: Pentax K-5

Jämfört med de två stora, Canon och Nikon, är de flesta andra märken små. Men precis som i andra branscher – ett bra exempel är bilindustrin – är att vara stor ingen förutsättning för att lyckas. Pentax är en av de minsta, men har hållit på sedan 1919. Och byggt optik sedan 1938. Första kameran kom 1952, så vi snackar lång erfarenhet av objektiv- och kamerautveckling. Och det är gener som K-5 är fylld till bristningsgränsen av.

K-5 är toppmodellen av Pentax spegelreflexer i ett sortiment som bara består av fyra modeller. Föregångaren K-7 går fortfarande att köpa och det kommer inte som någon överraskning att K-5 bygger på den. Det är en gedigen, väderskyddad och ytterst välutrustad kamera som kostar dryga tiotusen kronor och som inte bara utmanar Canons och Nikons väletablerade EOS 60D respektive D7000, utan också de dyrare Canon 7D, Nikon D300s och sist men inte minst Olympus nästan bortglömda men alltjämt briljanta E-5.

Pentax K-5 vänder sig till seriösa amatörer och yrkesfotografer som behöver en robust kamera med alla funktioner proffs kan önska sig. Själva kamerahuset är litet men stabilt. Det är byggt av magnesium och stål och har 77 gummipackningar som håller ute regn, damm och smuts. Flera av Pentax utmärkta objektiv är också förseglade, till exempel DA 18–135 mm WR-zoomen vi testade kameran med, som har en gummipackning som förseglar bajonettfattningen. K-5 har en integrerad bildstabilisator – precis som Olympus E-5 – där bildsensorn rör sig för att kompensera för en ostadig hand. Fördelen med en integrerad stabilisator är att den fungerar med alla objektiv.

Kameran kan köpas med Pentax DA 18–55 mm WR (motsv 27–82,5 mm) för 11 600 kronor eller som kit med både DA 18–55 mm WR och telezoomen DA 50–200 mm f3,5–5,6 WR för 13 000 kronor. Att köpa kamerahuset löst kostar 11 000 kronor.

Hög känslighet
På utsidan är det mesta sig likt om man jämför med K-7. Förutom en välförsedd, låsbar funktionsratt på vänster sida finns knappar för i stort sett allt utanpå kamerahuset. I de allra flesta fall behöver man alltså inte ge sig in i menyerna för att ändra inställningar. Medan K-7 har en 14,6-megapixlars bildsensor från Samsung har K-5 en nyare CMOS-sensor från Sony med 16,3 megapixlar. Som stöder full-HD-video med 1080p/25-upplösning och har en ljuskänslighet som sträcker sig ända till ISO 51 200. Vilket vi hittills bara har sett i många gånger dyrare Nikon D3s och Canon EOS 1D mk IV. Så höga ISO-värden innebär att man kan ta bilder i ljuset från ett enda stearinljus, med tillräckligt kort slutartid för att motivet inte ska bli suddigt.

Välutrustad
Den optiska sökaren täcker 100 procent av bildytan. 3-tumsskärmen på baksidan har live-view och används dessutom som sökare när man filmar. Förutom en inbyggd mikrofon till video finns det en stereoingång för separat mikrofon, samt en HDMI-utgång för video- och bildvisning på TV:n. Bildserier kan tas med 7 bilder i sekunden (att jämföra med K-7:s hastighet 5,2/s), maximalt 40 JPEG-bilder eller 15 råfiler. Pentax har också stoppat i ett nytt, 11-punkters autofokussystem.

Det finns nästan oändliga möjligheter för fotografer som vill skräddarsy inställningarna efter eget behov. Här går att tilldela funktioner till knappar och rattar efter egna önskemål. Man kan göra allt från att kalibrera skärmens färg­återgivning till att fintrimma färg och vitbalans innan man tar sina bilder.

Alla bildinställningar i kamerans menyer kan justeras för bland annat färgmättnad, vitbalans, kontrast och skärpa. Pentax har stoppat i 18 färgfilter som kan läggas på motiven, plus rikliga möjligheter för efterbehandling av bilderna i kameran.

Man kan lagra sina personliga inställningar och hämta fram dem genom att vrida funktionsratten till User-läget. Där kan man också ställa in korrigering av linjeförvrängning samt dämpa optisk färgbrytning om man använder Pentax DA- eller DFA-objektiv. Precis som i K-7 finns det en HDR-funktion som smälter ihop upp till tre exponeringar. Effekten av HDR ändrar bilddynamiken så att man får fram mörka områden och dämpar högdager, fast kameran måste stå på stativ och motivet måste vara stillastående.

