Sony A77 var en av de snabbaste systemkamerorna 2011. En fastmonterad spegel släppte igenom ljuset så att den inte behövde vridas bort från bildsensorn varje gång en bild skulle tas, vilket ledde till en respektabel hastighet på 12 bilder i sekunden.
Kamerans genomskinliga spegel reflekterade ljuset till en sensor som visade en stor sökarbild i en elektronisk sökare i stället för en analog optisk sökarbild som i vanliga spegelreflexer. För Sony A77 var ingen vanlig spegelreflex. Även om den hade en spegel.
Efterträdaren A77 II är i grund och botten samma kamera. Med få kosmetiska förändringar. Sony har dock löst två av problemen som den första kameran led av: liten minnesbuffert för seriefoto samt trög fokusspårning. En förbättrad 24,3-megapixlars bildsensor i kombination med en ny Bionz X-bildprocessor ger högre buffertkapacitet och alltjämt klassledande bildkvalitet, enligt Sony. Den nya kameran har även fått wifi med NFC för snabb koppling till mobilen. Men ingen pekskärm.
Extrem autofokus
Förbättringarna blir uppenbara så fort man sätter på och lyfter den väderskyddade och rejäla kameran till ögat. I den stora och ljusa OLED-sökaren – fortfarande en av de bättre – hittar man 79 punkter som markerar kamerans många fokuspunkter.
15 av dem är korssensorer med bättre känslighet, och samtliga av dem är fasdetekterande. Vilket innebär att de reagerar snabbare än konventionella, kontrastbaserade fokuspunkter. Dessutom täcker de nästan hela bildytan, och är mycket bättre på att följa rörliga motiv. Även om de närmar sig bildens kanter.
A77 II kräver kvalitetsoptik för att ge sitt bästa.
Som jämförelse hade A77-föregångaren 19 kontrastbaserade fokuspunkter, med 11 korssensorer.
Den andra väsentliga förbättringen är buffertkapaciteten. Föregångaren stannade upp för att spara undan bilderna efter bara 18 exponeringar. Med en hastighet av 12 bilder i sekunden räckte det inte långt.
A77 II sparar samma JPEG-filer med samma hastighet, men orkar med hela 64 exponeringar innan buffertminnet måste tömmas. Lagrar man både JPEG- och råfiler samtidigt så är antalet exponeringar 25 i stället för föregångarens 11.
Andra nymodigheter som är värda att nämna är en helt ny och mer ljusstark skärm med högre upplösning och Lock-on AF. Där man väljer ett av fyra fokusområden (Wide, Zone, Flexible Spot eller Expanded Flexible Spot). Då spårar kameran motivet med kontinuerlig AF så länge utlösaren är intryckt halvvägs. Kameran försöker hela tiden att välja fokuspunkter som är närmast det rörliga föremålet och försöker räkna ut vart föremålet är på väg för att fokusera mer exakt.
Det fungerade utmärkt med Zeiss 24–70 mm-zoomen vi testade kameran med. Kanske inte det mest utmanande objektivet som finns, men åtminstone ett som inte förstör bildkvaliteten i A77 II.
Bildkvalitet
Det finns en del större och mindre funktioner som man hade kunnat ägna flera sidor åt – till exempel fokusmarkering, zebramarkering, Playmemories-appar, 1080/50p-video – men i slutändan handlar allt om hur hög bildkvaliteten är när man kommer hem med perfekt fokuserade actionmotiv.
Den nya 24,3 Mp-bildsensorn och Bionz X-bildprocessorn gör ett strålande jobb med bildfilerna. Oavsett om vi pratar råfiler eller JPEG-bilder. Skärpan och detaljupplösningen är utmärkt. Här finns det mycket att gå på om man behöver beskära innan man skriver ut.
Kamerans vitbalans och ljusmätning går att lita på i de allra flesta fall, och i slutändan får man korrekt exponerade bilder och en fin, mättad färgåtergivning utan nämnvärda avvikelser.
Färgåtergivningen håller sig jämn upp till ISO 1600, och lite kornbrus gör entré vid ISO 3200, men färgdynamiken sjunker inte förrän vid ISO 6400. Då är brusmängden relativt markant, vilket innebär efterbehandling för många fotografer. ISO beskriver hur mycket bildsensorns känslighet ökar. Eftersom det görs genom att höja strömmen till fotosensorerna ökar signalbruset proportionellt. Processorn måste därför arbeta med att kompensera för signalbruset, vilket kan skapa problem med grumliga bilder som har detaljförluster.
Just detta sker inte i nämnvärt hög grad i A77 II som har en mycket bra bilddynamik, fullt i klass med Canon EOS 70D och Nikon D7100.
Slutsats
Sony A77 II är blixtsnabb och tack vare det nya autofokussystemet är det bara proffskameror som Nikon D4s och Canon EOS 1Dx som kan matcha den. Fast de kostar fyra-fem gånger så mycket. Vilket gör A77 II till ett ännu bättre köp för de flesta entusiaster som vill ha en rejäl systemkamera med hög bildkvalitet och en bildhastighet som passar för actionfotografering.
