TEST: Olympus OM System OM-1

Arvet från Olympus lever i högsta välmåga, i den bästa kameran som någonsin har prytts av en OM-logga.

Men för att förvirringen inte ska bli total är det på sin plats med en förklaring.

För lite drygt två år sedan såldes Olympus kameradivision till ett nytt företag. Det nya företaget heter OM Digital Solutions och produkterna heter OM System. Som den här: OM System OM-1.

En kamera som fortfarande bär Olympus logga. Eftersom det är ett jubileumsår som markerar att det är 50 år sedan Yoshihisa Maitani visade upp den första kompakta systemkameran, OM-1. Den var dock inte var i närheten av lika avancerad som nya OM-1. Som har blivit en häpnadsväckande potent kamera för entusiaster och proffs.

Blixtsnabb med valfri upplösning

Kameran riktar sig uppenbart mot fotografer som först och främst behöver hög bildhastighet och pålitlig autofokus. Till exempel sportfotografer och naturfotografer som jagar vilda djur. Men även bröllopsfotografer och andra som behöver en liten systemkamera som kan användas till både stillbilder och video.

Bildhastigheten kan ställas in från 10 till 120 bilder/s, och hela 50 bps med full ljusmätning och fokus mellan varje bild i RAW eller jpeg. Utan blackout i sökaren. Väljer man 120 bps låses exponering och fokus visserligen på den första bilden, men det är otroligt skönt att ha möjligheten.

50 bps-hastigheten går för övrigt bara att använda med Olympus nyare Pro-objektiv. Med andra objektiv halveras hastigheten till 25 bps.

Den nya bildsensorn – ja, den är faktisk ny – har inte bättre upplösning än i OM-D E-M1X. OM System menar dock att den trots 20 Mp levererar högre bildkvalitet än CMOS-sensorn i M1X. Som med tidigare Olympus systemkameror kan man välja högupplöst stillbildslagring i menysystemet.

Här har man två alternativ. Det ena kombinerar 12 exponeringar och ger 50 Mp-upplösning, RAW eller JPEG, och handhållet (!). Det andra ger 80 Mp-upplösning, men då måste kameran stå på stativ för att undvika att bilderna blir suddiga. Motivet måste också vara orörligt.

Det nya bildchippet är så kallat staplat, vilket innebär att elektroniken är en integrerad del av sensorn för att ge snabbare avläsning. Vilket ger en högre bildhastighet och högre bildfrekvens på video, utan rolling shutter. Åtminstone i teorin.

ND-filter och HDR

Kameran har även ett inbyggt ND64-filter (Neutral Density) och HDR, där fyra bilder med olika exponeringsvärden kombineras för att öka bilddynamiken. Olympus geniala Live Composite, där kameran tar en serie bilder med längre slutartider, där bara ljusförändringar registreras. ProCapture finns också på plats, då håller man ner utlösaren halvvägs för en kontinuerlig bearbetning av motivet, sedan lagras de senaste 10–14 exponeringarna innan man trycker ner utlösaren helt.

Fokusstaplingen, som är så användbar med makro, har förbättrats jämfört med tidigare Olympus-modeller. Nu tar det ungefär hälften så lång tid att lagra alla exponeringar.

Markant bättre autofokus

Hela 1053 fasfokussensorer är integrerade i bildsensorn. Fokusområdet sträcker sig över hela bildytan och fotografen har flera anpassningsmöjligheter i den nya menystrukturen.

Här kan man inte bara välja fokusalgoritmer som följer djur eller människor, ögon eller ansikten, utan även tåg, flygplan och bilar. Det fungerar alldeles felfritt. Kameran hänger sig fast på flygande fåglar med största självklarhet och så länge man lyckas hålla fågeln i sökarbilden får man skarpa bilder, så länge slutartiden också är tillräckligt kort.

På en sluten racerbana på is där det mesta är vitt, bilarna också, klistrade sig autofokusen fast på bilarna med största självklarhet. Även om hastigheterna var mycket mer än 100 km/h blev samtliga bilder i en serie med 50 bps helt knivskarpa. Det är bra gjort med tanke på att vitt på vitt har en förmåga att förvirra även de mest intelligenta autofokusalgoritmerna.

Ett ergonomiskt nöje

Kameran har ett nytt och större grepp jämfört med OM-D EM-1 Mark III, och den klarar Olympus HLD-10-vertikalgrepp med extra batteri (BLX-1). Batteritiden anges för övrigt till 520 exponeringar, vilket är en konservativ uppskattning eftersom jag passerade det antalet ganska snabbt på racerbanan och ändå hade 80 procent kapacitet kvar.

