TEST: Panasonic Lumix DC-S5II

När jag testade Lumix S1H i slutet av 2019 blev jag så till mig av förtjusning att jag så småningom köpte mig en egen. För att vara en systemkamera är den stor, men jämfört med professionella videokameror är den försvinnande liten. Och minst lika kapabel. Med hjälp av en inbyggd fläkt håller den elektroniken sval och kan filma i 6K-upplösning ända tills du får slut på batteri eller lagringsutrymme. Ingen 29-minutersgräns där inte.

Multikonstnären S5

När Panasonic sedan lanserade den betydligt lättare och mer kompakta – och billigare – Lumix S5 var det nästan så att redaktören tappade hakan över alla möjligheter, kombinerat med en bildkvalitet i spitzenklasse! När det gäller teknisk bildkvalitet höll kameran jämna steg med de bästa konkurrenterna från Nikon, Canon och Sony och tog man hänsyn till videofunktionerna i S5 så susade den förbi hela gänget.

Vad S5 däremot inte är optimal för är action- och sportfoto, på grund av en bildhastighet på bara 6–9 i sekunden med mekanisk slutare, beroende på om du ställer in autofokus mellan varje bild eller bara på den första i en serie. S5II har fått en betydligt snabbare elektronisk slutare och kan ta bildserier med upp till 30 fps, och är därför bättre lämpad för actionfotografering. Men med mekanisk slutare är det fortfarande samma 6–9 bilder per sekund. Om jag vore en actionfotograf hade jag nog hellre tittat närmare på Fujifilm X-H2S.

Bättre video med Lumix S5II

I sitt test hade redaktören ett par små klagomål på S5, bland annat att joysticken bara kunde flyttas åt fyra håll och inte åtta. Det är nu fixat på S5II, som även finns i den (ännu) mer videofokuserade varianten S5IIX. Men om du i första hand tar stillbilder finns det ingen större anledning att uppgradera från föregångaren (som fortsätter att säljas till ett lägre pris). För även om sensorn är ny, med förbättrad autofokus, är skillnaderna inte speciellt stora när vi pratar fotografering.

Alla viktiga uppgraderingar i S5II har med video att göra. Därför kommer resten av denna text främst att fokusera på video.

Stor HDMI

S5II har en standard HDMI-utgång, medan S5 har mini-HDMI. Det har inget med kvaliteten att göra, men de flesta av oss har fler vanliga HDMI-kablar liggandes än mini-HDMI, vilket gör S5II lite mer praktisk.

Större OLED-sökare, samma skärm

OLED-sökaren i S5II har växt lite, både när det gäller storlek och antal pixlar. Med 3,68 megapixlar hamnar den mellan S5 (2,36 Mp) och S1H (5,76 Mp).

Skärmen är däremot identisk med den i S5. Och där skärmen kan vinklas upp vertikalt direkt på S1H så måste den först fällas ut åt sidan på både S5 och nya S5II innan den kan vinklas.

Äntligen fasbaserad autofokus!

Den största nyheten är autofokusen. Konkurrenterna har för länge sedan gått över till fasbaserad autofokus men fram tills nu har Panasonic hållit fast vid kontrastbaserad. Vilket fungerar utmärkt för stillbilder men är mindre pålitligt när man ska följa föremål man filmar.

Därför är S5II en riktig liten sensation för Panasonic, eftersom detta är deras första kamera med fasbaserad fokus. I själva verket pratar vi om en hybrid mellan fas och kontrast, där fasdetektering används för att beräkna djup i bilden. S5II har 779 faskontrollpunkter för att försäkra sig om att bilden är i fokus. Till och med fler än Sony a7 IV:s 759 punkter, det gillar vi.

Active I.S.

Bildstabiliseringen är också värd att nämna. Panasonic har vidareutvecklat sin bildstabilisering för video, som numera heter Active I.S. Den analyserar hur kameran skakar och optimerar bilden både horisontellt och vertikalt, och har även rotationskorrigering.

Bildstabilisatorn påstås vara ungefär dubbelt så bra som tidigare. Och jag kan intyga att den har blivit helt exceptionell.

Kontinuerlig 6K-filmning

S5 kan filma i upp till 6K-upplösning, men bara i 29 minuter åt gången. Kontinuerlig filmning är begränsad till 4K. Men S5II har liksom sin storebror S1H en fläkt på insidan som förhindrar att elektroniken överhettas. Det betyder att du äntligen kan filma kontinuerligt i 6K. Härligt! För att få plats med fläkten är kamerahuset aningen större än S5, och vikten har också ökat något. Men S5II är fortfarande superkompakt jämfört med S1H!

Inspelningsknapp

Precis som S5 har S5II bara en enda inspelningsknapp och den sitter på ovansidan där man når den naturligt med pekfingret. På S1H finns dessutom en inspelningsknapp på framsidan, vilket är praktiskt om du har monterat kameran högt upp på en bom, tätt intill en vägg eller på andra ställen där du inte kommer åt utlösaren.

