En strid ström av fullformatkameror har drivit upp priserna, långt förbi nivån för kameror som annars skulle ha varit mer än tillfredsställande för nybörjarna. Som har avspisats med ett allt tunnare urval av billiga kameror i butikerna.
Det är långt mellan undantagen, och bland de allra billigaste hittar vi två, tre år gamla spegelreflexer som inte direkt väcker något ha-begär.
Detsamma gäller för de spegellösa kamerorna. Hyllade för sina ringa mått, fina bildkvalitet och utmärkta användarvänlighet. Även där är det långt mellan spännande nyheter, men kameror som Canon EOS M6 Mark II, Sony a6400 och Fujifilm X-T30 utmärker sig positivt. Det är tre utmärkta allroundkameror som passar både amatörer och erfarna.
Nu vill Nikon också vara med i leken, med det som är deras första spegellösa kamera i APS-C-format. Alltså en kamera där bildsensorn är lite mindre än i en fullformatkamera. Det ger små, behändiga, lätta och resvänliga kameror, som inte alls behöver sakna substans. Det har de tre ovan nämnda kamerorna redan bevisat.
Professionellt DNA
Likheten mellan en Nikon Z50 och en Nikon Z6 i fullformat är ingen slump. De två kamerorna har samma stora objektivfattning och Nikon har uppenbarligen använt Z6 som inspirationskälla till Z50. Som är ett slags ”Z6 light”, fast med mindre bildsensor.
Det finns redan två – och det kommer fler – Nikon-objektiv som är anpassade till Z50:s 21 megapixlars APS-sensor, men Z50 kan också använda de oerhört skarpa Nikkor-objektiven i S-serien som är anpassade för fullformat. Fast med en beskärningsfaktor på 1,5x som ger drygt 50 mm brännvidd med ett Nikkor Z 35/1,8 S.
Z50 kan även använda Nikons AF-S-objektiv som hör till deras spegelreflexer i DX-format (APS-C) och FX-format (FF) tillsammans med FTZ-adaptern som ingår till kameran, eller köps separat.
Objektiv
I samband med lanseringen av kameran släppte Nikon Z 50-250 mm f4.5-6.3 VR DX (75–375 mm), som är en telefotozoom för APS-C, och normalzoomen Z 16-50mm f3.5-6, 3 VR DX (24–75 mm). Båda med optisk bildstabilisering. Och det är bra, eftersom kameran inte har någon intern bildstabilisator à la Nikon Z6.
Men kamerahuset har något som inget av de två objektiven har, nämligen vädertätning. Visserligen inte på samma nivå som en professionell kamera, men mer än tillräckligt för att kameran ska tåla om det börjar regna.
Det tekniska
Kamerans 21 Mp-bildsensor motsvarar den vi testade i Nikon D7500, autofokusen är hämtad från Z6, som Z50 även delar den 55 mm stora bajonettfattningen med. Det finns naturligtvis 4K-video, det snarare regel än undantag nu för tiden, och byggkvaliteten är utmärkt på alla sätt.
Autofokusen är hämtad från Z6 och är för alla praktiska ändamål snabb, exakt och träffsäker med 16–50 mm-zoomen. De hänger inte med lika bra på rörliga motiv. Fokusspårningen fungerar fint när man panorerar, men prickar inte alltid rätt när motivet rör sig mot eller från kameran.
Hörlursutgången som hade gjort Z50 till den perfekta vloggar-kameran saknas, men det finns en mikrofoningång och man kan välja fokuspunkt på pekskärmen när man filmar. Tyvärr är den här funktionen inte den mest exakta vi har provat, och konstigt nog fungerar den inte när man använder sökaren i stället för skärmen. Som – och det måste nämnas – har ett pekfält med tre symboler till höger. En som förstorar skärm- eller sökarbilden, en som zoomar ut och en som ändra skärm- och sökarinformation.
Användning
Jämfört med Nikons spegelreflex D7500 är Z50 liten. Med 16–50 mm-zoomen är den mycket mindre än Z6 med 24–70 mm, fast inte betydligt mindre än konkurrenterna i den här klassen.
