test: Olympus OM-D E-M1X

De senaste tio åren har kameramarknaden förändrats, allra mest de senaste två. Numera handlar det om systemkameror med fullformatsensorer och mer renodlade kameror för entusiaster, proffs och fotografer som behöver något speciellt.

Vanligt folk tar ju som bekant bilder med mobilen. Men för de som fotograferar vilda djur, landskap, sport och action, eller porträtt för den delen, håller inte mobilen måttet. Det gäller både yrkesfotografer och hobbyfotografer.

Den sista gruppen växer faktiskt, åtminstone om man frågar fotobranschen. Intresset för dyra kameror har fått en renässans och många efterfrågar snabbare kameror med hög bildkvalitet. Som tål lite stryk och är skräddarsydda för actionfotografering med stora, ljusstarka teleobjektiv.

Förr i tiden betydde det Canon- eller Nikons-spegelreflexer i proffsklassen, du vet de där med stora vita och svarta telelinser man ser på sportevenemang.

Canon EOS 1D X Mark II och Nikon D5 är perfekta för sportfotografer, men de är stora, dyra och innebär betydande utlägg för objektiven. De är med andra ord kameror för fotografer med stora budgetar och starka ryggar.

För medan en Canon-kamera i den här klassen med ett 600 mm/f4-objektiv väger nästa fem kilo så hamnar Olympus professionella kamera med motsvarande optik på ca 2,2 kilo. Det är en betydande skillnad när man ska ge sig ut i vildmarken med fotoryggsäcken full av objektiv.

Det här är ett av argumenten som Olympus har för sin mest avancerade kamera hittills.

Olympus OM-D E-M1X är mindre och lättare eftersom kameran har en mycket mindre bildsensor. Den har måtten 13 x 17,4 mm, till skillnad från fullformatsensorerna som har det gamla bildformatet 24 x 36 mm. Alltså kan Olympus göra kameran både kompakt och billigare. Utan att nödvändigtvis kompromissa med vare sig byggkvalitet eller bildkvalitet.

Kameran är en renodlad sport- och actionkamera. Med en hastighet av svindlande 60 bilder/s, adaptiv autofokus och Olympus geniala pro-capture som tar bilder innan du trycker ner utlösarknappen. Allt förpackat i ett gediget kamerahus med omfattande vädertätning, integrerad sjustegs bildstabilisator, dubbla minneskortsplatser och vertikalgrepp med två batterier.

Om du är porträtt-, landskap- eller bröllopsfotograf är det inte säkert att E-M1X är rätt kamera. Fotograferar du däremot vilda djur, sport eller annan action där hastighet och pålitlig autofokus är nyckelord så tillhör du definitivt målgruppen.

Pro hela vägen

Precis som hos Canon och Nikon är vertikalgreppet en integrerad del av kameran, med plats för två batterier och med samma knappar och inställningshjul som finns på toppen och baksidan.

Kvalitetskänslan är solid och ligger inte efter Canons och Nikons nästan dubbelt så dyra proffskameror. Hela kamerahuset är vädertätat och det finns synliga och osynliga packningar överallt för att hålla ute regn och snö. Enligt Olympus är E-M1X så förseglad att den nästan kan användas som dykarkamera.

Det integrerade vertikalgreppet rymmer två batterier, som dessutom ingår när man köper kameran. Detsamma gäller två laddare och en axelrem. Batterierna kan för övrigt laddas via USB-kontakten när de sitter i kameran.

Handhållen hi-res

Bildsensorn är samma välkända 20 Mp CMOS som vi känner igen från E-M1 Mark II. Inga överraskningar här, och i likhet med Mark II kan EM1X även ta bilder med extra upplösning upp till 80 Mp. Med kamera på stativ.

Men här kan man även ta bilder med handhållen kamera. Då tas hela 16 blixtsnabba exponeringar som sedan sätts ihop till en enda bild med 50 Mp-upplösning.

Det fungerar förvånansvärt bra, fast motivet bör inte vara rörligt. Till och med vind som susar i träd kan orsaka suddiga områden eftersom grenarna rör sig medan exponeringarna tas. Men det är ändå en mycket välkommen funktion för bland annat landskaps- och inte minst makrofotografer.

Kameran har också ett neutralt täthetsfilter – neutral density (ND) – som kan ge upp till fem stegs ljusdämpning, så att man kan använda långa slutartider även i bra ljus. Något som landskapsfotografer uppskattar.

Autofokus och bildhastighet

Sportfotograferna får också sitt. Både de och djurfotografer kan se fram emot att kunna föreviga motivet med upp till 60 bilder/s. I full upplösning. Visserligen bara med fokus i första bilden, men 18 bilder/s med kontinuerligt fokus är det få kameror som matchar.

Om man verkligen vill fånga stunden och få en äkta ögonblicksbild så kan Pro Capture vara guld värt. Då kan kameran ta upp till 35 bilder innan avtryckaren trycks ned helt. Aktivera Pro Capture i menysystemet, tryck ned utlösarknappen halvvägs och sedan hela vägen när du tycker att ögonblicket är rätt. Chansen att du sitter med en fullträff är stor.

Den mekaniska slutaren är enligt Olympus testad att hålla för 400 000 exponeringar och kan ställas in mellan 60 och 1/8 000 s. Den ljudlösa elektroniska slutaren klarar 1/32 000 s.

