4K Ultra-HD ger fyra gånger så hög pixelupplösning som Full-HD. Vi snackar 3840 x 2160 pixlar, alltså ganska så exakt åtta megapixlar sammanlagt. Sådant blir det en skarp videobild av!
Dyrt?
21 000 kronor kan verka i dyraste laget för en videokamera nu för tiden. Men man får vad man betalar för, och du kan helt enkelt inte föreviga den fantastiska solnedgången med hela sitt färgspektrum med en dålig kamera. Hobbyfilmare som gör egna naturvideor vet alltför väl vad jag pratar om, det gäller att föreviga varje liten detalj i löv och gräs, och har du tur och får korn på det vilda djuret i skogen som du väntat i flera timmar på, vill du veta att utrustningen är tillräckligt bra för att få med färgnyanserna och detaljerna i pälsen, och att hela kroppspråket kommer med.
Det gäller också när man ska filma sig själv och sina närmaste. Den lilla dottern som gör sin första skolföreställning, sonen som spelar sin första match, svärfars 70-årsdag. Med en riktigt bra videokamera kan man se de stora ögonblicken passera revy – i en kvalitet som gör att det känns som om man reser tillbaka i tiden och återupplever situationen på ett riktigt sätt.
Smartmobilen är superpraktisk när man ska föreviga de små ögonblicken för att dela med sig på sociala medier, men när det gäller hemvideor som ska vara livet ut vill jag påstå att det krävs bättre grejor. Jag tror inte att jag tänker filma mitt eget bröllop med en iPhone! Så var inte för snabb med att förkasta tanken på att det fortfarande kan vara värt att skaffa minnesvärda upplevelser genom att investera en hel del pengar i en videokamera.
4K Ultra HD
2014 är på god väg att bli året när 4K Ultra HD slår igenom på allvar, med superskarp bild till mer folkliga priser. Därför är det helt rätt av Sony att lansera en 4K-videokamera som kostar hälften så mycket som den förra billigaste modellen, FDR-AX1. Den nya minstingen är 74 procent mindre och 66 procent lättare än sin storebror, och optiken går inte att byta ut. Men man ska ändå vara försiktig med att kalla FDR-AX100E för en kompromiss. Det osar byggkvalitet lång väg och kameran är både dubbelt så stor och tung som redaktionens egen Panasonic HDC-SD7000. Och dubbelt så dyr, för även om Panasonic-kameran definitivt gör vad den ska i 9 fall av 10, så befinner den sig en klass under Sony-kameran. Men det är käckt att ha något att jämföra med.
Osar av kvalitet
Det är ingenting som känns halvdant med FDR-AX100E. Det stora, tunga objektivet från Carl Zeiss i robust glas har en brännvidd som motsvarar 29–349 mm i 35 mm-format. Optiken är fastmonterad och går inte att byta ut, men det sitter gängor för extra linser som polariseringsfilter, makrolins, vidvinkel och fisköga.
En bra 12x optisk zoom har förtroendeingivande zoomknappar som man nästan har lust att trycka på hela tiden för att känna hur de känns. Fokusringen kan antingen styra fokus eller zoom, personligen föredrar jag att fokusera med den och hellre använda knapparna för att zooma.
På toppen sitter en kontakt där man kan sätta fast blixt, LED-lampa, mikrofon om du behöver något bättre än den inbyggda, eller en XLR-kontakt. Ljudingång för extern mikrofon och hörlursuttag finns också, och man kan göra massor av manuella inställningar, till exempel slutarhastighet, iris och gain. Detta kan man leka med för att till exempel ställa in en skarp förgrund och en oskarp bakgrund, genom att sänka värden för både iris och gain – eller göra tvärtom och utnyttja maximal djupskärpa genom att ge båda högre värden. Naturligtvis går det även att ställa in manuell vitbalans. Om du vill ställa in fokus för hand kan du använda dig av sökskärmens markeringar i rött av det som är i fokus. Smart. Och behöver du utnyttja batteriet maximalt, eller filmar i starkt ljus där skärmen är oanvändbar, finns det en vanlig ögonsökare på plats också.
Ögonsökaren kan användas om du tycker att skärmen drar för mycket ström eller om du filmar i mycket ljusa miljöer. Inspelningsknappen sitter bekvämt placerad vid vänster tumme.
Intelligent automatik
Om tillfället inte tillåter att du tar dig tid och gör inställningarna för hand så kan du slå på ”Intelligent Auto”, som tar hänsyn till allt: om du springer sätter den igång maximal bildstabilisering, ändrar ljuset sig så korrigerar kameran för det, och blir det mörkt så aktiveras nattläget. Går du tätt intill motivet sätts makrofunktionen på.
Vill du inte att kameran ska justera ljuset hela tiden, till exempel om du ska filma en konsert med massor av blinkande lampor, så är tricket att slå på ”Intelligent Auto” när ljusshowen inte är helt igång, och sedan stänga av funktionen. Då behålls inställningarna som är gjorda och kameran ändrar dem inte när alla spotlights plötsligt lyser för fullt.
