TEST: Nikon Nikkor Z DX 18-140mm f3.5-6.3 VR

Jag förstår mycket väl de som lägger undan zoomen som följde med kameran och hellre köper en som har mycket bättre räckvidd. Då täcker man ett större område och behöver inte ta med fler än ett objektiv när man ska ut och resa.

Det har förstås sitt pris eftersom ett enda objektiv inte kan användas till absolut allting, och man måste vara villig att kompromissa lite. Men kanske inte om man väljer en superzoom? tänker nog många. Då täcker man allt, från vidvinkel och landskap till telefoner och motiv som sport och djur.

Det är långt ifrån korrekt. Ett objektiv som Nikons nya Z Nikkor DX 18-140mm f3.5-6.3 VR, anpassat till bland annat Nikon Z50, täcker ett område som motsvarar 27–210 mm. Tack vare nästan 8x zoom behöver de flesta fotografer inga andra objektiv – så länge man kan leva med måttlig ljusstyrka på f3,5–6,3.

Vilket innebär att man inte får tillräckligt snävt skärpedjup för porträtt med fin bokeh – mjuka bakgrunder – och att kameran höjer ISO-värdena farligt nära brusnivån som gör att bilder tagna i svagt ljus blir så grumliga.

Den kompakta zoomen är lätt, den väger bara 315 gram, har en inbyggd femstegs optisk bildstabilisator och en programmerbar funktionsring. Som jag använde som bländarring tillsammans med en Nikon Z7 II.

Finsmakare vet att det är en fullformatkamera och att ett 18–140 mm-objektiv beskär bildytan till 27–210 mm, trots att kameran har en CMOS-bildsensor i fullformat.

Konstruktion och prestanda

Det vore inte fel att säga att Nikons zoom är billig, även när det gäller konstruktionen. Den har ingen av Nikons avancerade linsbeläggningar, men ändå två asfäriska element och två ED-element för bättre ljuskontroll och jämnare skärpa.

Objektivet är inte vädertätat heller, men tål lite damm och ett par regndroppar, och det ingår inget motljusskydd. Det är extrautrustning.

Men priset är lågt och Nikon-zoomen kan något som vi sällan ser på zoomobjektiv med så stor räckvidd.

Närgränsen är imponerande, bara 20 cm vid 18 mm (27) och ökar bara till 40 cm vid 140 mm (210). Det betyder att man inte bara kan ta bilder på maten på den lokala restaurangen, utan också att man inte behöver ha med sig något särskilt makroobjektiv. Nikon-zoomen täcker det också.

Skärpan är generellt sett bra för ett objektiv av den här typen. Men de optiska kompromisserna är fortfarande synliga. Vid 18 mm och bländare 3,5 är skärpan bra bara i centrum och det finns synlig vinjettering och förvrängning. Bländar man till f5,6 försvinner mycket av vinjetteringen och skärpan sträcker sig längre ut från centrum, men förvrängningen finns kvar. Vid bländare 8 är skärpan som jämnast, men den sjunker igen från bländare 11.

Zoomar man in till 140 mm försvinner den tunnformade förvrängningen helt, men även då är skärpan måttlig i kanterna vid full bländare, f6,3. Väljer man i stället f8 eller f11 blir skärpan märkbart bättre över ett större område.

Zoomobjektivet visade sig vara okänsligt för kromatisk aberration, som är väl kontrollerad i brännviddsintervallet, och det tecknar bakgrunder med lite synlig förvrängning från exempelvis ljuskällor.

Egentligen är prestanda riktigt bra för ett så billigt objektiv med så stort brännviddsområde, men det är inte här man ska leta efter optisk perfektion.

Hastigheten på autofokusen är mer än bra nog för stillastående motiv, men hade svårt att hänga med i vintersporter. Kameran lyckades inte låsa fokus tillräckligt effektivt på snowboardåkare. Trots att de mörka kläderna mot vit snö borde ge tillräckligt med kontrast och ljus för att autofokusen skulle kunna hänga med. Det var åtminstone inte kamerans fel.

Slutsats

Kompakta, lätta och billiga Nikon Z Nikkor DX 18-140mm f3.5-6.3 VR är ett bra val för alla som behöver ett objektiv som täcker det mesta. Optiska prestanda är definitivt godkända med tanke på priset och det går att få riktigt fina bilder i många situationer med den behändiga Nikon-zoomen. I slutändan är det bilderna som räknas, och det är få fotografer i målgruppen för en prisvärd superzoom som bryr sig om förvrängning och vinjettering.