TEST: Nikon Z8

Kanske tar vi i för mycket. Historien är ju full av storslagna Nikon-kameror, från Nikon F till F3. Nikon D850 också. Och D6 och Z7 måste också nämnas. Icke att förglömma flaggskeppet Z9 som lanserades 2021 och som vi testade 2022. Den är en av de bästa systemkamerorna vi har testat.

Nikon Z9 är den spegellösa efterföljaren till spegelreflexen D6 och kanske en av de mest kapabla kamerorna i proffsklassen. Precis som Canon EOS R5 och Sony a1 riktar den sig till sport-, djur- och naturfoto, alltså motiv där bildhastighet, fokusprecision och bildkvalitet är viktigast.

Men Z9 är stor och tung. Med en passande zoom väger den snabbt 2,5 kilo och eftersom vertikalgreppet är integrerat kan den varken bli mindre eller lättare.

En så stor kamera passar inte alla fotografer, hur bra den än är. Porträtt- och bröllopsfotografer brukar föredra en lättare kamera. De behöver sällan eller aldrig lika långa brännvidder som sportfotografer och behöver inte heller ett vertikalgrepp som ökar både volym och vikt.

Då är Nikon Z8 perfekt.

Nikon Z9 i mindre förpackning

Det är inte första gången Nikon hoppar över vertikalgreppet och gör en lättare version av en kamera. Knappast sista gången heller, tanken är för god för att sluta med det.

Z8 är alltså en Z9 fast utan vertikalgrepp plus ett par mindre förändringar som man måste leta efter för att hitta. Inuti det vädertäta kamerahuset finns en Z9. Åtminstone rent tekniskt. Kamerorna har nämligen samma egenskaper.

Bland annat samma staplade 45,7-megapixels fullformatsensor. Båda stöder 12-bitars 8K-video och har en elektronisk slutare som klarar seriefoto med upp till 30 bilder/s kontinuerligt. Man kan göra bildserier med råfiler i 20 bps och bufferten är så stor att man kan fylla ett minneskort på nolltid (1 000 komprimerade RAW-eller JPEG-filer).

Nikon Z8 är helt enkelt en lightversion av Z9. En kamera som kan göra samma saker och levererar samma höga bildkvalitet.

CMOS-bildsensorn är alltså staplad, med elektroniken monterad direkt på sensorerna. Det ger en extremt kort ”kommandokedja” och är fördelaktigt både för bild- och fokushastigheten.

Eftersom kameran har ett staplat bildchip utan mekanisk slutare har den snabbare dataöverföring och enligt Nikon är läshastigheten den högsta i någon spegellös systemkamera. Det är också en fördel för att minska rolling shutter-effekten i videoinspelningar.

Precis som i Z9 finns en lamellslutare framför bildsensorn, men den fungerar bara som skydd för sensorytan, och öppnas och stängs när man slår på och av kameran.

Samma 3D-autofokus

Nikon har överfört den nya fokusalgoritmen från Z9 till Z8. Den övertygade stort i Z9 och är inte sämre här. De 493 fokuspunkterna är kopplade till automatisk motivigenkänning, men man kan själv välja vad autofokusen ska fokusera på. Bland annat flygplan, som nu har ett eget läge bland de valbara motiven som autofokusen ska fokusera på.

Kamerans fokusegenskaper kan finjusteras av fotografen, som har flera alternativ i menysystemet. Autofokusen fungerar precis lika bra som i Z9. Även om jag inte hade samma objektiv som när jag testade Z9 så gick det inte att klaga på fokusspårningen i Z8 heller.

Kameran ger fotografen självförtroende, med vetskapen om att de allra, allra flesta bilderna kommer att vara knivskarpa och att kameran egentligen aldrig missar. Inte lika mycket som fotografen gör i alla fall.

Behändigt format

Även om Z8 är mindre och mer behändig än Z9 saknar den inget väsentligt. Man hittar samma vrid- och vändbara, fyraxliga pekskärm som praktiskt nog går att vinklas 90 grader åt höger. På baksidan av kameran finns samma bakgrundsbelysta knappar, varav många är programmerbara.