Stillbilder och parallell lagring
En kul funktion är att kameran kan lagra film i lågupplöst 720p samtidigt som den filmar i 4K eller 1080p/50. På så sätt får du en film som du enkelt kan dela med dig till vänner och familj, utan att först behöva ta omvägen genom redigeringsprogrammet på datorn. Alternativt kan du ta stillbilder mitt i filmandet, om du plötsligt ser något som du vill ha en bild av utan att avbryta filmandet. Då är standard 14,2 megapixlar, vilket är 1:1-adressering direkt från bildsensorn. Du kan också välja att ta bilder i 20 megapixlar, men då skalas de upp från 14,2 Mp. Filmar du i 4K går inte detta, men då har varenda bildruta i filmen 8 megapixlars upplösning och det är bara att hämta ut bilden du vill ha direkt ur videoströmmen i en avspelare eller ett redigeringsprogram. Hur ofta behöver man egentligen högre bildupplösning än så?
Jag nämner det direkt: Sony-kameran tar lysande stillbilder! Jag tog bilder i grannskapet med både FDR-AX100E och min trofasta Olympus XZ-1, en bra kompaktkamera som även kan knäppa bilder i RAW-format men som ändå fick se sig besegrad av Sonys videokamera!
Fler funktioner
Andra funktioner som är värda att nämna är slowmotion med 120 rutor/s, bildserier för golfsvingar, nattsikte, biofärgton samt diverse motivlägen som soluppgång, solnedgång, fyrverkeri, landskap, porträtt, spotlight, strand och snö. Det finns också en brytare för så kallat ND-filter, som minskar ljusgenomsläppet i tre steg om du befinner dig i extremt ljusstarka omgivningar och måste förhindra att kameran bränner ut i vita områden.
Objektivet är stort och släpper in mycket ljus. Sökarskärmen är också av god kvalitet, och dessutom beröringskänslig.
Användning
Jag märker direkt att det är tvättäkta kvalitet jag håller i handen. Kameran vilar tungt och fint, men inte för tungt, och den är tillräckligt stor för att alla funktionella knappar ska ha fin storlek och plats för tydlig märkning. Menyerna är enkla att hitta i och sökaren har en bra bild, med neutrala och fina färger och tillräckligt med kontrast för att fungera i alla situationer bortsett från när solen skiner rakt in i skärmen. Då är ögonsökaren bra att ha.
Den helautomatiska funktionen ”Intelligent Auto” ger nästan en optimal bild varenda gång. För att vara så avancerad är det trevligt att man bara kan peka kameran och trycka av, utan att egentligen fundera på något annat än att fånga ögonblicket innanför ramen. Autofokuseringen är emellertid inte alltid lika pålitlig, ibland står den och jobbar och bilden går in och ut ur fokus – även när kameran står på stativ. Detta gäller inte de flesta fall, men kan inträffa när man filmar en person mot en enfärgad bakgrund, samt i mörka scener.
Alla manuella funktioner är mycket enkelt åtkomliga, antingen via fysiska knappar eller via skärmen, som är tryckkänslig.
En annan kul sak är att selfie-fanatiker kan styra kameran från sin smartmobil eller surfplatta med hjälp av appen Sony Play Memories.
Färgsprakande och naturlig
När jag studerar bilderna på Sonys 65-tums 4K-TV 65X9005, som är inlånad för ändamålet, ser jag verkligen färgsprakande och naturliga bilder. Blad på träd är gnistrande skarpa, varenda strå i det gröna gräset syns och gröntonerna är osedvanligt djupa och friska. Kameran har ett mycket bra dynamikomfång, där det varken gror igen i svart när man till exempel filmar ett bakbelyst träd, eller bränner ut i vitt när man filmar moln på himlen. Jämfört med vår egen Panasonic HDC-SD700 är Sony-kameran bättre på alla sätt och vis.
Svagt ljus
Efter att ha tagit med mig kameran till replokalen, där det är mörkt (och jag dessvärre inte hann filma när vi blev ofredade av ett par civilspanare från det lokala polisdistriktet), kan jag konstatera att inomhusfilmning i begränsat ljus ser mycket bra ut, med ytterst lite brus för att komma från en så kompakt kamera. Mycket kan tillskrivas det fullvuxna objektivet i kombination med en stor bildsensor på en hel tum. Sony hävdar att deras Exmor R CMOS-sensor har 4,9 gånger större ljusmottagningsarea än konkurrerande sensorer, och det kan jag tro på. Maken till rena bilder!
Utomhus på kvällen är det också tydligt varför man bör investera mer i en videokamera. Medan Panasonic-kameran i princip bara filmar mörker efter skymningen har lagt sig, får Sony fram detaljerna. I de mörkaste områdena syns det en del brus med Sony också, och man blir påmind om att man inte har med en professionell Hollywood-kamera att göra. Enda sättet att få bort bruset under efterredigeringen är genom att dra upp svärtan och dränka bruset den vägen, eller genom att lägga på ett filter som smetar ut detaljerna i bilden – och förstör hela poängen med att filma i 4K överhuvudtaget!
