Test: Sony Cybershot RX100 VII

Sedan Sony chockade fotovärlden med den första ultrakompakta highend-kameran 2013 har priset mer än fördubblats. Den sjunde generationen av RX100 är både den dyraste ultrakompakten på marknaden och den mest avancerade.

Det kan hända att Sony tycker det är okej att ta så bra betalt, i segmentet för highend-kompakter finns det ju trots allt inte så mycket konkurrens. Undantaget är Canons Powershot G-serie, som på många sätt är lika bra fast billigare.

De flesta av modellerna i RX100-serien går fortfarande att köpa. Så man kan välja hur mycket pengar man vill lägga på en ultrakompakt kamera. I toppen ståtar RX100 VII som är en uppgradering av RX100 VI. Och är en superzoomkamera med 24–200 mm brännvidd, en galen hastighet på 20 eller 90 bilder per sekund, 4K-video, pekskärm, elektronisk sökare och mikrofoningång.

Det är inte bara seriens mest avancerade utan också med god marginal den snabbaste. Och snabbare än någon som konkurrenterna har i den här klassen.

RX100 VII är i princip samma kamera som VI, med samma bakgrundsbelysta 1-tums sensor med 20 megapixlar, uppfällbar OLED-sökare, 8,3x zoom med bildstabilisator samt Sonys väldigt fina ansikts- och ögonfokus.

Det som skiljer VI från VII är fokussystemet, som hämtats från fullformatkameran Sony a9, bildhastigheten med och utan fokusspårning, mikrofoningången samt att sökaren inte blir svart (blackout) mellan bilderna när man tar bildserier.

Det gör att den är så nära den perfekta allroundkameran man kan komma. Videobloggning, resor, familj, sport, landskap, det finns nästan inga motiv som Sony-kameran inte behärskar.

Galen autofokus

De 425 fokuspunkterna låser sig blixtsnabbt på motivet, som verkligen får röra sig ovanligt hastigt och oförutsägbart för att kameran inte ska kunna hålla jämna steg. Autofokusen låser sig enkelt på ögonen och även om personen i motivet vänder sig om så hänger fokussensorerna sig fast som en igel. Imponerande.

Sony har valt att minska bildhastigheten från 24 till 20 bps för att behålla sökaren utan blackout i bildserier. Det fungerar utmärkt och det finns knappt någon synlig fördröjning i sökaren. Fast väljer man 90 bps, som ger en blixtsnabb serie med sju bilder, fryser sökaren direkt.

Så är den att använda

Sony-kameran är ännu mindre än Canon Powershot G5X II och Panasonic Lumix TZ200, som är de enda egentliga konkurrenterna i den här klassen.

Det betyder väldigt små knappar, och avsaknaden av gummerade grepp gör kameran väldigt hal. Den har visserligen programmerbara knappar och funktionsringen runt objektivet kan tilldelas olika funktioner. Och vi gillar sökaren. Tryck på knappen så ploppar sökaren upp, okularet fälls ut och kameran sätts på. Tryck ner sökaren så stängs strömmen av.

Pekskärmen är inte lika bra. Responsen är trög och man kan inte exponera bilder med ett finger. Däremot kan man flytta fokuspunkter på skärmen även när man håller sökaren framför ögat.

Om man föredrar att använda sökaren så kan pekskärmen ställas in så att den visar status för en rad olika inställningar. Dem kan man inte välja med fingret, man måste trycka på Fn-knappen och navigera bland inställningarna med det lilla hjulet på baksidan.

Batteriet är detsamma som i de flesta RX100-varianter, med en angiven batteritid på 260 exponeringar (CIPA).

Video

Med inbyggd mikrofoningång vill Sony locka exempelvis videobloggare. Därför finns det också ett handgrepp och en skena med plats för en extern mikrofon som passar till kameran. De är naturligtvis extrautrustning, men kompakt extrautrustning som tillsammans blir en mycket liten och lätt videorigg.

Ställ in kameran på fokusspårning och beröringsstyrning, så är det en barnlek att göra skarpa videor även om motivet rör sig. Kameran har inget ND-filter (Neutral Density) som hade kunnat dämpa ljuset riktigt soliga och ljusa dagar, och 4K-video är begränsat till femminuters sekvenser. Väljer man längre sekvenser får man hålla koll på temperaturen och batteritiden som fort går upp respektive ner.

Videoinspelningarna kan lagras med S-Log- och HLG-gammaprofiler och det finns stöd för HDR (High Dynamic Range). Det går också att köra videofeeden via HDMI, men bara som 8-bitars ström.

Videokvaliteten är mycket hög, kameran beskär 4K-feeden med motsvarande 1,08x, men översamplar från ungefär 5,5K-upplösning, vilket ger bra detaljskärpa i inspelningarna. Man kan också välja aktiv bildstabilisering som kombinerar optisk och digital stabilisering, men då får man en beskärningsfaktor på 1,19x enligt specifikationerna.

Bildkvalitet

Jag vet inte om Sony har jobbat med vitbalansen i RX100 VII, för även om bildkvaliteten är praktiskt taget identisk med RX100 VI så verkar vitbalansen vara mer exakt.

Det betyder att Sony behåller sin position som klassledande när det gäller bruskontroll, bilddynamik och färgåtergivning i highend-kompaktklassen. Canon G5X II har dock inte våldsamt mycket sämre bildkvalitet, Canons hudtoner är faktiskt lite varmare och mer tilltalande, och skillnaderna i bruskontroll är bara marginell. Båda kamerorna har bra koll på brus, upp till ISO 6400.

Sony-kamerans 8,3x-zoom från 24 till 200 mm är inte lika skarp i hela brännvidden. Vid 24 mm och full bländaröppning (f2,8) syns vinjettering och avtagande skärpa ut mot kanterna. Zoomen är tyvärr snabb på att hoppa upp ett bländarsteg, redan när man passerar 40 mm tappar man ljus eftersom ljusstyrkan sjunker till f4.

Från f5,6 – och framför allt mellan 50 och 100 mm – är skärpan också utmärkt i hörnen, men vid 200 mm sjunker skärpan en smula på grund av diffraktion.

Sammantaget är det här enastående prestanda för en kompaktkamera i den här klassen. Fast det kostar.

Slutsats

Även om Sony Cybershot RX100 VII är långtifrån perfekt så är den trots allt den mest kompletta av de minsta highend-kamerorna. Den är också minst av alla med så mycket zoom, faktiskt mindre än Canons Powershot G5X Mark II som har kortare zoom. Sony-kameran är kanske inte lika tillfredsställande att använda. Knapparna är små, pekskärmen håller inte riktigt samma klass och ljusstyrkan är inte lika imponerande. Och störst minus är det höga priset, man får en bra systemkamera för samma pengar. Men trots sina brister är RX100 VII ändå den bästa fickkameran.