Det är inte många där ute som budgeterar med 30 000 för ett kamerahus, men så är inte Nikons nya värsting gjord för vem som helst heller. De flesta fotografer skulle vara strålande nöjda med en Nikon D5300 – eller en D3300 om budgeten är mindre – och för många av dem skulle skillnaden i bildkvalitet jämfört med kameran vi testar här inte vara värd de extra pengarna. Men för dem som bara nöjer sig med det allra bästa är Nikon D810 mitt i prick.
Den är kostsam. Många gånger dyrare än spegelreflexer vi brukar testa, men så är marknaden för kameror i den här prisklassen begränsad också.
Kameror som D810 väljs av amatörfotografer som har hållit på ett bra tag, och yrkesfotografer som behöver extrem upplösning i en robust kamera som har bildsensor i fullformat.
De blir knappast besvikna över D810, som ersätter Nikon D800 och D800E – två helt olika kameror som har 36 megapixlars bildsensor men där lågpassfiltret är förskjutet i D800E, vilket leder till aningen bättre detaljskärpa, men också risk för moarémönster i vissa bilder.
D810 kan riggas för videofilmning: mikrofoningång, hörlursuttag och HDMI-utgång som strömmar video.
Snabbare och bättre
I D810 är lågpassfiltret borttaget. Fullständigt. Kameran har också fått en bättre processor som ska vara kapabel att dämpa moaréeffekten, samt en högre hastighet med fem bilder per sekund, utökad ljuskänslighet (ISO 32, 64 och 51200), gruppering av fem fokuspunkter och en rad mindre ändringar.
Kameran har också fått en ny elektronisk slutare (på första ridån) och spegelmekanik som dämpar vibrationer bättre, samt en möjlighet att fotografera i så kallat Crop Mode. Eller med beskärning, som ökar brännvidden men använder en mindre bildyta och ökar hastigheten till 7 bilder/s. Praktiskt för actionfotografering med teleobjektiv. Enda nackdelen med detta är att det kräver att vertikalgreppet med batteri är påmonterat.
Det går också att fyra av råfiler i reducerad upplösning med 9 Mp, i Raw Size S, som man hittar i menysystemet. Praktiskt när man klarar sig med mindre filstorlekar, till exempel som ska överföras trådlöst.
Bland andra nyheter som är värda att nämna i D810 är möjligheten att använda högdagerprioriterad ljusmätning uppskattat för exempelvis teater- och konsertfotografer som ofta tar bilder i mörker med starkt ljus i vissa delar av motivet. Kameran kan också lagra video på minneskortet samtidigt som man strömmar video via HDMI-utgången, och det går att använda zebramönster för att kontrollera fokus. D810 har också ett linjärt videofärgläge för efterbehandling av färgerna.
Låt oss inte glömma läget med delad skärm, som kan aktiveras när skärmen används som sökare. Då visas ett förstorat område av motivet, med hjälplinjer så att till exempel arkitekter eller inredare enklare kan få räta linjer när de ställer in kameran.
Rent fysiskt är ändringarna mot föregångarna inte stora. Frontgreppet är bättre utformat på D810 och vissa knappar och reglage är ändrade för att ge en bättre känsla. Kamerahuset är genomsolitt, med omfattande vädertätning i form av gummipackningar, och skärmen har fått högre upplösning med 1,22 megapixlar.
Snudd på perfekt ergonomi för en så här stor kamera.
Bildkvalitet och prestanda
Med 36 megapixlar fördelade på en yta av 24 x 36 mm (fullformat) utan lågpassfilter, är det bara optiken som sätter gränsen för hur skarpt det kan bli. Vårt test gjordes med Nikkor 50 mm/f1,4G och Nikkor 85 mm/f1,4G, som båda är bättre rent optiskt än Nikons Nikkor-zoomar. Framförallt 85:an, som upplevs som skarp även ut mot kanterna.
Den tekniska kvaliteten på bildfilerna från D810 är den högsta vi har sett. Bilddynamiken och färgdjupet är enastående och fullt i klass med, om inte bättre än, Sony A7R och Nikon-kameran kör över konkurrenterna när det gäller detaljskärpa. De bör tilläggas att skillnaden mot två år gamla D800E inte alls är stor, men för den som är intresserad av detaljer kommer D810 att uppfattas som bättre.
Vid ISO 32 och 64 – som man gärna väljer för att få så rena bildfiler som möjligt – är det lite smalare dynamikomfång än vid ISO 100 och 200. Brus är inget tema förrän vid ISO 6400, där man tydligt kan se att kornbrus dyker upp. Riktigt illa blir det inte förrän vid ISO 25600, där grovkornigt brus får sällskap av färgbrus.
Här måste man efterbehandla. De flesta i kamerans målgrupp väljer förmodligen lägre ljuskänslighet för det mesta, kanske med undantag för porträtt, reportage och dokumentärfoto i dåligt ljus där man kommer långt med ljusstark optik och ISO 3200.
Bildernas skärpa och djup är inte det enda vi gillar med D810. Autofokusen och förbättringarna i bildhastighet är mycket välkommet, kameran känns som om den reagerar snabbare och har högre träffprocent i autofokusen än föregångaren.
Ingen pekskärm här, bara stora knappar du kan använda med handskar på.
Perfekt för proffsen
Nikons bästa kamera saknar både wifi, pekskärm, GPS och vridbar skärm. Men det bryr sig knappast D810:s målgrupp om. De är betydligt mer intresserade av bildkvaliteten – oavsett om de plåtar utomhus eller i studio – och är villiga att betala för det. De är också villiga att ha överseende med att kameran är stor och tung. För dem är prestanda viktigast, och på det området gör Nikon D810 aldrig någon besviken.
