TEST: Sony a9 III

När Sony lanserade a9 III väckte det en hel del uppståndelse. Inte för att det var världens bästa kamera och inte för att det var världens dyraste heller – även om den kostar en rejält slant. Anledningen till allt ståhej var att det var den första serietillverkade kameran som hade en global slutare i fullformat. Bara det är sensationellt nog, men det är allt man kan göra med en sådan global slutare som gör Sony-kameran så speciell.

A9 III bygger vidare på A9-serien, som har varit Sonys fullformatkameror för proffs som behöver en så snabb kamera som möjligt. Det sistnämnda är i alla fall inget problem med Sony-kameran, som kan ta serier på upp till 120 bilder per sekund. Med fokus och ljusmätning. Inte imponerad? Okej vad sägs om slutartider på upp till 1/80 000 sekund, med blixtsynkronisering hela vägen?

Man inser att A9 III är en extrem kamera, byggd och fintrimmad för fotografer som vill ha de snabbaste som finns där ute.

Det som är så speciellt med en global slutare är att processorn läser data från alla fotosensorer – eller pixlar om du vill – samtidigt. Alltså inte genom att skanna av dem, som vanliga CMOS-bildsensorer gör. De skannar linjer uppifrån och ner i rask takt och bildar sedan en bildfil som bearbetas i kameran och lagras på ett minneskort.

Här fyras alla pixlar av samtidigt. Det ger kameran ytterligare en fördel, när man filmar: eftersom en global slutare öppnar alla sensorer samtidigt undviker man rolling shutter-problem. Det är en artefakt som innebär att bilderna som sätts ihop till en videosekvens får en geléeffekt som gör att vertikala linjer ser ut som om de böjer sig när man panorerar snabbt.

Kamerans unika bildsensor är ett 24-megapixels staplat CMOS-chip, med global slutare i fullformat. Den kan spela in 4K-video från ett 6K-utsnitt och i full bredd i 4K, upp till 120 fps.

Fungerar inte optimalt med alla objektiv

Allt detta kostar. Priset är en sak, det är högt som det är, men för att kunna dra nytta av kamerans extrema hastighet måste man vara noga med vilka objektiv man använder. Sony har en översikt på sin hemsida som visar vilka Sony-objektiv som passar till a9 III, alltså de som kan fokusera när kameran är inställd på en 120 bilder/sekund.

Fotosensorer på en global slutare har lite lägre känslighet. Det kan man ibland se på bilder med höga ISO-värden, där bruset kan upplevas som lite mer framträdande. För de flesta som väljer a9 III är det knappast något problem, för här handlar det om fart, bildhastighet, och möjligheten att kunna fånga motivet på en skarp bild. Helst så många som möjligt, så att fotografen har ett urval att välja mellan.

Hastigheten medför bland annat att kameran har en pre-capture-funktion, vilket innebär att man kan hålla ner fokusknappen eller delvis trycka ned utlösaren, så tar kameran bilder i upp till en sekund innan man trycker ned utlösaren helt. Kameran tar alltså extrabilder hela sista sekunden före man trycker ner utlösaren. Då slipper man missa perfekta motiv bara för att man var sen med knappen.

Sonys bästa ergonomi

Kamerahuset är kanske det bästa som Sony gör. Med ett stort och välformat grepp, ett separat inställningshjul för fokusinställningar, slutartid och självutlösare till vänster om den stora OLED-sökaren. Och ett programhjul till höger, med en omkopplare som snabbt växlar mellan stillbilder och video.

Till skillnad från många andra Sony-kameror är knapparna relativt stora och lätta att sköta med handskar på. Fem av dem är så kallade Custom-knappar (C1 till C5). Det innebär att man har en möjlighet att programmera vilken funktion de ska ha – men detta gäller även en del av de andra knapparna och inställningshjulen.

Sökaren har vi redan nämnt. Vi pratar om en 9,44-megapixels OLED med 0,9 gångers förstoring och 120 fps frekvens. Eller 240 fps med en något reducerad upplösning. Efter vad vi kan se är det samma sökare som Sony använder i a1, som är byggd för upplösning och har en 50-megapixels fullformatsensor men en lägre bildhastighet på 30 bilder per sekund.

Den vrid- och vändbara pekskärmen på baksidan har två megapixlars upplösning och på höger sida finns en kortplats för två typ A CFexpress-minneskort, eller två SDHC-minneskort. Till vänster, under de omärkta gummipackningarna, finns kontakter för mikrofon, hörlurar, USB, HDMI i fullstorlek, Ethernet, blixt och fjärrkontroll.

