test: Panasonic Lumix DC-LX100 II

Ända sedan 2014 har Lumix LX100 varit en av våra favoriter. Panasonics kompakta kamera med ljusstark och skarp zoom ersätts nu av LX100 II. Som i grund och botten är samma kamera, fast med ett par väsentliga förbättringar.

Objektivet är samma 24–75 mm zoom med ljusstyrka f1,7–2,8 som klarade sig strålande i vårt test för fyra år sedan. Det mesta ser ut som förut, men LX100 II har en helt ny bildsensor, bättre elektronisk sökare, en skarp pekskärm och längre batteritid.

Den har också fått ett par andra funktioner, som L. Monochrome (ett svartvitt filter), Bluetooth-anslutning för mobil, fokusstapling (praktiskt för makrobilder) samt Post Focus. som är en kort 4K-sekvens där man kan välja fokuspunkt efteråt bland bilderna i sekvensen.

Kameran filmar video i 4K och har 4K-stillbildsserier med 30 fps, större buffert som klarar upp till 33 bilder i serie (mot föregångarens 9) med en bildhastighet av antingen 11 fps eller 5,5 fps om man väljer kontinuerlig autofokus.

Bildsensor med olika format

Stora och små förändringar alltså, men den viktigaste sitter bakom zoomobjektivet. LX100 II har ett bildchip med fler fotosensorer, och kan ett litet trick som inte många andra kameror kan.

Bildsensorn, som är av Micro Four Thirds-typ, har 22 megapixlars upplösning men använder bara 17 av dem (en förbättring mot LX100:s 13 Mp). Det gör det möjligt att behålla brännvidden när man växlar omkopplaren på objektivet mellan 16:9, 3:2 och 4:3. Inställningen ändrar även formatet i sökaren och på skärmen.

Så är den att fotografera med

Sökanden är inte skarpare än tidigare men färgåtergivningen är mer naturlig. Pekskärmen är en välkommen uppgradering. Inte bara för att man kan använda fingret för att ändra inställningar och bläddra bland bilderna, utan också för att man kan flytta fokuspunkterna dit man behöver dem. Även när man håller sökaren mot ögat.

Skärmen är dessutom skarpare och har mycket bättre färger än tidigare.

Knappar och rattar är i stort sett oförändrade. Knappen till snabbmenyn (Q.menu) går att programmera till en annan funktion, menyerna har fått ett par extrafunktioner och flerfunktionsalternativ kan programmeras av användaren. Hela tio stycken i LX100 II, mot bara tre i LX100.

Även här finns en bländarring på objektivet, samt en inställningsring som kan programmeras. Det kan till exempel agera fokus- eller zoomring eller styra någon av de tolv andra funktionerna som kan tilldelas den.

Kameran är större än Sony RX100V, som har en mindre 1-tums bildsensor, och mindre än Canon PowerShot G1 X Mark III, som har en större APS-C-bildsensor. Rent storleksmässigt känns LX100 II som en lyckad kompromiss.

Det gör den mer bärbar än Canon-kameran, och tack vare större knappar och ett gummerat grepp är den mer användarvänlig än Sony-kameran

Bild- och videokvalitet

Det finns inte heller mycket dåligt att säga om bildkvaliteten. Det finns inga stora förbättringar i skärpa – den var redan väldigt bra – men det är bättre detaljskärpa, mer naturlig färgåtergivning och mindre brus i bilderna från LX100 II.

Det annars fina zoomobjektivet har lite vinjettering vid 24 mm och bländare f1,7, den försvinner när man bländar ner ett och två steg, men skärpan är mycket jämn vid alla brännvidder. Den avtar först vid f16 och om man tittar efter noga så är den mjukare i hörnen vid full bländare och 24 mm.

Jämfört med föregångaren finns det mindre brus vid ISO 3200. Färgåtergivningen är mer mättad och färgerna är renare med hög ljuskänslighet. Vitbalansen är också förbättrad och kameran prickar rätt färgtemperatur mycket oftare.

De många förbättringarna i bildkvaliteten har till viss del även smittat videokvaliteten. 4K-video är renare och skarpare, med mindre brus, det enda som drar ner intrycket är att fokusspårningen behöver bra ljus för att hänga med. En lösning kan vara att använda tummen på pekskärmen för att ljudlöst flytta fokus när man filmar.

Slutsats

En ljus och skarp zoom, bättre färgåtergivning och mindre brus innebär att Panasonic Lumix LX100 II inte är en obetydlig uppgradering av sin föregångare. Det är inte bara användarvänligheten som tack vare pekskärmen är bättre, utan även bildkvaliteten – och det är trots allt allra viktigast. Där är LX100 II fullt i klass med de bästa kompaktkamerorna, och ett litet och behändigt alternativ till många av systemkamerorna vi har testat i samma prisklass.