Det finns däremot en knapp på framsidan av S5II som kan programmeras med valfri funktion. Till exempel som inspelningsknapp, eller om du vill att den ska vara en låsknapp som låser alla inställningar. Så att du inte behöver vara rädd för att förstöra en inspelning genom att göra oavsiktliga inställningar mitt under inspelningen.

Dual Native ISO

Med Dual Native ISO-teknik bibehåller kameran bildkvaliteten i flera olika ljusförhållanden och ger mer än 14 stegs dynamiskt omfång. Låg-ISO-kretsen går upp till 650 och används i bra belysning. Hög-ISO-kretsen går däremot upp till 4 000, och används i svag belysning för att undvika brus i bilden. Alla värden över 4 000 görs med digital teknik.

S5 har även Dual Native ISO, men den är bara automatisk, så du har ingen kontroll över när de olika ISO-lägena aktiveras. Med S5II kan du till sist välja manuellt mellan Low och High, vilket ger bättre kontroll. Auto finns naturligtvis också.

Upplösningar

En nyhet är att S5II har internt stöd för flera kvaliteter. Närmare bestämt 4:2:0 10-bitars 6K (3:2) och 5,9K (16:9) vid 24–30 fps och 4:2:2 C4K och 4K upp till 60 fps. HFR (High Frame Rate) för slow motion finns också, vilket gör det möjligt att filma upp till 120 fps, och Slow & Quick-funktionen gör det möjligt att växla under inspelning. Du kan gå så högt som 180 fps, men bara med manuell fokus. Så där, då var de viktigaste siffrorna avklarade.

Två snabba SD-kortläsare

Precis som Lumix S5 kan S5II filma till två SD-kort internt. Men där bara en av läsarna stöder UHS-II-hastighet i S5 så gör båda det i S5II, vilket ger ännu mer flexibilitet om du ställer in kameran så att ett minneskort tar över när det andra är fullt. Sedan får man bara leva med att den ultrasnabba – och ultradyra – CFexpress-standarden saknas här också.

Vad jag däremot saknar i både 1H och S5, och tyvärr även i S5II, är möjligheten att spela in direkt på en SSD-disk via USB-C-utgången. Detta kan däremot den kommande S5IIX, som dessutom kan spela in i ProRes 4:2:2 HQ via SSD. Om du undrar så är det ganska så häftigt! Apple ProRes RAW måste du däremot fortfarande göra till en extern inspelare.

Med andra ord kommer nog somliga fotografer att lägga extra pengar på S5IIX, men redan S5II kan många fler konster än de flesta någonsin kommer att använda!

Real Time LUT

Erfarna videografer som vill få video i önskad kvalitet och färggradering från sina inspelningar så snabbt som möjligt är inte främmande för LUT (Look-Up Table). Det är färdiga bildinställningar som du lägger ovanpå din inspelning, vilket förbättrar arbetsflödet avsevärt, i stället för att behöva göra noggranna manuella inställningar på varje sekvens under efterproduktionen.

Med S5II kan du lägga in LUT-inställningar direkt i kameran. På så sätt kan du direkt se hur inspelningen kommer att se ut i slutändan, och även spara dyrbar tid i efterproduktionen. De laddas in i kameran via SD-kort.

Dessutom har funktioner som Waveform viewer, Vector Scope och zebramönster lagts till, efter önskemål från professionella användare.

Ljud kan spelas in med 24 bit/48 kHz-kvalitet, med den inbyggda mikrofonen eller en extern, medan upp till 96 kHz-inspelning bara går med externa XLR-mikrofoner.

Kom ihåg den första inställningen

En kamera som kan ”allt” är väldigt trevlig för proffs med olika behov. Men till en början kan det vara lite överväldigande med stora, tunga menyer. Vad du bör göra är att sätta dig in i kameran och spara olika inställningar minnen. S5II har tre personliga minnen som nås från det högra hjulet på toppen.

Gör till exempel ett minne för (relativt) snabb fotografering, ett för högupplöst fotografering, eller vad vet jag. Sedan skulle jag absolut göra mina egna anpassningar av videofunktionen. YouTube-användaren Sam Holland har gjort en genial genomgång av förstagångsinställning av video, så att jag slipper.

Jädrar ett sådant fokus!

Efter bara en kort stund med S5II får jag en pirrande känsla i hela kroppen. Herregud, så bra autofokusen funkar!

Äntligen lyckas den låsa sig på ansiktet som känns igen och ramas in på kameraskärmen. Både scener i motljus och med svag belysning fungerar mycket bättre än tidigare.

I menyn kan du välja både hur snabbt fokus ska ställas in och hur länge det ska hänga kvar på ett föremål innan det ändras till något annat som kameran tycker är mer intressant i bilden. Ju högre hastighet, desto snabbare kommer saker i fokus, medan att sänka hastigheten kanske kommer att se mer filmiskt naturligt ut.

Ansiktsigenkänning

I de flesta situationer bör autofokus ställas in på ansiktsigenkänning snarare än bara ögon, då kommer den att behålla fokus även om motivet vänder på huvudet. Med ansiktsigenkänning fungerar autofokus väldigt snabbt, även i handhållna och fartfyllda scener.

