TEST: Sony a7C II

Sonys minsta fullformatskamera är en mycket bra allroundkamera. Speciellt för den som vill ha en kamera som är så liten och lätt som möjligt. Då är alternativen till a7C II ganska få. Den mest kompetenta konkurrenten kommer faktiskt från Sony själva.

Eftersom den lilla kameran är baserad på Sony a7 IV, och har samma bakbelysta 33 Mp BSI CMOS fullformatsbildsensor, Sonys Bionz XR-bildprocessor och 10-bitars 4K-videoinspelning. Men vänta lite, kanske du tänker. Är inte Sony a7 IV från 2021? Svaret är ja. Kameran har samma bildchip och processor, men det är ingen nackdel alls. I vårt test av Sony a7 IV hittade vi väldigt lite att klaga på vad gäller bildkvaliteten. Varken på stillbilder eller video.

Att a7C II delar det grundläggande med en äldre kamera betyder med andra ord ingenting för bildkvaliteten. Det finns andra saker här som har skalats ner, tagits bort och kompromissats med, jämfört med den alldeles utmärkta a7 IV.

Kompromisserna

Naturligtvis har Sony inte fått plats med den stora 3,7 MP-sökaren från a7 IV. Styrspaken, eller joysticken, har rationaliserats bort, och här finns bara en minneskortplats. Men kameran har faktiskt ingång för mikrofon, utgång för hörlurar, HDMI och USB-laddning. 

Fotograferingshastigheten är densamma här, 10 bilder/s, men den kompakta versionen har en något bättre bildstabilisator inuti, som stödjer upp till 7 stegs stabilisering. Videofunktionerna ärvs också från a7 IV. Det gör att du får en ganska markant beskärning av bildytan med en faktor 1,5 – vilket motsvarar APS-C-format (Super 35) – om du väljer högsta videokvalitet på 4K. Alltså 4K60p eller 4K50p. Väljer du istället 4K30p används hela bildytan, och du kan spela in video i helt utmärkt kvalitet, med 10-bitars 422 upp till 200 Mbps.

Användarvänlighet 

Med samma bildsensor och processor som Sony a7 IV får du bättre bildkvalitet med högre upplösning än från 24 Mp bildsensorn i en a7C.

På en så liten kamera finns det inte plats för ett stort handgrepp, men även med normalstora händer tycker jag att det finns lite plats för händerna runt kameran. Kan man leva med detta så finns det mycket annat med a7C II som är väldigt bra.

Video till exempel. Jag nämnde det tidigare, men det är värt att upprepa att den nya Bionz XR-processorn inte bara stöder 10-bitars video i 4K30p och 4:2:2, utan även S-Log3 och S-Cinetone, som är känt från Sonys professionella videokameror.

Det bör dock noteras att det finns en del synligt ”rolling shutter” på inspelningarna i 4K30p, något mindre i 4K50p, men fortfarande synligt. Man ser faktiskt samma sak i serietagning om man panorerar efter en bil eller motorcykel, när den elektroniska slutaren är vald, men bilderna blir åtminstone skarpa.

Knivskarpa. Åtminstone så länge slutartiden inte är för lång.

Kamerans autofokus är inte bara förbättrad jämfört med föregångaren, den är också bättre på att följa motivet. Nu ska tilläggas att a7C II inte alls är inriktad på sport och action, ändå är det slående hur extremt bra fokus följer motivet. Även på video.

Canons blixtsnabba EOS R6 II, som har en högre fotograferingshastighet än Sony-kameran, och mycket bra spårningsfokus, måste ändå se sig slagen av fokusen i a7C II.

Bildkvalitet 

Med bildsensorn från a7 IV är bildkvaliteten och upplösningen bättre än på föregångaren a7C. Inte galet mycket bättre, och jag slår fortfarande ett slag för bilddynamiken i den gamla 24 MP-bildsensorn i en Nikon Z6 II. Men detaljåtergivningen är bättre på Sony-kameran. Vilket gör den något bättre lämpad för till exempel landskap eller produktbilder.

Sonys bildbehandling har utvecklats mycket sedan vi testade a7C, och här kan du välja komprimeringsgrad på råfilerna, eller ingen komprimering alls. Skillnaden i filkvalitet är mindre än skillnaden i filstorlek, så det är ingen skam att välja måttlig komprimering av råfilerna här.

Tittar man på jpeg-filerna lägger de mest kritiska märke till att färgåtergivningen är mättad. För mättad skulle vissa säga, men hudtonerna ser naturliga ut och det finns balans i färgåtergivningen. Man kan välja mellan 8-bitars jpeg-komprimering och 10-bitars HEIF-filer, som ger mjukare toner och graderingar utan att öka filstorleken. Något ett test på vår referens-TV – Sony Bravia 8K XR X95J – visade tydligt.

Bildbrus verkar inte vara något problem upp till 6400, där man kan se att kornbrus börjar synas i bland annat skuggområden.

Om man bortser från att kameran besväras något av rolling shutter är videokvaliteten oklanderlig på alla andra områden. Speciellt när man har valt den högsta videokvaliteten; 4K50p (PAL). Fotografer som spelar in video ofta kommer att uppskatta att kameran har både zebra-visning för exponeringskontroll och focus map som visar vad som finns framför och bakom fokuspunkten. 

Slutsats

Sony a7C II är en betydande uppgradering från sin föregångare. Ergonomin är bättre med en större sökare, fler inställningsmöjligheter och ett lite bättre utformat handgrepp. Att batteritiden har minskat är inte så viktigt. Värre är det att frånvaron av en joystick hindrar användbarheten. En av kompromisserna man får stå ut med om man vill ha den minsta fullformatskameran. Som likfullt är en mycket kapabel kamera med gnistrande bild- och videokvalitet. Kameran har alla egenskaper som behövs för att vara en allroundkamera. Den gör det viktigaste oklanderligt bra, och den är både lätt och kompakt nog att vara den perfekta resekameran för många.