TEST: Nikon Z6 III

Om man bara tittar på specifikationerna så är kanske den tredje upplagan av Nikon Z6 inte så spännande som Nikon påstår. Men när man provar kameran så märker man snabbt varför de är så exalterade över Z6 III.

Det här är i grunden en evolution av Z6 II, men två väsentliga saker är helt nya i Z6 III. Nämligen bildsensorn och bildprocessorn.

Om vi ska börja med det senare så är processorn en Expeed 7, alltså samma som sitter i Z8 och flaggskeppet Z9. Bildsensorn är fortfarande på 24 megapixlar men är också ny och här pratar vi om en delvis staplad sensor.

Vad det betyder? Det är fortfarande lite oklart, men enligt Nikon är det en enklare konstruktion än den som finns i Z8/Z9, där delar av dataöverföringen är placerad närmare sensorerna i bildchippet för att få en högre läshastighet.

Kombinerar man den delvis staplade bildsensorn med Expeed 7-processorn får man, enligt Nikon, en mycket snabbare kamera. Framför allt gäller det autofokusen, som är upp till 20 procent snabbare än sin föregångare, känslig ner till -10 EV, och har fokusspårning med motivigenkänning. Av allt från människor och djur till bilar, cyklar och flygplan.

Med andra ord är det alltså främst kamerans förmåga att förse fotografen med skarpa bilder av rörliga motiv som är den största förbättringen i Z6 III.

Bättre videoegenskaper

Det nya bildchippet innebär också 6K-video från hela bildytans bredd i upp till 60/50fps med N-Raw, alternativt 5,4K-video eller 4K UHD översamplat från 6K.

Kameran stöder ProRes RAW och ProRes 422 i antingen 6K/30p eller 5,4K/60p, samt 4K/60p. Allt detta kan lagras på ett minneskort, CFexpress B, XQD eller SDXC, och skickas till en extern inspelare om man vill. Kort sagt: Z6 III är en mycket mer professionell videokamera än sin föregångare.

Det finns även stöd för 24 bit/48 kHz PCM-ljud och kamerans mikrofoningång kan användas som linjeingång om man till exempel vill koppla in en ljudinspelare.

Bättre ergonomi

Det är inte så lätt att se, men Nikon Z6 III har fått ett större och bättre grepp och ligger bättre i handen än Z6 II. Men den viktigaste uppdateringen är den nya, mer högupplösta sökaren.

Den är nu på 5,76 Mp med 120 Hz och kan leverera så mycket som 4000 nits ljusstyrka. Som om det inte vore nog så stöder den DCI P3-färger, som är ett större färgomfång med bättre färggradering. Detta gör att sökaren kan visa HDR korrekt.

Kameran har även fått en vrid- och vändbar pekskärm, lite mer praktisk framför allt för video, men resten av kameran är i stort sett identisk med knapparna och rattarna som finns på föregångaren. Batteriet är detsamma. Här ger det upp till 390 bilder per laddning, men det finns ett batterigrepp – MB-N14 – som fördubblar batterikapaciteten.

Bättre prestanda

Även bildhastigheten är högre, inte på samma nivå som rivalen Canon EOS R6 II, som klarar 40 bilder/s, men Nikon-kameran tar upp till 20 bilder/s. Då snackar vi om råfiler, och det ska kameran dessutom hantera tills det ligger upp till 1 000 råfiler på minneskortet. Om man föredrar att lagra bilderna i JPEG kan hastigheten höjas till 60 bilder/s eller så mycket som 120 bilder/s, med både ljusmätning och fokus, om man lagrar JPEG med 10 Mp i APS-C-format.

Det räcker gott och väl för att man ska få bilderna man vill av rörliga motiv. Det går också att välja pre-capture, eller förinspelning. Håll ned utlösaren, men tryck inte ner den hela vägen. Då tar kameran bilder kontinuerligt, och när man trycker ned avtryckaren hela vägen sparas de sista bilderna på minneskortet.

Kameran har även pixel shift, en inställning för högupplösta stillbilder där flera RAW-filer sätts ihop till en 96-megapixelbild i Nikons NX Studio-programvara. Det ger både högre detaljupplösning och ökar tonomfånget i bilden.

Kamerans 8-stegs bildstabilisering kan styras av en vald fokuspunkt för att ge bättre stabilisering och skarpare bilder.

Bättre bilder

Allt detta låter som om kameran bara är designad för maximal prestanda på stillbilder och maximal videokvalitet på inspelningar. Men det finns har faktiskt några inställningsalternativ som man kan använda för porträttfoto också. Mjukare hudtoner kan ställas in i tre steg, samma sak kan göras med färger och ljusstyrka i porträtt.

Jag kan inte säga att jag upplever några stora förbättringar i bildkvalitet jämfört med Z6 II – eller Zf som har samma bildsensor. Men det är ingen tvekan om att jag får skarpare bilder än tidigare. Kamerans 3D-autofokus är en stor förbättring och det alltid så svåra motivet, fåglar i flykt, är verkligen en utmaning för vilken kamera som helst. En utmaning som Z6 II klarar på rak arm, det är inte ofta jag får så många skarpa bilder av fåglarnas oförutsägbara rörelser.

Den tekniska bildkvaliteten är jämförbar med Zf, som jag testade nyligen, men videokvaliteten är mycket bättre. Det är egentligen bara Canon EOS R6 II som kan matcha Nikon-kameran. Det finns väldigt lite rolling shutter-effekt, mycket mindre än i föregångaren, eller Sony a7 IV som har väldigt mycket sådant.

Färgåtergivningen är, som vi har blivit bortskämda med från Nikon, helt felfri och det är väldigt lite brus även vid ISO 6400. Bildkvaliteten är jämförbar med Canon EOS R6 II, och även Sony a7 IV som har en högre upplösning på 33 Mp.

Slutsats

Om man fotograferar mest med RAW spelar det egentligen ingen roll om man använder Nikon Z6 III eller Z6 II, för skillnaden i bildkvalitet är försvinnande liten. Men om man ska fånga rörliga motiv och skapa innehåll med video i hög kvalitet är Z6 III en mycket bättre kamera. Autofokusen är märkbart bättre och man får mycket skarpare bilder av sport och djur med Z6 III. Videokvaliteten är bäst i klassen och möjligheten att lagra 6K i N-Raw internt är en jättebonus. Ergonomi har aldrig varit något problem med Z6 II, men den mycket större och skarpare sökaren är ett stort plus för en kamera som lyckas tänja på gränserna och helt enkelt är det bästa valet i sin klass.