Greppet på framsidan är lika djupt och välformat, och får greppen på Sonys alpha-kameror att verka mesiga. Däremot är den stora OLED-sökaren varken lika stor eller skarp som exempelvis på Sony a7r V. Upplösningen 3,7 Mp får anses som måttlig i den här prisklassen, men sökaren har trots allt ingen blackout när man tar bildserier.

Kameran laddas via USB-C-kontakten, men batteritiden är reducerad från 740 bilder i Z9 till måttliga 340 bilder i Z8. Anledningen är en mindre EN-EL15c, av liknande typ som den som finns i en Nikon Z7 II. För de som behöver bättre batterikapacitet är det bra att veta att Nikon planerar att lansera ett vertikalgrepp till kameran, som rymmer två batterier.

Man hittar samma anslutningar här som på Z9. Mikrofoningången stöder 24-bitars ljud, det finns också ett hörlursuttag, kontakt till trådbunden fjärrkontroll, HDMI i full storlek samt en 10-stifts tillbehörskontakt.

De två kortplatserna är dock inte likadana som i Z9. Här finns ett för CFexpress Typ B – eller XQD – och ett för SD-kort med UHS-II-stöd.

Video

Videofunktionerna är till stor del samma som i Z9, med undantag för inspelningstiden som har reducerats till maximalt 90 minuter i Z8. Men resten, som 8K60p- eller 4K/120p-inspelning i 12-bitars N-RAW, 4K/60K i 12-bitars ProRes RAW HQ och 8K/30p i 10-bitars H-265 (med HDR), är så professionella som det går att få.

Med andra ord kan man göra inspelningar för efterbearbetning som håller cine-kvalitet och göra inspelningar på bröllop som ser helt proffsiga ut med en kvalitet kunderna knappt sett maken till.

Igenkännbar bildkvalitet

Kameran har samma bildsensor som Z9. Det innebär att man får upplösning, bilddynamik, färgåtergivning och skärpa som är helt i topp bland fullformatskameror. Personligen har jag alltid gillat Nikons vitbalans och hudtoner, och det finns inget att klaga på med Z8 heller.

Man kan välja 12- eller 14-bitars NEF-, TIFF- och råfiler med eller utan komprimering, men även 10-bitars HEIF utöver de vanliga JPEG-filerna. Hur som helst är flexibiliteten väl omhändertagen och i kombination med Nikons nya objektiv i Z-serien – till exempel det magnifika Nikkor Z 50mm f1.2 S – får man ett organiskt djup i bilderna som bara de bästa kamerorna klarar av att skapa. Vissa digitalkameror skapar ofta ”perfekta” digitala versioner av motivet, som i många fall ser platta ut. Inte här.

Detaljskärpan och bilddynamiken är samma som vi har sett från Z9 och brusdämpningen är bättre vid höga ISO-värden än från Z7 II.

Konkurrenter

Kameran har naturligtvis en konkurrent i den dyrare Z9. Åtminstone till viss del. Men i högre grad från kameror som Sony a1 och Canon EOS R5. De är alla bland de snabbaste kamerorna i proffsklassen när det gäller bildhastighet och autofokus. Rent ergonomiskt är Canon- och Nikon-kamerorna att föredra, enligt mig, och just här har R5 fördelen av ett ännu mer kompakt kamerahus. Dock inte lika litet som Sonys.

Det är inte mycket som skiljer de tre åt när det gäller bildkvalitet, eller videoegenskaper för den delen. Nikon-kameran har mycket mindre rolling shutter-effekt men lägst upplösning i sökaren, och så vidare. Jämför man egenskaper är det mer som förenar än skiljer de tre, så för många handlar valet om vilken kamera man känner sig mest bekväm med att använda. Eller vilken kamera man har haft tidigare.

Slutsats

Väljer man Nikon Z8 får man nästan exakt samma kamera som den dyrare Z9. Det innebär att man också får samma prestanda, samma egenskaper – och inte minst samma bildkvalitet. Alla de viktigaste checkrutorna är förbockade med Z8, som seglar upp som en av våra favorit-fullformatkameror i proffsklassen. Det är en liten besvikelse att den stora kameran inte har bättre batteritid och även om sökaren inte har blackout vid seriefoto så tycker vi att den är för lågupplöst för exempelvis porträtt- eller makrofoto. Men det är hårklyverier, för kamerans övergripande kvaliteter ligger utan tvekan i topp. Oavsett klass.