TEST: Panasonic Lumix DC-GH7

10 år efter att Panasonic vände upp och ner på kameramarknaden med den första Lumix GH4, som hade 4K-video, har turen kommit till den klart mest avancerade och kompetenta versionen av dem alla.

Lumix GH7 är en kompakt systemkamera med funktioner du knappt hittar någon annanstans. Vad sägs om ProRes RAW-inspelning i 5,8K eller 4K-video i 10-bitars 422, Arri LogC3-gammaprofiler och inspelning direkt på en ansluten SSD?

Det finns mycket mer än så att berätta om GH7, det viktigaste återkommer vi snart till, men först måste vi göra en snabb återblick.

Panasonic är kända för sina professionella videokameror och har lång erfarenhet av att producera verktyg för proffs, både handhållna kameror för reportage och större och betydligt mer avancerade kameror för utsändningar.

Ur den synvinkeln är GH7 i gott sällskap och bara det faktum att Panasonic och Arri har samarbetat kring en loggprofil på GH7 – mot ett pristillägg, märk väl – säger allt om att Panasonic menar allvar med GH7.

GH7 är som sagt den senaste utgåvan av en lång rad videoinriktade systemkameror och även om kameran har samma 25-megapixels bakbelysta bildsensor som Lumix G9 II – som vi testade nyligen – är kameran betydligt mer avancerad när det gäller videoegenskaperna.

Till exempel kan bildchippet mata ut två parallella dataströmmar med olika gain. En med låg gain för att plocka ut högdagrar i motivet utan att det bränner ut, och en med hög gain för att filma de mörka skuggområdena utan synligt bildbrus. I praktiken innebär det att kameran spelar in två dataströmmar med vart sitt ISO-värde.

GH7 har även 24-bitars PCM-ljud under inspelning, men den kan också använda 32-bitars floating PCM-ljud via mikrofonadaptern, DMW-XLR2, som visserligen är extrautrustning men för den som är intresserad av högsta ljudkvalitet vid inspelning är det ett lågt pris att betala för 32-bitars ljud. Allt detta kan styras på pekskärmen på baksidan som visar upp till fyra ljudkanaler, vilken kvalitet som är vald och hur många mikrofoner som är anslutna till XLR-adaptern.

Lumix GH7:

• Bakgrundsbelyst CMOS-bildsensor i MFT-format med 25,2 Mp
• PDAF-fasdetekterande autofokus
• Aktiv bildstabilisering
• 3,69 Mp OLED-sökare
• Inbyggd kylfläkt under videoinspelning
• Adobe Frame.io-molndelning
• 24-bitars PCM-ljud och 32-bitars float-inspelning
• 5,7K 30p ProRes 422 HQ och ProRes RAW HQ
• ARRI LogC3-inspelning
• Real Time LUT, VLT, CUBE

ProRes RAW på minneskort

Tillbaka till video. Kameran filmar alltså ProRes RAW i 5,7K-upplösning, med 24, 25 eller 29,97 bilder per sekund. Den kan också spela in 4K med 60 bilder per sekund, om än med 1,41x beskärning, och allt detta kan spelas in direkt på ett CFexpress B-minneskort eller en ansluten SSD. ProRes RAW kan inte spelas in på SD-kortet som kameran också har plats för, med SD-kortet kan fungera som lagringsutrymme för stillbilder eller komprimerad 4K-video medan CFexpress-kortet används för videoinspelning.

Det finns förstås mer att berätta om GH7. Den stöder open gate och anamorfa objektiv, och man kan spela in 4K-video så länge man vill eftersom kameran har en inbyggd fläkt som kyler bildsensorn och processorn under inspelning.

Medan Lumix G9 II 2 vänder sig till stillbildsfotografer riktar GH7 in sig mycket mer mot videofotografer. Det behöver man inte läsa specifikationerna för att se, det räcker med att ta en titt på den. Den inbyggda fläkten gör kamerahuset mycket tjockare än på G9 II, och två tydligt markerade inspelningsknappar i rött – en på framsidan och en på toppen – avslöjar att detta är något mer än en stillbildskamera.

Ergonomi

Lumix GH7 är Panasonics största Micro Four Thirds-kamera, fördelen med det är att den har plats för ett ordentligt handgrepp och att den vilar skönt i handen och har stora och tydliga inställningshjul och knappar. Som kan skötas med handskar på. En uppskattad bonus är låsknappen på vänster sida av OLED-sökaren som låser de allra flesta knapparna så att man inte kommer åt dem och av misstag ändrar en inställning.

Detta är särskilt viktigt när man filmar video.

Ställer man kameran bredvid en Sony a9 III eller en Canon EOS 5 Mark II så kan man bli förvånad över att Lumix-kameran inte är mindre, speciellt med tanke på att MFT-bildsensorn är mycket mindre än sensorn i fullformatkamerorna. Men sätter man på ett objektiv så blir det genast uppenbart att Panasonics stora fördel är ett kompakt och lätt kamerapaket som tar lite plats i en videorigg eller i en utrustningsväska.