Bildsensorn må vara hämtad från Mark II, men autofokussystemet är helt nytt. Det finns visserligen inte fler än 121 fokuspunkter men alla är korssensorer som kan grupperas i 5, 9, 25 eller ett antal valda punkter och har både ansikts- och ögonfokus som fungerar utmärkt i praktiken.

Man kan också ställa in om fokus ska prioritera den mittersta fokuspunkten i en grupp samt fintrimma fokusfrekvensen och mycket mer, till exempel positionera fokuspunkten.

Den fasbaserade autofokusen är lite smartare än i andra kameror. Den kan nämligen känna igen flygplan, helikoptrar, bilar, motorcyklar och tåg, och flyttar kontinuerlig fokus på objektet. Detta intelligenta tillvägagångssätt beror på inbyggd maskininlärning och fokusspårningen var löjligt exakt i våra tester när vi hade valt bilar och kontinuerlig autofokus var valt tillsammans med fokusspårning.

4K-video

Självklart går det att filma 4K-video med E-M1X. Från hela bildsensorn. I DCI-upplösning eller Cinema 4K (17:9) med 24p upp till 237 Mbit/s eller 4K (16:9) med 30p och 102 Mbit/s. Det finns också inställningar för 1080 HD med 60p, 720 HD och high-speed 1080/120.

Kameran har Log-inspelning (OM-Log 400) och 4:2:2-video via HDMI. Fast inte 10-bitars video, tyvärr. Olympus levererar för övrigt kameran med en kabelhållare till HDMI, och vem vet, kanske kommer det en uppdatering som stöder 10 bit via HDMI?

Bildstabilisatorn fungerar fenomenalt bra med video. Med ett Olympus 12–100 mm-objektiv ger den upp till 7,5 stegs stabilisering.

Användning

Kameran är nästan överväldigande avancerad. Menyerna är de mest omfattande hittills i en Olympus-kamera och det tar lite tid att gå igenom allting. Men det integrerade vertikalgreppet och de stora och lätt tillgängliga knapparna gör att kameran är bättre anpassad för stora teleobjektiv än en Mark II med vertikalgrepp.

Att de har samma bildsensor borde inte oroa någon, men det är lite synd att pekskärmen inte är större och skarpare. LCD-sökaren i E-M1X är inte heller lika skarp och behaglig som OLED-sökaren i Panasonic Lumix G9. Färgerna är dessutom blekare, men skärmfrekvensen är åtminstone 120 Hz och den har mycket bra förstoring med knappt märkbar fördröjning.

Man kan flytta fokuspunkterna med fingret på skärmen i liv-view, men även när man använder sökaren. Eller så kan man välja en av de två styrpinnarna som sitter vid högertummen, den ena längst ned på baksidan, för att nå funktionen när man håller kameran i porträttformat.

Det finns mycket annat vi gillar också. Till exempel låsknappen. Den låser knapparna på det integrerade vertikalgreppet men kan också sättas till C-lock, då låses en förprogrammerad uppsättning knappar och rattar.

Tvåstegsbrytaren bredvid sökaren kan växla mellan en förinställd uppsättning inställningar. Med de tre knapparna som är grupperade längst upp till vänster om sökaren kommer man direkt åt de vanligaste funktionerna i en proffskamera kamera av den här typen.

Det finns också två programmerbara knappar på framsidan och man når många av inställningarna på pekskärmens Super Control Panel.

Den angivna batteritiden är väldigt pessimistisk. Jag fick betydligt fler än 2 000 bilder på en enda laddning och inte ens då var batterierna helt tomma.

Bilddynamik och brus

Ihop med Olympus mycket fina pro-objektiv kan E-M1X leverera mycket hög bildkvalitet. Jämfört med de senaste fullformatkamerorna, till exempel Canon EOS RP och Nikon Z6 ligger E-M1X lite efter de bästa när det gäller bilddynamik och brus. Men skillnaderna är inte stora. Till exempel är brusnivån vid ISO 6400 jämförbar med ISO 12800 ISO i Z6. Ett exponeringssteg alltså, och skillnaden i bilddynamik vid hög ISO är ungefär densamma. Den är mindre vid lägre ISO-värden, där Olympus-kameran levererar oerhört bra upplösning, JPEG-filerna är några av de mest välprocessade på marknaden.

Fokusspårning

Färgåtergivning, tonomfång och kontrast tillhör precis som förväntat i tätskiktet för en kamera i den här prisklassen, men det är autofokus, bildhastighet och bildstabilisator som stjäl showen. Kameran är så snabb och fokuserar så exakt att man får många fler skarpa actionbilder än om man hade använt en Mark II.

Vid två tillfällen hängde inte fokusspårningen med riktigt. I motljus med rörliga motiv rakt mot kameran och när bilar försvann bakom andra bilar eller andra föremål och sedan dök upp igen. Med flygande fåglar, cyklister och och jag vet inte allt, gick allt som en dans.

Slutsats

Det finns många bra skäl att välja Olympus OM-D E-M1X före konkurrenternas fullformatkameror i proffsklassen. Trots att den är Olympus dyraste kamera är den mycket billigare än konkurrenterna. Mycket mindre och lättare också, detsamma gäller för objektiven. Dessutom är den bättre på vissa områden. Kombinationen av sju stegs bildstabilisering, smarta fokusspårningslägen och 50 Mp högupplösta filer handhållet (!) innebär att E-M1X har något som fotografer inte kan få någon annanstans. Sökaren, skärmen och även bildsensorn kan behöva en uppgradering för att hänga med bättre i tiden, men det är ingen stor nackdel för Olympus-kameran.