Om vi bara får välja en enda favoritkamera så hamnar Nikon D810 högt upp på listan. Men med tanke på att bara huset kostar 31 000 kronor så handlar det om mycket pengar. Dessutom är kameran stor och tung. Men man får en extrem skärpa från en 36-megapixlars sensor i fullformat.
Det är ingen kamera för amatörer, de kommer längre med Nikon D5300 eller en kompakt systemkamera, men vill man utnyttja fördelarna en stor, 24 x 36 mm fullformatsensor ger så är D810 ett lockande, om än dyrt, alternativ.
Fram till nu har Nikon haft en billigare fullformatspegelreflex i D610, men den har inte lika snabb autofokus som den dyrare D810. Därför kan nykomlingen D750 vara en bra kompromiss. Den har nämligen ärvt D810:s autofokussystem, i en förbättrad version, och har högre bildhastighet än de båda andra: 6,5 bilder per sekund.
D710 har en 24 Mp-sensor med ett milt lågpassfilter som reducerar moiré-mönster, bättre batterikapacitet, integrerat wifi och en vridbar 8-cm skärm. Ändå har Nikon lyckats göra D750 mindre och lättare än både den billigare D610 och den kostsamma D810.
Små förbättringar
D750 är drygt 5 000 kronor dyrare än D610, men hela 10 000 kronor billigare än D810. Det kan verka som en ypperlig kompromiss, åtminstone om man behöver en kamera som är lite snabbare och behändigare än D610.
Sammantaget finns det flera fördelar med att välja D750. Handgreppet är mycket större och har bättre plats för fingrarna, och det väderskyddare kamerahuset verkar mer välbyggt. Den vridbara skärmen med högre upplösning är mer praktisk när man filmar – här får man full-HD-video med 60 bilder per sekund i stället för 30 samt en mer raffinerad ljusmätning med 91 000 i stället för 2 016 mätpunkter.
I D750 får man också Nikons nya högdagerprioriterade ljusmätning och elektroniska bländarstyrning när man filmar, men slutartid och blixtsynk är fortfarande 1/4000 respektive 1/200 sekund.
Bildhastigheten är snäppet bättre, 6,5 bilder i sekunden, och 3D-autofokussystemet med 51 punkter och 15 korssensorer har vi redan nämnt. Båda kamerorna har två kortplatser med plats för SD-kort, men D750 har bättre batteritid.
Det är med andra ord inte svårt att hitta argument som talar för D750 i stället för D610, men även D810 har sina fördelar. De 10 000 kronorna ger dig extrem upplösning med 36 Mp-sensor – utan lågpassfilter – 1/8000 s slutartid, lägre ljuskänslighet (ISO 32) och ett par användarmässiga fördelar. Till exempel PC-kontakt för studioblixtar, okomprimerade råfiler, USB-port, AF-knapp på baksidan och split-skärm med live-view-skärmvisning. Bland annat.
Menystrukturen är densamma och alla som har hållit i en Nikon-kamera kommer omedelbart att känna sig hemma. Skötseln är föredömlig i D750, men personligen föredrar jag D810:s funktionsratt, trots att man kommer åt två egenprogrammerade bildbanker direkt på D750:s funktionsratt.
Nikon-kameran har wifi och skärm som går att vinkla, men den är ingen pekskärm och wifi-inställningen är krånglig.
Jag gillar också den större skärmen på ovansidan av D810 och möjligheten att tända infoskärmen med strömbrytaren. På D750 måste man trycka in infoknappen på baksidan. Men sökaren är fantastiskt stor och ljus och kameran har både hörlursuttag och mikrofoningång. Det enda jag kan klaga på är att wifi-funktionen är onödigt komplex att ställa in. Kameran tillåter inte heller någon annan kontroll över funktionerna från mobilskärmen än fjärrutlösare.
Bildkvalitet och prestanda
Du får vara ovanligt skarpsynt om du ska se några större skillnader i bildkvalitet mellan D750 och D810. Den dyrare kameran har fördelen av högre upplösning och detaljskärpa, men annars är D750 nästan omöjlig att skilja från D810.
24 megapixlar ger de flesta av oss mer än nog upplösning både för stora förstoringar och kraftig beskärning, för färgåtergivning, bilddynamik och brus är viktiga parametrar.
Här får D750 höga poäng. Ända upp i toppen, faktiskt. Enastående bilddynamik ger fotografen en möjlighet att hämta ut detaljer ur mörka partier utan att man måste kompensera för utbränd högdager i andra änden. Färgåtergivningen är mycket bra, med jämna toner, och avvikelserna beror bara på vitbalansens eventuella problem med att tackla blandljus.
Brus behöver man inte vara rädd för. Åtminstone inte under ISO 6400. Jag upptäckte bara marginellt med kornbrus vid ISO 1600, som inte blir särskilt tydligt förrän vid 6400. Det betyder att du tryggt kan använda automatisk ljuskänslighet och knäppa bilder obekymrat i dåligt ljus med höga ISO, och du behöver inte efterbehandla råfilerna förrän vid ISO 12800. Eller ännu högre. Jag kunde gott använda ISO 12800-bilderna också, till exempel i svartvitt där lite kornbrus bara kan vara klädsamt.
Ur den synvinkeln är Nikon D750 fullt i klass med Sony A7r, Nikon D810 och Canon EOS 5D III, som är de tre bästa fullformatkamerorna vi har testat hittills.
D750 tillhör de snabbaste i fullformatklassen – bortsett från proffskamerorna – för en hastighet på 6,5 bilder i sekunden är faktiskt bäst i klassen. Bildbufferten är inte precis i actionklass, men dryga 80 JPEG-bilder, 15 råfiler (lossless, komprimerad 14-bit) eller 10 rå- och JPEG-filer i snabb takt är mycket respektabelt. Som jämförelse kan kameran som kommer närmast, den dyrare EOS 5D III, knäppa obegränsade serier med 6 JPEG-filer i sekunden och 17 råfiler när man lagrar bilderna på Compact Flash-kort.
Det är bara kommande Sony A7II med 117 fasdetekterande sensorer (se test i kommande nummer) som har potentialen att klå D750 när det gäller autofokusprecision.
Sammanfattning
D750 är perfekt för fotografer som tar steget upp från enklare systemkameror med APS-C-sensor och vill ha fullformat. Antingen för att få kortare djupskärpa med ljusstark optik eller för att utnyttja brännvidden hos fullformatobjektiv. Nikon-kameran är inte sämre än någon när det gäller bruskontroll och användarglädje. Det är bara Sony A7r och Nikon D810 som kan slå dess upplösning och detaljskärpan och bara A7r som kommer i närheten av prislappen. Men Sony-kameran kommer inte i närheten av urvalet av optik till D750, som är en utmärkt allroundkamera för de allra kräsnaste fotograferna utan alltför stora budgetar.
