: Panasonic Lumix DMC-LF1

Man inser problemet när man ser kameran. Hur Panasonics ingenjörer lyckats få plats med en LCD-sökare i något så tunt är inte lätt att begripa. LF1 är mindre än en smartmobil, ändå har den 7,1x zoom, inbyggt wifi och alltså en elektronisk sökare. Vilket jag tycker är en strålande idé. Då slipper man nämligen gissa vad som syns på skärmen när den suddas ut i starkt solljus. En titt i sökaren säger allt.

En annan bra detalj är storleken, kameran är så liten att den får plats i de flesta fickor. Trots det har Panasonic inte snålat in på något. Utom pekskärm, det finns inte. Inte GPS heller, förresten.

Men tack vare zoom från 28 mm vidvinkel till 200 mm tele, ljusstyrka f2,0 vid vidvinkel samt lagring av råfiler, blir Lumix LF1 intressant för fler än bara dem som är ute efter att fyra av slumpartade ögonblicksbilder. Egenskaperna gör den till en ypperlig andrakamera för erfarna fotografer med systemkameror, eller till en fin uppgradering från en smartmobil.

Fullspäckad
LF1 har en vridbar ring runt objektivet som ändrar en inställning man väljer själv. Till exempel zoom, bländare upp till f8,0 eller något annat av de sex möjliga alternativen. En Fn-knapp avgör vilken funktion som ska ändras och en snurrande ring på baksidan används för att bläddra mellan inställningarna.

Men tillbaka till sökaren. Den är väldigt liten. Det finns ingen sensor som aktiverar sökaren när du lyfter kameran till ögat. Du måste trycka på en knapp för att växla mellan sökare och skärm. Rent idealiskt hade man kunnat tänka sig att en sensor vore smart, då hade man enbart kunnat använda sökaren och använda skärmen till inställningar. Som på riktigt genomtänkta systemkameror. Men så är det alltså inte här.

Sökaren är dessutom så liten att den känns trång. Allting i den blir litet och upplösningen känns för låg. Uppdateringar i seriefoto och panoreringar är svaga och färgerna ser inte alls ut som i verkligheten. LCD-sökaren är av samma typ som den Panasonic har i sina superzoomkameror i FZ-serien och kommer inte i närheten av kvaliteten på LCD-sökaren i Panasonics systemkameror.

Bildkvalitet
Vilket egentligen inte bildkvaliteten gör heller. Men visst, för att vara en kamera med så liten bildsensor (1/1,7-tums CMOS) är bilderna förvånansvärt bra.

De optiska svårigheterna man står inför med en 28–200 mm zoom går inte att dölja. Och det syns en ganska så tydlig vinjettering (ljusförlust) i hörnen på vidvinkel och full bländaröppning. Förvrängningen är starkt tunnformad och skärpan sjunker hastigt från centrum av bildytan ut mot hörnen. Men redan vid bländare 4 ser allt avgjort mycket bättre ut. Då är vinjetteringen måttlig och skärpan i hörnen påtagligt bättre. I andra änden, vid 200 mm, är objektivet inte lika skarpt som mellan 35 och 100 mm. Vilket är sweet-spot för LF1:s Leica-märkta objektiv. Där är skärpan också genomgående väldigt bra.

Bilderna har bra kontrast och lite matt färgmättnad jämfört med vad som är populärt i de flesta kompaktkameror. Till exempel Canon S110, som är naturlig att jämföra med.

Vid höga ISO-värden syns inte oväntat en del kornbrus. Man ser det redan från ISO 800 men det blir extra tydligt vid 3200 och 6400. Då är det störande och från ISO 6400 syns dessutom massiva färgstörningar. LF1 är inte alls sämre än sina konkurrenter på detta område, ännu så länge är det en del av små bildsensorers natur att orsaka kornbrus på hög ljuskänslighet.

Lockande alternativ
Lumix LF1 saknar inte rivaler, trots att den är ensam om att ha inbyggd LCD-sökare i sin klass. Bildkvaliteten är överlag hög men de optiska svårigheterna är inte så enkla att dölja. Om kraven är en så liten kamera som möjligt, som har råfiler, wifi och bra zoomräckvidd, finns det väldigt få alternativ. Den inbyggda sökaren är liten, men praktisk att ha emellanåt, fast jag tvivlar på att den på egen hand är nog för att någon ska välja LF1 i stället för exempelvis Lumix LX7. Som kostar lika mycket, tar bättre bilder och har mycket högre optiska prestanda.

LF1 är ett ypperligt val om storleken räknas, sökaren är ren bonus, men bildkvaliteten är inte riktigt i klass med de allra bästa i det här segmentet.