/11 med elektronisk sökare, men har fått ett nytt handgrepp och en vänd- och vridbar 7,6-cm AMOLED-skärm med 614K-upplösning.

Precis som NX200, som vi testade i våras, har NX20 en helt ny 20,3-megapixlars CMOS-sensor. De två kamerorna har den mesta tekniken gemensamt men NX20 har inbyggd blixt och 1/8000 sekund som kortaste slutartid.

Den nya bildsensorn har fått ett förbättrat färgfilter som släpper igenom mer ljus och ett mildare anti-alias-filter (som reducerar moaré). Alla miljontals ljussensorer sitter tätare och närmare varandra för att fånga upp mer ljus, och för att få med ännu mer av ljuset ut mot kanterna av varje mikrolins. Den nya bildprocessorn stöder HD-video i 1080p/30-upplösning och kameran har en ljuskänslighet som sträcker sig från ISO 100 till 12800.

 

Flera funktioner
NX20 kan ta upp till 8 bilder per sekund. Den hinner dock inte fokusera mellan exponeringarna i sådana hastigheter, och buffertminnet säger stopp redan efter 11 tagna bilder. Precis som med NX200 tar det längre tid att tömma buffertminnet än vi gillar när man lagrar rå- och JPEG-filer samtidigt. Så visst, NX20 är snabb, men har sina begränsningar.

Autofokusen är snabb nog för att bilderna ska bli skarpa i de allra flesta fall. Kanske inte lika snabb som i Olympus OM-D E-M5, men fokusspårningen hänger med fint när motivet flyttar på sig. Så länge det inte rör sig alltför fort.

Fler och fler Samsung-objektiv får iFunction (iFn) som efter en tryckning på knappen på sidan visar de mest använda inställningarna på en rad längst ned på skärmen och i sökaren. Den ger tillgång till praktiska funktioner som exponeringskompensation och ljuskänslighet, med mera.

Handgreppet är inte stort, men klätt i gummi och tillsammans med tumgreppet på baksidan får man ett mycket bättre tag om kameran än med plastgreppet på NX200. Knappar och rattar är överskådligt placerade, men start/stopp-knappen för video sitter inte lika smart. Den sitter nämligen så att man kan komma åt den och starta videofilmning av misstag.

Det går att lagra egna inställningar i kameran och ett par av knapparna kan programmeras att sköta en viss funktion. Den skarpa skärmen har vi redan nämnt, och sökaren är fantastiskt ljus, stor och skarp. Den släcks mellan exponeringarna när man tar bildserier, men ligger faktiskt inte nämnvärt efter sökaren i Sony NEX-7, som vi anser är den bästa på hela marknaden just nu.

 

Bildkvalitet
För säkerhets skull testade vi också NX20 med de nya objektiven 85 mm/f1 iFn och 20 mm/f2,8 iFn, inte bara med det nya 18–55 mm-objektivet som ingår. Kit-objektivet tillhör inte de skarpaste eller mest oförvrängda vi har testat, så för att få bättre förutsättningar att undersöka kamerans bildkvalitet använde vi oss av flera olika objektiv.

Som förväntat har NX20 en oerhört hög upplösning, med fin skärma och detaljering. På 18 mm syns en tunnformad förvrängning med kit-objektivet, och den blir inte bättre förrän på bländare 8 och 11, men är jämnt skarp tills man passerar bländare 16. Vid 35 mm brännvidd är linjeförvrängningen nästan borta, skärpan är jämnare från bländare 4,5 till och med 16. Vid 55 mm är skärpan bra från bländare 5,6 fast då syns en svag kuddformad förvrängning.

Med Samsungs 85 mm/f1,4-objektiv kan man verkligen utnyttja kamerans höga upplösning. Objektivet är förhållandevis stort – och väger 715 gram – men det balanserar fint med lilla NX20 när man håller under objektivet. Detaljupplösningen är synbart bättre än med kit-objektivet, och visar tydligt hur stor betydelse optiska prestanda har för bildkvaliteten.

Testbilderna från NX20 visade precis som förväntat ett finkornigt brus vid ISO 1600, som bara blev marginellt tydligare vid ISO 3200. Och precis som i NX200 ökar bruset ordentligt och färgstörningar gör entré vid ISO 6400. Då sjunker dessutom upplösningen, och även om ISO 12800 går att använda så orsakar det en så kraftig brusreducering i JPEG-filerna att detaljskärpan försvinner.

Sony NEX-5N är marginellt bättre på bruskontroll på hög ljuskänslighet, detsamma gäller Olympus E-M5 som dessutom har finare färgåtergivning i JPEG-bilder där hudtoner känns mer naturliga, och komplementfärgerna markeras inte heller lika tydligt.

Färgbalansen har nämligen en kylig färgtemperatur. Personligen skulle jag ha dämpat färgerna om jag skulle plåta mycket JPEG, men håller man sig till råfiler är det inga problem. Då gör man ändå justeringar efteråt för att ställa in den färgmättnad man vill ha.

Dynamiken från CMOS-sensorn i NX20 är lika bra som de bästa i klassen, som Sony NEX-7 och Olympus E-M5. Och följaktligen fullt i klass med spegelreflexer som Canon EOS 60D och Nikon D7000, som också har APS-C-sensorer.

Videokvaliteten är hög. Det syns knappt något flimmer när man panorerar, det är förhållandevis lite ”geléeffekt” (rolling shutter) och upplösningen är hög. Även om stereomikrofonen ger en godkänd ljudkvalitet så är möjligheten att använda en separat mikrofon en uppskattad bonus som garanterar ett mycket bättre ljud.

 

Slutsats
Med inbyggda trådlösa funktioner är Samsung NX20 ett högst intressant alternativ till spegelreflexer i den här klassen. Den oerhört skarpa sökaren, en lång lista med funktioner och ett behändigt format är fina säljargument. Men ännu viktigare är användarvänligheten och bildkvaliteten. Där finns inte mycket att klaga på, bortsett från en väl aggressiv brusreducering vid höga ISO-värden – samt frånvaron av en pekskärm. Med en pekskärm skulle NX20:s trådlösa funktioner kunna utnyttjas mycket enklare.

Behöver man inte Wi-Fi finns det fina alternativ i form av Sony NEX-7 och

Olympus E-M5, båda med elektronisk sökare och pekskärm. Den senare av dem har dessutom ett lockande urval av objektiv att välja mellan, vilket både Sonys och Samsungs kameror saknar.