Funktionsratten har två ovanliga exponeringsinställningar. Med den som är märkt Tav kan man överstyra automatiken genom att välja bländaröppning och slutartid själv, sedan väljer kameran automatiskt en ISO-känslighet som passar. Vrider man funktionsratten till Sv kan man ändra ljuskänsligheten hur mycket man vill, sedan tar kameran hand om bländare och slutare.

Kamerahuset är mindre än de flesta jämförbara rivaler, men det försämrar inte ergonomin. Tvärtom. Det finns gott om plats för tummen på baksidan, det gummerade handtaget innebär att man håller kameran i ett säkert grepp, och knappar och reglage faller på plats naturligt vid fingrarna.

Ska man spela in video måste funktionsratten vridas till videoläget och det går inte att använda autofokus när man filmar. Det är i stort sett det enda vi inte gillar.

Bildkvalitet
Så långt allt väl, alltså. En kamera ska vara ett redskap som, även om funktionsnivån är hög, inte ska lägga hinder i vägen för fotografen. Och det är något som K-5 lyckas undvika med glans. Men till syvende och sist är det bildkvaliteten som allting står och faller med.
I vårt test av föregångaren K-7 (som alltså fortfarande går att köpa) anmärkte vi på att mängden brus i bilder som togs vid höga ISO-värden var högre än vi hade velat. Den nya sensorn, i kombination med den nya Prime II-bildprocessorn, gör ett enastående jobb. Inte bara på att dämpa brus på höga ISO-värden, detaljskärpan är strålande – även i högdager – och fullt i klass med de närmaste konkurrenterna.

En genomgång av JPEG-filerna (med lägst komprimering, alltså högst bildkvalitet) uppvisar knappt synligt kornbrus upp till ISO 3200. Först där går det att skönja en marginell förlust av detaljer, samtidigt som kornbruset ökar en smula. Filerna är dock högst användbara. När man väljer ISO 6400 blir kornbruset grövre och det syns tydliga färgstörningar. Först vid ISO 12800 tilltar bruset ordentligt. Det går att ställa in kamerans brusreducering, men om man väljer en kraftigare reducering så sjunker upplösningen och mängden detaljer. ISO 51200 orsakar dessutom enorma färgstörningar och filerna måste efterbehandlas för att kunna användas – fast ibland är det ändå praktiskt att kunna ta bilder med så hög ljuskänslighet. Dessutom kan den interna brusreduceringen dämpas i tre steg (eller stängas av helt) på samtliga ISO-värden från 80 till 51200.

Precis som sin föregångare är K-5:s färgåtergivning är nästan 100 procent neutral om porträttläge väljs i färginställningen, och färgmättnaden kan naturligtvis fintrimmas, i plus/minus fyra steg. Allt detta och mycket mer därtill kan man anpassa helt efter egna önskemål. Det gäller även vitbalansen som kan orsaka små avvikelser i blandljus inomhus.

Tonomfånget är väldigt bra, och silkeslent. Porträttläget ger ansikten en naturlig glöd och landskapsläget åstadkommer den klassiska vykorts- eller diabildskvaliteten med extra intensitet i färgerna.

Ljusmätningen var konsekvent exakt, med bara marginella avvikelser som syntes undantagsvis i aningen överexponerade bilder. Autofokusen beror på objektivet, vi hade inget av de snabbaste Pentax-objektiven till vårt förfogande under testet, men tyckte inte att DA 18–135 mm WR-zoomens fokushastighet eller precision var det minsta sämre än motsvarande objektiv från Canon och Nikon. Förutom zoomobjektivet testades K-5 med Pentax SMC FA 50 mm f/1,4, och bildkvaliteten är utvärderad efter kamerans prestanda, inte optikens.
Vi har inte räknat in videofilmning i vår betygsättning av bildkvaliteten. Detta är en kamera för stillbildsfotografer. Även videografer hade nog uppskattat videokvaliteten, fast K-5 saknar autofokus och manuell exponering när man filmar, vilket nog utesluter att seriösa fotografer ska använda Pentax-kameran som videoredskap i någon större utsträckning.

Slutsats
Man får leta med ljus och lykta, eller kanske rentav lupp, för att hitta fel på K-5. På många sätt känns den som en helt komplett kamera. Våra testbilder uppvisar en kvalitet som är fullt i klass med det bästa vi har sett från andra – och dyrare – kameror. Att K-5 är liten och byggd för att tåla det mesta talar också till dess fördel. Lägg därtill att den kan användas med optik med Pentax K-fattning sedan tidernas begynnelse, så inser man att urvalet av tillbehör inte ligger långt efter de två stora, Nikon och Canon.

K-5 är ett seriöst verktyg för seriösa fotografer. Det är svårt att se hur någon ska kunna bli missnöjd med en så otroligt välgjord kamera. Om du inte redan är gift med ett Canon- eller Nikon-system bör Pentax K-5 stå högt upp på listan över potentiella kandidater som kan bli din nästa proffskamera.