Du har säkert sett det. När bilderna ser förvrängda ut och husen lutar in mot mitten och motivet inte har några vertikala linjer, bara diagonala. Ett typiskt exempel är bilden av familjen framför Eiffeltornet eller Big Ben, där man ser att tornet smalnar av uppåt.
Det gör naturligtvis ingenting, men för fotografer som lever på att fotografera arkitektur eller natur – eller som dokumenterar konst, stadsmiljöer eller fotograferar produkter för annonser eller kataloger – är raka linjer en dygd. Annars hamnar bilden aldrig på omslaget till Architectural Digest.
Förr i tiden, när film var det normala, använde fotografer mellan- eller storformatkameror där objektivet gick att vridas eller förskjutas i förhållande till filmplanet. Canon och Nikon har gjort objektiv med samma funktion till sina spegelreflexkameror och nu har Nikon släppt ännu ett med perspektivkontroll, som det heter.
PC Nikkor for Perspective Control är ett tämligen unikt objektiv för fotografer som behöver just den här funktionen – och inget man trycker fast på sin gamla Nikon för skojs skull.
Perspektivkontroll kan man alltid göra efteråt när man efterbehandlar bilderna, finns det säkert någon som säger. Och det stämmer till viss del, men man får bättre kontroll ute i fält om man har ett objektiv med mekanisk kompensering för vertikala och horisontella linjer i motivet.
Då kan fotografen lättare bestämma utsnitt, kompensera för perspektiv och i stort sett undvika kompensering under efterbehandlingen.
Skruva fast perspektivet
Det är därför Nikon PC Nikkor 19 mm/f4 ED är försett med ett inställningshjul för förskjutning (shift), lutning (tilt) och rotation.
Objektivet går att förskjutas och lutas flera millimeter för att räta upp linjer, men också för att flytta fokusplanet i bilden.
Två små spakar gör det möjligt att rotera objektivet på två ställen. Den främre låser framdelen – den som lutas – som kan roteras 45 och 90 grader. Den bakre spaken gör det möjligt att rotera hela objektivet runt sin egen axel. Även förskjutningen, så att objektivet kan användas i stående format.
Förskjutningen används för att korrigera linjer, till exempel i arkitektur. Och lutningen används för att styra skärpeområdet, i exempelvis landskapsbilder. Där man vill ha kontroll över skärpedjupet utan att behöva ändra bländarvärdet.
Med en förskjutning på ± 12 mm, lutning ± 7,5° och rotation 90° till vänster och höger, samt låsknappar för alla positioner (även 0) är detta ett ovanligt flexibelt objektiv.
Brännvidden 19 mm och 97 graders bildvinkel gör att Nikkor 19 mm/f4 ED är perfekt för fullformatkameror som Nikon D810, när man behöver extrem vidvinkel och upplösning. Använder man det med D500 med APS-bildsensor – vilket vi gjorde – motsvarar brännvidden 28 mm-optik med 73 graders bildvinkel.
Objektivet har bara manuell fokus.
Bildkvalitet
Eftersom en D810 inte var fanns tillgänglig när vi testade Nikkor-objektivet får vi basera vår bedömning på D500:s APS-format. Det är inte en lika stor utmaning för vinjettering eftersom bildcirkeln är mindre, men det påverkar inte kromatisk aberration, sfärisk kontroll, astigmatism, skärpa och förvrängning.
I position 0 och med D500 är hörnskärpan fenomenal. Den sjunker inte avsevärt förrän vid bländare 22 och är som jämnast från f4 till f16. Mycket bra. Det finns mycket lite kromafel, försumbar astigmatism och ytterst lite sfärisk förvrängning.
Förvrängningen är måttlig och det syns inte heller någon nämnvärd vinjettering någonstans – med APS-formatet. Man utmanar naturligtvis den optiska kvaliteten med så mycket fysisk lutning och förskjutning, men även om det påverkar bilderna så räcker det inte för att dölja att Nikkor-objektivet är fantastiskt för ändamålet.
Slutsats
Av naturliga skäl blir ett objektiv av den här typen kostsamt. Den komplexa konstruktionen och de påkostade linselementen tar ut sin rätt, och relativt liten produktion bidrar tveklöst. Men för fotografer som verkligen behöver ett sådant objektiv är PC Nikkor 19 mm värt pengarna. Mycket mer flexibelt än så här kan det inte bli på den här sidan gamla bälgobjektiv.