Rullande slutare
Däremot plågas kameran en del av CMOS-sensorns rullande slutare. En sådan fångar inte hela bildrutan samtidigt utan rör sig hastigt över bildrutan antingen vågrätt eller lodrätt. Inte alla delarna av bilden registreras exakt samtidigt, även om hela bildrutan visas samtidigt under avspelningen. Tekniken öppnar för artefakter under avspelningen i form av att bilden vinglar, samtidigt som räta vinklar kan vara skeva under korta ögonblick. Detta syns när kameran eller motivet utsätts för extrema rörelser, eller vid snabba ljusglimtar som vid åsknedslag. Filmar du mycket med handhållen kamera och stark zoom så kommer du att uppleva det mer, som när undertecknad från långt avstånd zoomade in på ett lövträd som vajade i vinden. En cykeltur gick inte heller speciellt bra, bilden vinglade en hel del. Här finns absolut utrymme för förbättringar, och är det enda området där Panasonic HDC-SD700 faktiskt är bättre.
Ljudkvalitet
Man kan välja mellan flera olika ljudinspelningar. Inklusive 5.1-ljud och PCM-stereo. Mikrofonen följer kamerans zoom, och blir alltså mer riktningskänslig ju mer man zoomar. Ljudkvaliteten är helt godkänd, med klara röster utan att det låter tunt bara därför. Det saknas en del detaljer i övertonerna, och bas är det ganska så ont om – det senare är en fördel i många fall. Men i inspelningar där du vill ha full kontroll över ljudet rekommenderar vi att du investerar i en extern mikrofon, gärna en trådlös.
Slutsats
FDR-AX100E understryker hur fantastiskt video kan bli i superupplösning. Med ett stort zoomobjektiv och dito bildsensor fångas mycket ljus in, så att kameran passar lika bra inomhus som utomhus, dag som kväll.
Sony-kameran är både avancerad och enkel att använda, och har du bråttom att komma igång så aktiverar du bara ”Intelligent Auto” så tar tekniken hand om videofilmandet i förvånansvärt hög kvalitet.
Bland svagheterna ska nämnas att den rullande slutaren bitvis kan störa med ryckiga bilder när kameran rör sig hastigt. I mörka omgivningar syns brus och dessutom är autofokuseringen aningen instabil. 4K-upplösningen är begränsad till 25 bilder i sekunden, vilket inte är optimalt när mycket rörelser ska förevigas. Till exempel i en fotbollsmatch.
Sammantaget är detta en superb kamera som är snudd på värd pengarna som renodlad HD-kamera. Med FDR-AX100E tar Sony sats – och sätter banrekord!
XAVC: Sonys egen kodek
Till sina semiprofessionella videokameror har Sony utvecklat en egen version av MP4 AVC-kodeken (H.264) som de kallar XAVC. Utifrån denna har de sedan gjort en konsumentversion som heter XAVC S. Skillnaden består bland annat av att XAVC kan filma i 4K med uppemot 60 bildrutor i sekunden, medan konsumentversionen bara klarar max 25 i Europa och 30 i USA. Däremot stöds 50 bilder i sekunden om man går ner till 1080p-upplösning (1080p/50). Maximal bithastighet är 60 Mbit/s för 4K och 50 Mbit/s för 1080p, och XAVC använder 10-bitars färgupplösning till skillnad från den vanliga H.264-kodeken som har ett maximalt genomsnitt på 28 Mbit/s och 8-bitars färgupplösning. Man behöver inte se någon stor skillnad direkt mellan kvaliteten på de två kodekarna, men under efterbehandlingen är man tacksam för den extra kvaliteten när man ska justera färger, svärta och ljus samt lägga på filter. Nackdelen är att det finns få redigeringsprogram i dagsläget som stöder XAVC-kodekarna, så se till att ditt gör det eller uppgradera det med en plugin-modul.
Några program som stöder XAVC
Adobe Premiere Pro CC
Sony Vegas Pro 13
Magix Movie Edit Pro 2014
Avid Media Composer (kräver plugin)
Final Cut Pro X (kräver plugin)
När 1080p/50 passar bättre
Videokvaliteten är skarp även i vanlig 1080p-HD-upplösning när man filmar med XAVC S-kodeken, framför allt i 50 bilder/s.
Fördelen med att kunna filma med 50 bildrutor i sekunden är när man ska fånga snabba rörelser. Till detta passar inte 25 bilder/s särskilt bra, så därför skulle jag till exempel inte filma en fotbolls- eller tennismatch i 4K utan hellre valt 1080p/50. XAVC S-kodeken ger ännu lite högre bildkvalitet än AVCHD. Tack vare högre datahastighet och större färgrymd.
Skillnaden i skärpa mellan 1080p och 4K är inte våldsamt stor förrän man kommer nära TV-skärmen, därför kan många scener tjäna på att filmas i vanlig HD. Mycket beror på TV-skärmens och avspelarens uppspelningskvalitet.
En större och lika kostsam Sony-kamera som jag testade 2012, NEX-VG20EH, hade också en mycket skarp bild i 1080p HD, men led av en del fula artefakter i form av ”dansande” brus när man filmade glänsande ytor, och om det regnade syntes rörelsebrus hela tiden. Det är fixat på AX100E, som inte visar några som helst tecken på liknande.