Med djur i bilden kommer kameran också att känna igen och fokusera på ansikten, trots att kamerans skärm ramar in hela kroppen. Det ser du när du tittar på bilderna du har tagit om du har aktiverat Magnify from AF Point i avspelningsmenyn. Då visar kameran plötsligt en mycket mindre, grön ram runt djurets öga eller huvud. Observera att inte alla djuransikten känns igen lika väl.

Kameran kan inte heller känna igen föremål som bilar och cyklar, vilket vissa andra kan.

Med eller utan objektiv

Du kan köpa enbart kamerahuset, eller ett kit med ett 20–60 f3,5–5,6-objektiv för bara ett par tusenlappar extra. Det medföljande objektivet gör ett bra jobb och är väl värt den lilla summan.

Bilderna blir skarpa och fina, fast utan skärpedjupet hos Panasonics mycket större 24–70-objektiv med f2,8 över hela brännvidden. Men för vardagsfilmning är skillnaderna inte påfallande stora och då är det en trevlig bonus att objektivet är både billigt och betydligt mer kompakt och lätt. Om jag hade varit en förstagångsanvändare av L-mount så hade jag gärna köpt kameran i ett kit med objektiv.

Ett helt nytt 14–28-vidvinkelobjektiv har också lanserats samtidigt som S5II, med bländare f4–5,6. Perfekt för både vidvinkel och makro, med ett fokusavstånd på bara 15 cm. Ett praktisk objektiv att ha i väskan, bredvid universalzoomen. Lite förvrängning får man alltid med vidvinkel, men det finns förvånansvärt lite av det här. I stället får du vackra och skarpa bilder, med ett enormt utsnitt.

Knivskarpa bilder

I praktiken levererar S5II precis lika skarp och bra video som sin större släkting S1H. Med knappt synligt brus i de högre upplösningarna och där man även i mörk belysning får imponerande lite brus i skuggorna. Dual Native ISO fungerar väldigt bra i praktiken.

Utökat dynamiskt omfång med HLG och V-log

Jag skulle rekommendera att fotografera i 10-bitars log-läge när man kan, vilket i Panasonics fall kallas V-log (HLG finns också). Det kräver lite mer under efterproduktionen, och ökar kravet på datorkraft, men man får sjukt mycket mer dynamik i bilden. Och möjlighet att gradera och exportera HDR-video.

V-log ser väldigt platt ut på skärmen, men du använder en 709-LUT som är förinstallerad i kameran för att se bilden ungefär som den kommer att se ut när den är färdig. Med V-log får du väldigt mycket detaljer i både skuggor och högdagrar och under efterproduktionen kan du välja vilka detaljer du vill framhäva.

Häftigt med 6K

Att filma i 6K är exceptionellt häftigt! Även om man är begränsad till 24, 25 eller 30 fps. Den förbättrade bildstabiliseringen fungerar utmärkt och minskar även artefakterna från rullande slutare (rollig shutter), vilket är ett större problem med S1H. Vi är inte riktigt på samma nivå som Lumix GH6, det är priset man betalar för en större sensor (och det som gör att MFT-sensorer i mina ögon fortfarande förtjänar att finnas). Men S5II är riktigt bra och alltså ännu bättre än både S5 och S1H.

Vill du filma med 50 bilder i sekunden måste du gå ner till 4K-upplösning, men då kan du inte längre filma med hela bildsensorn. I stället beskärs bilden till ungefär APS-C-format, så du måste ta ett par steg bakåt om du vill ha ett lika stort utsnitt. Bildskärpan blir inte heller riktigt densamma som när du använder hela bildsensorn – och hela brännvidden.

Som jämförelse kan den större Blackmagic Pocket Cinema 6K Pro lagra direkt på SSD och dessutom filma i råformat internt. Jag tycker också att menyerna är enklare och mer intuitiva i Blackmagic, speciellt eftersom det inte är en stillbildskamera och man därför inte behöver ha en massa fotoinställningar. Det gör den enklare att använda än både S5II och S1H.

Slutsats

Panasonic Lumix S5II har mycket fina fotoegenskaper, men det är med video den briljerar, och därför fokuserar detta test på det.

Här kan du göra video med samma professionella kvalitet som med S1H. Faktiskt bättre, på grund av den nya, briljanta hybrid-autofokusen med fas/kontrast. Du får visserligen klara dig utan RAW-format som ProRes, behöver du sådant kan du i stället vänta på den dyrare S5IIX.

S5II kan filma kontinuerligt så länge du vill i full 6K-kvalitet och filmar du i V-log får du 10-bitars gråskala med neutrala färger. I kombination med den knivskarpa bilden – och superb bildstabilisering – håller resultatet absolut professionell kvalitet.

Om du dreglar över Lumix S1H men tycker att den är för dyr så kan du spara mycket pengar på den mycket lättare och mer kompakta – och på en del sätt ännu bättre – S5II!