Video

Listan över funktioner är nästan oändlig. För den som ibland gör slow motion-inspelningar är det skönt att veta att man kan köra med upp till 240 bilder per sekund i 10-bitars 1080 HD – eller 300 fps om man inte behöver vare sig ljud eller autofokus. Det går också använda upp till 120 fps i 4K 4.2.0, men de flesta väljer nog GH7 eftersom den kan ta ProRes RAW i hög kvalitet från hela sensorbredden.

Video kan spelas in på en extern Blackmagic- eller Atomos-inspelare via HDMI, eller SSD/HDD upp till 2 TB via USB-C. Jag provade med en Toshiba Canvio HDD, som är praktisk på flera sätt. Ett är att man bara kan plugga in den rakt i Macen när man är klar med inspelningen och ladda upp videofilerna i Adobe Premiere eller Final Cut Pro. Det andra är att en 2 TB SSD/HDD är betydligt billigare än ett 2 TB CFexpress-minneskort.

100 Mp hi-res

Precis som G9 II kan GH7 ta högupplösta stillbilder med upp till 50 eller 100 megapixlars upplösning, i JPEG eller 16-bitars RAW, även handhållet om man vill. Väljer man högupplöst i skärmmenyn och trycker på utlösaren tar kameran flera exponeringar som sätts ihop till en hi-res-fil i kameran.

Precis som andra Lumix-kameror har GH7 pre capture, alltså att man kan lagra bilder i upp till en och en halv sekund innan utlösarknappen trycks ned helt. Bildhastigheten kan justeras från 10 till 14 bilder/s med den mekaniska slutaren, eller 60 bilder/s med autofokus mellan varje bild om man väljer den elektroniska slutaren. Klarar man sig med fokus på den första bilden kan man öka hastigheten till 75 bilder/s.

Den inbyggda bildstabilisatorn fungerar med både stillbilder och video. Panasonic kallar stabiliseringen för Dual IS 2, som något förenklat är en stabiliseringsalgoritm som uppför sig olika vid korta och långa brännvidder. Det finns också något som fungerar som en digital bildstabilisator och som korrigerar rörelser och förvrängning när man spelar in video. Den mest extrema stabiliseringsalgoritmen kompenserar för hastiga rörelser, till exempel om man springer efter en person samtidigt som man filmar.

Videokvalitet

Panasonic har lyckats förbättra autofokusen avsevärt på nyare kameror och det gäller även Lumix GH7. Med fasdetekterande autofokus är det möjligt att låta fokuseringen låsa fast vid motivet samtidigt som man rör sig utan att kameran tappar fokus. Man kan välja typ av motiv för att aktivera motivigenkänning, då följer kameran motivet med mycket högre precision än vad Lumix GH5 eller GH6 klarar av.

Detta är särskilt värdefullt när man filmar, för om man tappar fokus innebär det att man måste stoppa och börja spela in igen.

Stillbildskvaliteten känns igen från G9 II, med utmärkt detaljskärpa, utmärkt färgbalans i JPEG-filer och tillräckligt med dynamik i bildfilerna för att man ska ha något att jobba med under efterbehandlingen. Det dyker upp lite bildbrus från ISO 3200 och vid ISO 6400, inte plågsamt mycket men man ser det. Speciellt om man skruvar upp till femsiffriga ISO-värden.

Det är aningen mindre bilddynamik här än vad jag fick med Lumix S1 och X5, men GH7 ligger inte långt efter och levererar genomgående den bästa bildkvaliteten jag sett hittills från någon MFT-kamera.

Med kameran kopplad till vår referens-8K-skärm från Sony levererade Panasonic-kameran knivskarp video. Bildsensorn och processorn verkar göra ett felfritt jobb med bildbehandlingen och stillbilderna ser inte illa ut heller. Rolling shutter, geléeffekten som kan uppstå när man panorerar över vertikala ytor, är marginell med 4K. Lite större med 5,8K, men väldigt välkontrollerad och knappast tillräckligt synlig för att det ska uppfattas som ett problem.

Som kuriosa kan jag tillägga att kameran även kan spela in video i vertikalt format, vilket influencers som letar efter en seriös videokamera säkert uppskattar.

Slutsats

Om du inte använder din kamera ofta för att filma med så är Lumix G9 II ett bättre val i MFT-klassen. Men för de som behöver de häftigaste videomöjligheterna är det ingen tvekan om att en GH7 är kameran man ska ha. Den är lättare och smidigare att använda än fullformatkameran Lumix S5IIx, men har fortfarande videomöjligheter i proffsklassen. Lagring av ProRes RAW på minneskort, eller SSD, och möjligheten till Arri LogC3-profil är saker som proffs gillar att höra. Möjligheten att spela in video så länge det finns ström i batteriet är en enorm bonus för vissa, men i slutändan är det videokvaliteten – och givetvis stillbildskvaliteten – som betyder mest. Framför allt videokvaliteten går inte att klaga på, den är helt i klass med de bästa fullformatkamerorna, utom vid de högsta ISO-värdena. Då smyger det sig in lite bildbrus in i filerna som man måste ta bort under efterbehandlingen. I övrigt finns det inte mycket dåligt att säga om Lumix GH7. Som är en fenomenal kamera.