Canon EOS M6 II är ännu mer kompakt men saknar sökare. Å andra sidan är den snabbare, med tre gånger så hög bildhastighet. Sony a6400 är ungefär lika snabb, men har klassens bästa fokusspårning och slår sina konkurrenter med sin ögonfokus. Fujifilm X-T30 ger den bästa användarupplevelsen totalt sett, och har också ett mycket större urval av optik
Hittills har Nikon bara meddelat att det kommer en zoom på 18–140 mm till Z50, men vi hoppas att det inte dröjer länge innan det kommer fler objektiv.
Kameran är liten, men inte mindre än att Nikon har fått plats med ett relativt bra grepp på sidan. Den har två inställningshjul, en omkopplare som man blixtsnabbt växlar från stillbilder till video med, samt en utfällbar pekskärm. Med selfie-läge, naturligtvis.
Den medföljande 16–50 mm-zoomen måste vridas från låspositionen som gör den så kompakt, till en brännvidd för att fungera. Den här hopfällbara linskonstruktionen är mycket vanlig bland zoomobjektiv som ska vara kompakta. Zoomen har en fokusring som kan omprogrammeras som bländarring, ISO-justering eller val av exponeringskompensation.
I likhet med Z6 och Z7 finns det två programmerbara funktionsknappar på framsidan, och man växlar snabbt mellan ISO-värden eller exponeringskompensation med en knapptryckning och ett av inställningshjulen.
Det finns flera möjligheter att anpassa inställningar. Bland annat kan man lägga två av de vanligaste inställningarna under U1 och U2 på programhjulet, som också har en annan inställning som är viktigt att nämna: för de som gillar att experimentera finns det stora möjligheter att finjustera bildprofilerna i kameran, helt efter tycke och smak. Z50 har 20 filtereffekter som man bläddrar mellan när programhjulet vrids till EFCT och väljer sedan beroende på smak eller motiv. Effekterna är i stort sett samma som vi har sett i andra kameror, till exempel svartvitt, leksakskamera, miniatyr, pop och så vidare.
Effekten kan även användas till video.
Bildkvalitet
Nikon har inte ändrat mycket på bildsensorn som vi känner igen från D7500 och D500, men lite grand på bildbehandlingen. Testbilderna visar att det finns en stor potential för skarpa och rena bildfiler, men JPEG-bearbetningen lyckas inte dölja att 16–50 mm-zoomen inte är lika skarp vid alla bländare och brännvidder. Den är inte heller särskilt ljusstark: f4,5–6,3 kan betraktas som måttligt om man ska uttrycka sig milt.
Kameran kompenserar delvis för vinjetteringen vid full bländare och 16 mm, men håller man sig över f5,6 är skärpan jämnare vid alla brännvidder. Och vinjetteringen är försumbar.
Råfilerna är, som alltid från Nikon, oerhört bra trots lossless-komprimering och ger fotografen mycket att gå på under efterbehandlingen. De mer komprimerade och bearbetade JPEG-filerna uppvisar väldigt jämna toner i hela färgspektrat, med mättade hudtoner och fin kontrast. Filernas dynamik är bra, lite svag i högdagrar men det är inte ovanligt i konkurrenternas kameror heller.
Bildbrus kontrolleras väl upp till ISO 3200, gränsen går vid 6400 om man inte tål synligt kornbrus och försämrad detaljskärpa.
Bilderna från Z50 visar ännu en gång att Nikon vet vad de gör. Bildkvaliteten är helt i topp för en APS-C-kamera i denna prisklass. Videokvaliteten i 4K-inspelningar är också mycket fin, med måttliga mängder rolling shutter och mycket god skärpa och detaljupplösning.
Slutsats
Nikon Z50 är en mycket bättre kamera än Nikons föregående spegelreflex i denna klass. Den är också bland de bästa på det mesta i den här klassen eftersom den kombinerar utmärkt användarvänlighet med snabb autofokus, hög bildhastighet och mycket bra bild- och videokvalitet. Fokusspårningen och pekfunktionen kan förbättras, och för video hade vi föredragit om kameran haft inbyggd bildstabilisator. Men med den kompakta zoomen är Nikon Z50 en av de bästa allroundkamerorna för semestrar och resor.
