TEST: OM System OM-3

Arvet från Olympus glänser tydligt på utsidan av OM Systems nya OM-3. Som på utsidan påminner om en 50 år gammal kamera, men som på insidan är baserad på den tre år gamla OM-1 Mark II.

Förvirrande? Låt mig ge en kortfattad förklaring.

Japanska Olympus har anor som går tillbaka till 1919 och lanserade sin första kamera 1936. Sedan dess har Olympus sysslat med kameror, optik, mikroskop, kikare och medicinsk utrustning. För fem år sedan såldes kameradivisionen till ett nytt företag. OM Digital Solutions tog över alla rättigheter till fotoprodukter, kameror, optik, kikare och ljudinspelare och bytte senare namn från Olympus till OM System.

OM System OM-3 är den första kameran som inte har funnits som en Olympus-kamera. Men det hindrar inte OM-System från att bygga vidare på arvet från Olympus serie med OM-kameror. OM står för övrigt för Olympus Maitani, efter Yoshihisa Maitani som konstruerade den första moderna Olympus-spegelreflexkameran 1972: OM-1.

Nya OM-3 ser ut nästan som OM-1 – och den senare modellen OM-2 – och OM System använder arvet från OM-2 för allt vad det är värt i sin marknadsföring av OM-3.

Och det kan man förstå. Dels för att retrovågen har skapat en del framgångssagor i kamerabranschen och dels för att OM-2 var en banbrytande kamera när den lanserades. Den var exemplariskt användarvänlig, med stor sökare och enkel manövrering, i ett gediget kamerahus som var mindre och lättare än konkurrenternas.

Old school-design med moderna funktioner

Nya OM-3 har i stort sett samma taktila känsla. Stora inställningsrattar och en självförklarande design gör det lätt att komma igång med kameran och lätt att ta bra bilder.

Dagens OM-3 är mycket mer avancerad än OM-2 var på 70-talet. Den klassiska formen döljer en OM-1 II, tidigare Olympus och nu OM Systems mest avancerade kamera. Alltså en kamera baserad på en staplad 20-megapixlars CMOS-bildsensor i micro four thirds-format. Vilket har en stor fördel: kamerorna kan göras mindre och lättare, och det är en av flera anledningar till att de är populära bland naturfotografer.

En annan anledning är att bildhastigheten är upp till 50 bilder/s, vilket med snabb och exakt fokusspårning kan göra det lättare att få skarpa bilder av fåglar och vilda djur. Om man låser autofokusen vid den första exponeringen kan man höja bildhastigheten till 120 bilder/s.

Med utvalda objektiv, vill säga, för den maximala bildhastigheten gå bara att få i kombination med Olympus/OM Systems nyare Pro-objektiv. Med andra objektiv halveras hastigheten till 25 bilder/s.

Med sensorer och elektronik i lager – så kallat staplade – på bildsensorn får man högre läshastighet. Vilket ger både högre bildhastighet och snabbare avläsning från bildsensorn. Det senare minskar den fula rolling shutter-effekten avsevärt.

Pre-capture och hi-res

Kameran har inte onaturligt mycket av tekniken som Olympus har använt i tidigare kameror. Förutom bildsensorn har den pre-capture, som lagrar upp till 70 exponeringar när man trycker ner utlösaren halvvägs. På så sätt kan man vara lite säkrare på att få ännu fler skarpa bilder i krävande situationer.

En liten knapp bredvid sökaren är märkt CP. Det står för computational photography och ger fotografen tillgång till ett antal sekundära funktioner, bland annat ett ND-filter i sex steg – även graderat – och multiexponering samt hi-res.

För precis som med OM-1 II går det att ta bilder i ännu högre upplösning genom att kombinera flera exponeringar i snabb följd, vilket ger 50 Mp-upplösning med handhållen kamera(!). Sätter man kameran på stativ kan man ta högupplösta bilder i 80 Mp-upplösning.

Makrofotografer kommer att uppskatta fokusstapling, som lägger till lager på lager av exponeringar i en bild för att få maximalt skärpedjup.

Kreativ kontroll

På framsidan sitter ett inställningshjul som är ärvt från Olympus Pen-F, en av våra favoritkameror som tyvärr inte längre tillverkas. Men här har alltså Pen-F:s färghjul återuppstått, det är alltid något.

