TEST: Sony a1

Egentligen borde det inte vara möjligt, men Sony har lyckats med a1. Den enda kameran som kombinerar extrem bildhastighet med en högupplöst bildsensor.

Här får man en kamera som passar lika bra till sport och action som till landskap, porträtt, arkitektur och det allra, allra mesta annat också.

Det är nämligen ingen av konkurrenterna som kan matcha Sony-kamerans kombination av en 50 Mp staplad och bakgrundsbelyst bildsensor (stacked BSI-CMOS) i fullformat, med 30 eller 20 bilder/s i hastighet. För att inte tala om 8K/30p- eller 4K/120p-video.

Tämligen häftiga specifikationer, alltså. Men det finns mer: En stor 9,44 Mp-sökare utan blackout i bildserier, upp till 1/400 sekunds blixtsynkronisering och pixelförskjutning som kan ge upp till 200 Mp-bildfiler.

Listan kan göras lång, men här är de viktigaste egenskaperna:

Sony a1

• 50 Mp BSI CMOS-bildsensor i fullformat
• 199 Mp multi-shot
• Två BIONZ XR-bildprocessorer
• 8K/30p 10-bitars 4:2:0 S-Log, 4K RAW
• 4K/120p 10-bitars 4:2:2 med 1,13x beskärning
• 759-punkters fasfokussystem
• 9,43 Mp OLED-sökare med 120 fps
• Upp till 30 bilder/s med komprimering (stöds av vissa Sony FE-objektiv)
• Upp till 20 bilder/s utan komprimering
• ISO 50–102 400
• 5-axlars bildstabilisering
• 2,4/5 GHz Wi-Fi, Bluetooth

Om någon skulle undra så finns det ingen annan fullformatkamera som har lika häftiga specifikationer som Sony a1.

Omfattande video

Men det betyder inte att a1 saknar konkurrenter. Canon EOS R5 är den närmaste. Där får man i stort sett samma upplösning, från en 45 Mp-bildsensor som även kan spela in video i 8K/25p (8K/30p NTSC). Men då är bildhastigheten begränsad till 20 bps med elektronisk slutare och 12 bps med mekanisk.

Panasonic Lumix S1R har en 47 Mp-sensor men filmar ”bara” 4K-video och bildhastigheten är begränsad till blygsamma 9 bps. Nikon Z7 II är snäppet snabbare: 10 bps från en 46 Mp-bildsensor, men även där stannar video vid 4K-upplösning.

Sony-kameran krossar alltså de flesta rivalerna och tack vare 10-bitars 8K-video med upp till 400 Mbit/s och 4:2:0 med S-Log är det bara EOS R5 som kommer i närheten.

A1 kan spela in video i översamplat 10-bitars 4K, med 120p bildfrekvens (100p i PAL), i 4:2:2. Fast då med 1,13x beskärning. Men även 4K i 4:2:2 i Super 35, som samplas från 5,8K med en beskärningsfaktor på 1,5x.

Video kan spelas in i H.265 och Sonys XAVC HS, S eller S-I, på ett SD- eller CFexpress A-minneskort, men kan även strömmas direkt i 16-bitars RAW via HDMI till en extern inspelare. Den stöder S-Log 2 och 3, S-Cinetone-färggradering och HLG (Hybrid Log Gamma,) som ger ett jämnare tonomfång med bredare dynamiskt omfång.

Galna filstorlekar

Jag upplevde inte att kameran blev särskilt varm. Den klarade fint att filma i 8K utan att det dök upp några varningar om överhettning. Och bara så att det är sagt: Sony a1 levererar blytunga videofiler i 8K, som kräver massor av datorkraft för att dra runt i ett redigeringsprogram som Final Cut eller Adobe Premiere Pro.

Ett 30 sekunders klipp i 8K och 400 Mbit/s tog upp till 1,54 GB på minneskortet. När man laddar över videorna från minneskortet – vilket man snabbt inser kan ta ett tag – är kvaliteten slående bra. Upplösningen och dynamiken som en 8K-feed kan ge är så realistisk att man måste gnugga sig i ögonen.

Kamerans bildsensor är så snabb att det knappt blir någon rolling shutter-effekt (brutna vertikala linjer) alls. Och tack vare kombinationen av mekanisk och digital Active Steadshot-bildstabilisering får man en exceptionellt jämn och stabil stabilisering av kameran. Den digitala stabiliseringen kan stängas av om man inte vill ha den marginella beskärning som den åstadkommer. Den mekaniska 5,5-stegs bildstabiliseringen fungerar så bra att de flesta av oss klarar sig utmärkt med den.

Videokvaliteten är i klass med EOS R5 med 8K, vilket är samma sak som enastående detaljrikedom, men Canon-kamerans översampling av 8K till 4K ser ut att vara lite skarpare än Sony-kamerans. Skillnaderna är inte stora. Om man jämför ren 4K mellan Sony a1, a7s III och EOS R5 så har Sony-kamerorna en liten fördel i detaljskärpan.

Anslutningar

Sony a1 är en av de första kamerorna som kan använda de nya och lite kompaktare CFexpress A-minneskorten. Den kan också använda SDXC-kort med UHS-II, eller ett av varje på de två kortplatserna. På andra sidan av kameran finns anslutningar för hörlurar, mikrofon, fjärrstyrning, USB-laddning, HDMI-utgång, ethernet-överföring och PC-synk, samt en multikontakt.

