De skyndar långsamt hos Sony. Men det lönar sig. För det här är den bästa zoomen som finns till deras systemkameror i Alpha-serien. Som har bildsensorer i fullformat.
Man kan inte direkt säga att Sonys utbud av objektiv är överväldigande. De har en bit kvar till Canons och Nikons sortiment, men bland de objektiv som passar till Sony a-kamerorna finns det ett par juveler. Som det här. En stor, tung och dyr 24–70 mm-zoom med mycket respektabla ljusstyrkan f2,8 i hela brännviddsområdet.
En påkostad normalzoom av den sort som ”alla” har i sina sortiment, men som först nu har kommit till Sony-kamerorna. En Zeiss-märkt 24–70 mm med ljusstyrka f4 finns också. Det är ett utmärkt objektiv för de som inte behöver högre ljusstyrka. Dessutom är det mindre, lättare och kostar hälften så mycket.
Men nya 24–70 mm/f2,8 GM, som vi testar här, är bättre. Visserligen inte mycket, så för fotografer som är intresserade av detaljer – och ljusstyrka – är den stora frågan om det är värt att betala dubbelt så mycket för den här zoomen.
Kostsam kvalitetsoptik
Sony har valt optik från översta hyllan till sin G Master-zoom, som är utrustad med asfäriska linselement för att klämma ut högre upplösning och reducera optisk felbrytning. Så kallade ED- och Super ED-element ska hålla den kromatiska felbrytningen i schack.
Bländaren har nio cirkulära lameller för att ge så milda bakgrunder som möjligt med full ljusöppning. Objektivet är för övrigt vädertätat och Sony har använt sin tystgående och snabbaste SSM-autofokusmotor. Det finns ett lås som håller zoomringen på plats när man bär kameran över axeln, en fokusbrytare för autofokus och manuell fokus – och en knapp på sidan som låser fokus.
Rejält välbyggt alltså, på insidan också, vilket man ser på testbilderna som är tagna med Sony a7r II. Skärpan är utmärkt, men det finns en markerad förlust av hörnskärpa med full bländaröppning. Särskilt vid 24 mm brännvidd, där det också finns en tydlig ljusförlust i hörnen. Det märks inte så tydligt i JPEG-filer, men det är uppenbart i de obehandlade råfilerna. Där kan man också se tunnformad förvrängning som ändrar sig till måttlig kuddformig förvrängning vid 70 mm. Zeiss-zoomen har mer förvrängning, fast inte mycket. Det kan man under alla omständigheter kompensera för under efterbehandlingen av bilderna. Om man skulle vilja det.
Kromatisk felbrytning finns, även om Sony har försökt undvika den. Men den syns knappt i de flesta bilderna, och det finns en knappt synlig astigmatism – eller sfärisk avvikelse. Från bländare 4 till 11 är skärpan som jämnast i hela bildytan och Sony-objektivet är definitivt i klass med motsvarande normalzoomar från Canon och Nikon.
Det saknas optisk bildstabilisator och priset är högt, men ska man ha det bästa till kameror som Sony a7r II med 42 Mp så är detta den bästa zoomen som finns. Fast Zeiss 24–70 mm/f4 är ett bättre köp.
