TEST: Sony a6700

Smart bildbehandling blir allt vanligare i kameror, och inte bara i mobilkameror. Som har haft avancerad processning i många år. Man kan naturligtvis invända att det inte har behövts i ordentliga kameror, som har många gånger större bildsensorer än mobiltelefoner, men utvecklingen stannar aldrig upp. Därför blir smart teknik vanligare även i stora kameror.

Många systemkameror har redan en grundläggande form av artificiell intelligens, som hjälper kamerans autofokus att förstå vad den ska fokusera på. De mest avancerade känner igen motivet och skiljer på en bil och en människa, beräknar hastigheten på rörelser och förutsäger var fokuspunkten kommer att vara ända tills fotografen trycker på utlösaren.

Som här, i Sonys nya a6700. En mild uppdatering av a6600 på vissa områden, och ett stort steg i riktning mot Sonys proffskameror på andra områden.

Den kompakta systemkameran är alltså Sonys mest avancerade modell med bildsensor i APS-C-format, och mer riktad mot entusiaster än nybörjare.

De mindre uppdateringarna är praktiska saker som en vridbar pekskärm och äntligen ett inställningshjul på framsidan så att man kan ha bländare på baksidan och slutartid på framsidan. Ett framsteg som gör kameran mer användarvänlig, även om sökaren fortfarande är liten och inte lika skarp som vi hade hoppats. Kameran saknar också fördelen som en styrpinne kan ha på baksidan. En sådan skulle ha gjort ändring av fokuspunkten mycket snabbare när man använder sökaren.

Ny bildsensor och processor

Men en ny bakgrundsbelyst bildsensor med 26 megapixlar finns på plats. Den har 759 fokuspunkter som täcker 93 procent av bildytan, och det är här man först märker att kameran är ”smart”. Autofokusen är nämligen fantastiskt snabb och exakt och klamrar sig fast vid rörliga motiv som ett tuggummi.

Den är tillräckligt snabb för att kameran mycket väl hade kunnat ha en högre bildhastighet än de 11 bilder/s den har. Trots att den faktiskt har en elektronisk slutare, förutom en mekanisk. Den beskedliga hastigheten är ingen utmaning för bufferten, som ska klara av 1000 JPEG-filer i serie, eller upp till 59 komprimerade och 25 förlustfria råfiler.

Kamerans bildstabilisator har upp till 5 stegs stabilisering och den nya Bionz XR-processorn, som vi känner igen från kameror som den mer än dubbelt så dyra Sony a7r IV. Som liksom a6700 använder artificiell intelligens för mer exakt fokusspårning, bättre exponeringskontroll och mer exakt vitbalans.

Samplad 4K-video

a6700 har alltså ett par tämligen häftiga specifikationer för att vara en kamera i den här klassen. Vilket leder oss till video. Som inte heller är något som Sony skojar med. Sony har inte fallit för frestelsen att implementera 8K-video. Vilket är lika bra. Sådant kräver en eller två ganska kraftfulla processorer och ger enorma filer som är krävande att arbeta med under efterproduktionen.

Men a6700 har 4K/60p samplat från 6K och stöder 10-bitars 4:2:2 i HEVC-komprimering, vilket ger behagliga filstorlekar av mycket hög kvalitet. Kameran stöder både Sonys XAVC HS och All Intra, samt S-Cinetone, S-Log3 gamma och HLG-profiler.

Auto Framing är en fiffig funktion som följer motivet och beskär bildramen medan man filmar, och ändrar utsnittet efter vad som befinner sig på bildytan. Det ser ganska dynamiskt och coolt ut, och autofokusen följer hela tiden motivet när man filmar. Praktiskt att ha när man använder kameran som webbkamera.

Videoegenskaperna är i stort sett desamma som i Sony FX30. Det går att spela in video i 4K/120p, men med 1,58x beskärning, till skillnad från 4K/60 och 4K/30p som samplas från hela bildytan.

Man kan också lägga in LUT-inställningar – Look Up Tables – som man laddar upp till datorn för efterbearbetning.

Här ska jag skynda mig att tillägga att man även kan ta stillbilder i 10-bitars HEIF, samt lossless (förlustfria) råfiler.

Kameran kan även användas som webbkamera och kopplas till datorn via USB-C. Som för övrigt stöder 10 Gbps-dataöverföring och naturligtvis kan ladda batteriet i kameran under tiden.

Så är den att använda

Eftersom kameran är så liten är handgreppet inte bland de största. Trots detta ligger den bra i handen, knapparna är inte heller för små och man växlar snabbt mellan stillbilder och video med ett hjul som sitter under programhjulet.

Flera av knapparna kan programmeras för olika funktioner och programhjulet har tre programmerbara minnesbanker för personliga inställningar.

Skärmmenyerna har uppgraderats till samma som vi känner igen från bland annat a7R V, och även om de fortfarande är komplexa är de en förbättring av menyerna som Sony har haft i tidigare kameror.

Sökaren är den största besvikelsen. Den är medelstor, på gränsen till liten skulle jag vilja säga, lågupplöst och inte särskilt skarp eller dynamisk. Trots att den stöder 130 Hz. Den ser ut som elektroniska sökare gjorde för fem år sedan och man skulle kunna tycka att Sony kunde få plats för en sökarpanel med högre upplösning och bättre färgåtergivning. Även om kameran är liten.

På den vridbara skärmen kan man använda fingret för att flytta fokuspunkten när man filmar, men det fungerade inte när ögat täckte sökaren, bara när skärmen användes som sökare. Konstig.

Det finns bara en kortplats i a6700, den tar emot ett UHS-II-anpassat SD-kort, och Memory Stick-platsen vi hittade på a6600 lyser lyckligtvis med sin frånvaro här.

Bildkvaliteten

Att titta på bilderna, oavsett om det är på en kalibrerad skärm eller Sonys 75-tummare med 8K-upplösning, erbjuder få överraskningar. Bildkvaliteten är som vi har vant oss vid från nyare Sony-kameror: knivskarp med mycket bra färgåtergivning och lite bildbrus vid hög ISO. Faktiskt lite mindre än från Fujifilm X-S20, fast den kameran ger finare hudtoner i JPEG-bilder än a6700. Jämfört med Canon EOS R7 med 33 Mp och Fujifilm X-T5 med 40 Mp är detaljskärpan inte riktigt på samma nivå. Men man måste förstora upp bilderna en hel del innan man märker det.

Bilddynamiken är på samma nivå som de bästa i klassen, det gäller även video. I 4K, märk väl, där rolling shutter är som minst och den inbyggda bildstabiliseringen är som bäst. Kameran har även digital stabilisering om man behöver det, men den beskär bilden med 1,13x.

I kombination med kamerans klassledande autofokus går det att ta riktigt snygga bilder utan det irriterande fokustrevande som många kameror lider av.

Slutsats

För fotografer som behöver en liten kamera är a6700 ett bra val. Det är framför allt videomöjligheterna i kombination med bra bildkvalitet i ett litet kamerahus som gör a6700 intressant. Fujifilm X-T5 är ett kraftfullare verktyg för mer krävande entusiaster, men den är mycket större och lite dyrare. Canon EOS R7 är ett billigare alternativ, Fujifilm X-S20 likaså, men ingen av dem är lika kompakt och kompetent samtidigt som a6700.