Kameran har naturligtvis Wi-Fi (2,4 och 5 GHz) och Bluetooth, och kan använda VG-C4EM – ett vertikalgrepp som även har plats för två batterier. Vilket fördubblar batterikapaciteten från de angivna 530 bilderna.

Nytt menysystem

Sonys fullformatkameror i alpha-serien har samma ergonomiska för och nackdelar, men på ett par områden är a1 mer lyckad än de andra. Kanske med undantag för a9 II, som det vädertätade a1-kamerahuset bygger på. Det betyder två inställningshjul till vänster om sökaren. Ett för seriefoto, självutlösare och exponeringsförskjutning (bracketing) och ett för fokusläge. Båda har låsknapp. Detsamma gäller programhjulet till höger och hjulet som styr exponeringskompensation.

På baksidan hittar man samma reglage som på a9 II, med en styrpinne till höger om den utfällbara pekskärmen och en separat inspelningsknapp för video. Personligen föredrar jag styrningen av a9 II och a1 före Sonys a7-serie, eftersom den är mer genomtänkt, har ett större grepp och sist men inte minst har Sonys markant förbättrade menysystem som ger en mycket bättre överblick.

Det senare är helt nödvändigt eftersom kameran har så omfattande inställningar att det är absolut nödvändigt med relativt lättnavigerade menyer.

Sökaren är fantastisk. Helt enkelt. Precis som i a9 II har den klassens avgjort högsta upplösning och 0,9x förstoring, utan blackout när man tar bildserier.

Vilket leder oss till:

Autofokus och bildhastighet

Sony är kända för att ha den häftigaste autofokusen. Konkurrenterna håller kanske på att hinna ikapp dem, men a1 visar att Sonys Real Time Tracking med 759 fokuspunkter fortfarande är snäppet bättre när det gäller att spåra motivet.

Autofokusen klistrar sig fast på ögonen eller ansiktet, men lyckas också på ett förbluffande sätt att fastna på fåglar som flyger och djur som rör sig hastigt. Fåglar är en enorm utmaning, de oförutsägbara rörelserna gör det svårt för autofokusen att hänga med. Sony-kameran (med ett FE 70-200mm f2,8 GM) missar ibland, men man får ändå fler skarpa bilder än med någon annan kamera jag har testat.

Som i de flesta av Sonys mer avancerade kameror kan man göra djupdykningar i menyerna och välja mellan olika fokusinställningar. Till exempel fokusområden, antal fokuspunkter, fokuskänslighet och ögonigenkänning för både djur (fåglar) och människor.

Tillsammans med den extrema bildhastigheten på 30 bilder/s (med elektronisk slutare och utvalda objektiv) ökar chansen att ta skarpa djurbilder avsevärt med a1. Men även sportfotografer kommer att ha stor nytta av fokusspårningen och den höga bildhastigheten. Om de inte gillar att kameran bara lagrar komprimerade råfiler eller JPEG-filer med 30 bps så kan de välja 20 bps och mekanisk slutare vilket kan kombineras med råfiler.

Bildkvaliteten

Sony-kamerans autofokus är tillräckligt känslig i svagt ljus, med ett FE 50mm f1.2-objektiv påmonterat hittade den skärpan lekande lätt i ljuset från ett ensamt stearinljus och ingenting annat.

Vi har vant oss vid att bildkvaliteten – färgåtergivning, detaljskärpa och brus – ligger i topp med Sonys kameror. Sony a1 är inget undantag, men jag måste erkänna att man inte ser någon skillnad i detaljskärpa mellan a1, EOS R5 och Lumix S1R.

Men jämfört med de tre sportkamerorna Sony a9 II, Canon EOS 1DX III och Nikon D6, är upplösningen och dynamikomfånget synligt bättre i a1. Brusmängden är i klass med a7r IV och EOS R5, alltså rent och snyggt upp till ISO 6400 ISO, med marginellt kornbrus. Man kan dra en hel del i kurvorna för bilderna från en a1 utan att mängden brus blir störande, men man har inte lika mycket att gå på som med Sony a7r IV.

Man får även högre upplösning i a7r IV och Fujifilm GFX 100S. Och bättre detaljskärpa, men a1 kan alltså leverera ännu högre upplösning genom pixel shift. Då tar den upp till 16 bilder och mellan varje exponering flyttar bildstabilisatorn på sensorn. Det ger bilder med upp till 199 Mp-upplösning, men de måste importeras till datorn och sättas ihop i programvara efteråt.

Sony a1 är för övrigt en av få kameror som kan lagra 10-bitars bilder i HEIF-format, vilket ger lägre komprimering och jämnare gradering än JPEG.

Slutsats

Det är ingen tvekan om att Sony a1 är en av de häftigaste kamerorna vi har testat. Ingen kommer i närheten av samma bildhastighet i kombination med 50 Mp fullformat – och 8K-video. Ingen. På samma gång är bildkvaliteten definitivt i highend-klassen.

Tyvärr gäller det även priset. Som är häpnadsväckande högt, till exempel jämfört med a7r IV och Canon EOS R5. Mellanformatkameran Fujifilm GFX 100S kostar mycket mindre och levererar ännu högre bildkvalitet, men kommer naturligtvis inte i närheten av bildhastigheten och autofokusprestanda i Sony a1. Som är den mest kompletta kameran vi har testat. En kamera som passar lika bra på en racingbana som i studio eller på bröllop. Det är också en av väldigt få kameror som är lika bra på landskap som fågelfoto.