Det finns inte många kameror i den här klassen som är lika kompakta och lätta som OM-1. Med ett 40–150 mm f2,8-objektiv är vikten runt ett och ett halvt kilo. Ändå är knapparna tillräckligt stora för att man kan ha på sig handskar. Den vridbara pekskärmen gör jobbet som statusskärm, och alla viktiga funktioner har en egen knapp. De två på framsidan – och de flesta andra också – kan programmeras om till en valfri funktion, och man kan lagra fyra av de mest använda kamerainställningarna i minnesbanker som nås från programhjulet på toppen.

Den stora sökaren har en väldigt bra upplösning på 5,76 Mp och är en fröjd att ta bildserier med. Utan blackout mellan bilderna har man full kontroll över hur rörliga motiv befinner sig i sökaren vid varje given tidpunkt.

Två kortplatser har blivit standard på de flesta kameror och OM-1 har två kortplatser för SD med UHS-II lätt åtkomliga på höger sida. Där sitter även en kontakt för trådbunden fjärrkontroll. På motsatta sidan hittar man en USB-kontakt som går att använda för att ladda batteriet, samt kontakter för mikrofon och hörlurar och en HDMI-utgång för video.

Kamerahuset har omfattande vädertätning, IP53, vilket är bättre än på de allra flesta kameror, och precis som vi har blivit bortskämda med från Olympus är det mycket förtroendegivande byggt.

Video

Alla de fotografer som behöver seriösa videofunktioner blir knappast besvikna över att läsa att kameran har 4K-inspelning från hela sensorytan. Det är trots allt ganska vanligt i kameror i den här klassen. Som har 4K-video i upp till 60p i antingen UHD- eller DCI-format, och med vanliga H.264 med 8-bitars inspelning, eller nyare H.265 med 10-bitars inspelning och OM-Log.

Man kan fotografera oavbrutet i upp till 90 minuter, eller i drygt två timmar när kameran är ansluten till ström via USB.

Men om man vill fotografera i 4K RAW måste kameran kopplas till en separat inspelare, till exempel Atomos Ninja V. Då kan man lagra inspelningen i 12-bitars 4:4:4 ProRes RAW-format, vilket är perfekt för proffs med höga krav.

Vi har inte testat 12-bitars ProRes, men 10-bitars H.264 ger fin 4K- och Cinema 4K-kvalitet. Inspelningarna har väldigt lite rolling shutter-effekt, inget mosquito-brus och ytterst hög skärpa och detaljåtergivning.

20, 50 eller 80 megapixlar

Den inbyggda bildstabilisatorn med upp till 7-stegs kompensation ger upp till 8 steg ihop med Olympus-objektiv som har optisk stabilisering. Föga oväntat har kameran Olympus enastående dammskydd som oscillerar bildsensorn med en hastighet av 30 000 vibrationer per sekund för att få bort damm från ytan.

Och bildkvaliteten känns verkligen inte dammig, även om upplösningen inte har höjts på flera år. Den nya 20 Mp CMOS-sensorn har faktiskt något bättre bilddynamik än föregångaren. Den har också synbart bättre egenskaper i svagt ljus vid höga ISO-värden. Att fotografera med ISO 6400 i svagt ljus är inga problem eftersom bildbruset är blygsamt.

Det går till och med att använda ISO 12800 eller 25600 också, om man inte har något emot lite kornbrus och avtagande färgmättnad, eftersom bildbrus är mycket bättre kontrollerat i OM-1 än i tidigare Olympus-kameror. Som ofta hade en övre gräns på ISO 1600 eller 3200 ISO innan bruset blev märkbart.

Olympus berömda färgåtergivning finns även här, och möjligheten till 50 och 80 Mp ökar inte bara upplösningen. Även processningen verkar ge jämnare färggraderingar och något större bilddynamik.

Jag kunde inte se några artefakter från processningen i de högupplösta filerna – som kan lagras i RAW och JPEG – men man ser tydligt att detaljskärpan ökar.

Konkurrenter

Panasonics nyligen lanserade Lumix GH6 är den mest uppenbara konkurrenten. Den har en ny 25 Mp-bildsensor som kan spela in 5,7K video och ProRes 422 direkt på minneschippet. Canon EOS R6 är en större och dyrare fullformatkamera, men i den klassen är Sony a7 IV också en värdig konkurrent med många liknande egenskaper. Fast till ett högre pris.

Slutsats

Om man tittar på summan av egenskaperna och prestanda i OM Systems första kamera så är det ingen tvekan om att OM-1 har blivit kameran många hoppades att Olympus skulle göra. Det kan uppfattas som en nackdel att upplösningen inte har ökat, men det tycks inte alls hämma bildkvaliteten. OM-1 tar bättre bilder än någon Olympus-kamera, speciellt vid höga ISO-värden, och kombinationen av extrem bildhastighet, mycket fin 4K-video och nästan prickfri ergonomi har gjort OM System OM-1 till en nästan perfekt kamera för actionfotografering.