Vrider man hjulet till Color får man 12 färgalternativ, med justering av högdagrar och skuggor, färgdynamik och ett urval av färgfilter som kallas Standard, Chrome Film Rich Color, Chrome Film Vivid – och Chrome Film Soft Tone.

Mono får fram de svartvita alternativen: Standard, Classic Film B&W, Classic Film IR och Classic Film Low Contrast. Art ger fotografen 16 konstfilter att välja mellan och under CRT finns en inställning för färgjustering.

Att använda OM-3

Efter en lite för kort vecka, men fler än 4 000 bilder, var det flera saker jag lade märke till med min kamrat. Allt är inte lika positivt. Ta till exempel sökaren. Den har bara 2,36 Mp och är mindre och inte lika ljusstark som sökaren på OM-1 II. Somliga, inklusive jag, kommer att sakna en joystick att flytta fokuspunkter med, men en enda kortplats – för SDXC UHS-II – kommer att räcka för de flesta. Fast med bara en enda kortplats får man inte möjligheten att säkerhetskopiera, eller dela bildformat etc.

Den hårda plasten gör kameran glattare än vad jag personligen gillar och det finns för närvarande inget handgrepp som går att skruva fast på OM-3. Men kameran är ny, så det kan alltid hända. Om inte annat så från en tredjepart.

Om man ska ut i naturen med en M.Zuiko ED 100-400mm F5.0-6.3 IS II-telezoom är OM-1 II ett bättre val, eftersom den har ett ordentligt grepp – och dessutom möjlighet att ha ett batterigrepp.

Men med M.Zuiko 17mm F1.8 II, 25mm F1.8 II eller 12-45mm f4 passar OM-3 extra bra för gatufotografering och resor och för kreativa själar som inte främst jagar motiv i naturen. Tack vare bra vädertätning (IP53) kan OM-3 hänga med överallt. Batteritiden är inte dålig heller, och kamerans autofokus är tillräckligt snabb för att fånga de flesta rörliga motiv.

1053 fasfokussensorer sträcker sig över hela bildytan, vilket ger fotografen fler alternativ för att anpassa fokus efter olika motiv. Som djur, människor, ögon eller ansikten, men även tåg, flygplan och bilar.

För det mesta fungerar det utmärkt. Man får en mycket hög träffprocent med rätt fokusinställning och kameran lyckas också följa motivet när man spelar in video.

4K-video och stillbilder

Video kan filmas i 4K från hela sensorytan, i antingen UHD- eller DCI-format, och med vanliga 8-bitars H.264, eller i högre kvalitet med 10-bitars H.265 och HDR, eller OM-Log400.

Kamerans OM-Log-läge har inställningar för ett mer filmiskt utseende. OM Cinema 1 förstärker gula toner och blått, medan OM Cinema 2 förstärker cyan i högdagrar och skuggor och dämpar kontrasten.

Det finns en försumbar rolling shutter-effekt i 4K-inspelningar, och precis som OM-1 II levererar OM-3 mycket hög filmkvalitet på video. Det gäller även stillbilder, men är man extra kritisk går det att se att bildsensorn är fem år gammal. De flesta behöver inte mer upplösning, men i så fall har man både 50 och 80 Mp tillgängligt och bildbrus är inget problem förrän man passerar ISO 6 400.

Konkurrenter

Det är inte många som tillverkar kameror med MFT-bildsensorer, men Panasonic Lumix G9 II måste nämnas. Det är nog den mest uppenbara konkurrenten till OM-3. Där får man en nyare 25 Mp-bildsensor, två kortplatser och en större och skarpare sökare. Canon EOS R7 och Fujifilm X-T5 ger bättre detaljskärpa, och både Fuji och Nikon Z f erbjuder samma rena retrodesign som OM-3.

Slutsats

Om man bara tittar på specifikationerna är det inte lätt att se hur OM-System har tänkt med OM-3. Den har egenskaperna som behövs för sport- och naturfoto, kombinerat med ergonomin hos en kamera som är bättre lämpad för gatufoto. Men när man väl har jobbat lite med kameran ett tag och lärt sig hur man får ut det mesta av dess funktioner är det lätt att bli entusiastisk. Bildkvaliteten går verkligen inte att klaga på, kameran är kompakt och lätt och har vädertätning och bra batteritid, och så har den en formfaktor som är så tilltalande att man vill ha den med sig jämt. Som resekamera är den oöverträffad. Och fokusegenskaperna ger skarpare bilder i varierande ljusförhållanden än vad en mobiltelefon någonsin skulle kunna göra.