På insidan finns en mekanisk bildstabilisator med upp till åtta stegs stabilisering – alltså i klass med Canon EOS R3 – som klarar av att ta nästan 200 bilder per sekund. Men då är både fokus och ljusmätning låst innan utlösaren trycks ned.

Gnistrande autofokus

Sonys kamera är inte den enda som tar skarpa bilder av sport och action. Men jag tror att det är den enda som ger mig så många skarpa bilder. Sony har länge haft den bäst utvecklade autofokusen, särskilt när det gäller fokusspårning, och a9 III är inget undantag. Det är faktiskt uppseendeväckande hur magnetisk fokusspårningen är i praktiken. Fotografen kan välja ett fokusområde som passar motivet, till exempel en enstaka idrottare, eller en inställning som passar lagsport med flera idrottare, sedan är det bara att låta den vara.

Chansen att du får skarpare bilder än någonsin är minst sagt stor. Med testet från Canon EOS R5 Mark II färskt i minnet, och det är ingen långsam snigel, är det uppenbart hur långt tillverkarna har kommit med att finjustera fokusalgoritmerna för rörliga motiv.

Sony-kameran lyckas behålla fokus på ansiktet eller ögat på en idrottare, även om det finns hinder i vägen, som andra idrottare eller en boll. I de flesta fall är det inte ens nödvändigt med 120 bilder per sekund. Man klarar sig utmärkt med 20 bilder per sekund, och det är slående hur snabbt och exakt kameran fokuserar även när mörkret faller på.

Med alla möjligheter att anpassa autofokusbeteendet efter olika uppgifter och motiv har Sony-kameran inte bara marknadens högsta bildhastighet, den har även den mest flexibla autofokusen hittills.

Rolling shutter

När autofokusen är avklarad är det den globala slutarens tur att imponera med videoinspelning. Med full avläsning av hela sensorytan kan man få 10-bitars video av mycket hög kvalitet, utan rolling shutter-effekt. Men lika imponerande är hur kameran faktiskt lyckas fokusera under inspelning, utan att den verkar bli störd av rörelser i motivet.

Även om a9 III är tillräckligt avancerad, och videofunktionerna är flexibla, så är den förmodligen inte Sonys mest renodlade fullformatkamera för video. Men den har en fiffig funktion som heter Auto Framing. När man ställer in kameran på att använda motivigenkänning följer autofokus personen i sökaren eller på skärmen, nästan oavsett vad han eller hon gör. Under en presentation av en produkt kommer till exempel autofokusen att växla mellan att visa produkten i fokus och personen på bilden i fokus.

Allt sker sömlöst och tyst, och kameran kompenserar till och med för fokusandning.

Kamerans Bionz XR-processor stöder 10-bitars video och kan spela in i 4K upp till 120p, med 280 Mbit/s. Det finns också en 4K/60p-inställning med 600 Mbit/s.

Bildkvalitet

Det är ingen tvekan om att man får högre bildkvalitet från en Sony a1, eller en Sony a7r V. En Canon EOS R5 Mark II ger också högre detaljupplösning och bättre dynamik, och alla dessa har lite bättre prestanda vid hög ljuskänslighet.

Men för en kamera byggd för sport och action ligger bildkvaliteten inte långt efter Nikon Z9, eller, efter vad vi har sett hittills under vårt testande, Canon EOS R1.

Sony-kamerans bildkvalitet är mer än tillräckligt hög för en kamera i den här klassen, men det är hastigheten och den fenomenalt exakta autofokusen som verkligen skiljer a9 III från både konkurrenterna och andra Sony-kameror vi har testat.

Slutsats

Om man behöver Sony a9 III:s bildhastighet och fokusprestanda råder det ingen som helst tvekan om att kameran är värd pengarna. Man får fler skarpa bilder än vad man hade fått med exempelvis föregångaren Sony a9 II. Den extrema bildhastigheten och den magnetiska autofokusen är perfekt för sportfotografer, men till viss del även för de som ofta fotograferar vilda djur i rörelse. För landskap och porträtt skulle jag nog välja en annan kamera, men för ändamålet som a9 III är byggd för är det svårt att se hur man skulle kunna hitta en bättre kamera. Det finns andra på marknaden som ger ungefär samma prestanda, minus bildhastigheten, till ett lägre pris, men ingen som har en global slutare med alla de fördelar det ger – särskilt när man filmar video. Här är Sony a9 III helt unik och för proffsen som ser fördelen med en global slutare spelar priset mindre roll.