Nikon brukar sällan missa med användarvänligheten. De har branschens kanske bästa ljusmätningssystem, men de är ofta sena med innovativa lösningar som inte är direkt relaterade till fotograferandet. Konservativa som de är tog det ett bra tag innan de lyckades bygga in trådlösa funktioner i en spegelreflex.
Men nu har efterträdaren till den lyckade D5200 äntligen fått wifi så att den kan överföra bilder trådlöst. Inte nog med det, kameran har fått GPS-taggning som märker bilderna med var de är tagna någonstans.
D5300 är Nikons näst billigaste spegelreflex och har Canon EOS 700D, Pentax K-50 och Sony a6000 som närmaste konkurrenter med bildsensor i APS-C-format. Några enorma ändringar har Nikon inte gjort i D5300. I grund och botten är det samma kamera som föregångaren, med 5 bilder per sekund i bildhastighet, 39-punkters autofokus 1080/50p-video – med råfiler via HDMI – och 24-megapixlars bildsensor.
Bortsett från integrationen av wifi och GPS är de mest väsentliga förbättringarna att Nikon har plockat bort lågpassfiltret från bildsensorn för att åstadkomma bättre detaljskärpa, en större, 8-centimeters vridbar skärm med 1 Mp-upplösning har fått plats på baksidan och man kan äntligen filma HD-video i 50p (progressivt) och få jämnare filmer.
Enkel och överskådlig skötsel.
Äntligen trådlös
I övrigt är det mest kosmetiska förändringar, som ett aningen mindre och lättare kamerahus, men det är värt att notera att batteritiden har ökat till respektabla 600 bilder per laddning.
Kamerans 39-punkters autofokus kan du ställa in själv genom att placera fokuspunkterna där du vill ha dem i motivet, och det finns en hjälpmeny som guidar dig och talar om vad i princip alla funktioner innebär. Lägg därtill en överskådlig placering av knappar – bortsett från seriefoto och självutlösare – så är det uppenbart att Nikon har haft amatörer i tankarna när de byggde D5300. Du kan till och med välja själv hur skärmvisningen ska se ut, med bland annat en praktisk grafisk visning av inställningsalternativen.
Men även om Nikon nu äntligen har lyckats integrera wifi i kameran så har de märkligt nog inte lyckats få med vare sig NFC eller QR-koder. Vilket hade gjort det väldigt enkelt att koppla in en mobil eller surfplatta för trådlös överföring av bilder. Det finns inte heller någon wifi-knapp som sätter på anslutningen, det får du programmera själv och lägga in på en funktionsknapp på kamerans sida, så helt lyckad är wifi-implementeringen inte i D5300.
När man använder kameran märker man snabbt att Nikon har hållit på ett tag i branschen. Med ett par undantag är knappar och reglage förnuftigt placerade, och en tryckning på i-knappen bredvid sökaren ger tillgång till en lång rad funktioner som du snabbt kan ändra med fyrvägsknappen vid sidan av skärmen. Den optiska sökaren är ljus och skarp, fast liten, och när man filmar eller fotograferar med skärmvisning (live-view) syns en tydlig fördröjning på skärmen.
I live-view är autofokuseringen långsam också, på gränsen till irriterande trög, och kameran lyckas inte följa rörliga motiv. När man använder sökaren går det bättre, men lagring av bilder – i synnerhet JPEG- och råfiler samtidigt – låser kameran i flera sekunder innan du kan ta nästa bild. Tråkigt, men bra för konkurrenterna Canon EOS 700D, Olympus E-M10 och inte minst Sony a6000 som klår D5300 när det gäller hastighet.
Vridbar skärm är praktiskt, i synnerhet när man filmar.
Bildkvalitet
Vår testkamera levererades med telezoomen Nikkor 70–200 mm/f4 och nya Nikkor 18–140 mm/f4,5–5,6, en zoom med större räckvidd än 18–55 mm-zoomen som kostar 8 400 kronor tillsammans med D5300.
Med nya Nikkor 18–140 mm/f4,5–5,6 (motsv. 27–210 mm) är priset 10 500 kronor, lika mycket som den mer påkostade och bättre D7100 utan objektiv. Det skiljer dock inte mycket mellan dem i ren bildkvalitet, för du får felfria råfiler med stort utrymme för efterbehandling från båda kamerorna.
Bilddynamiken är enastående, med hög detaljskärpa och mycket bra och mättad färgåtergivning. D5300 är inte det minsta sämre än konkurrenterna i dessa discipliner. Inte när det gäller kontroll över brus heller. Vid ISO 1600 och 3200 är det inget att tala om, kornbrus syns först vid ISO 6400, men 12800 och 25600 bör användas med försiktighet.
I praktiken innebär detta att man kan ha kameran på helautomatik och låta den ta hand om bildsensorns ljuskänslighet, utan att bekymra sig om brus.
Med en separat mikrofon kan man filma video i bra HD-kvalitet med mycket bättre ljud än vad den inbyggda mikrofonen klarar av.
Slutsats
Nikons största problem med D5300 är att konkurrenter som Sony och Olympus har kört om dem när det gäller wifi-implementering, bild- och fokushastighet – och knappat in på användarvänligheten. Utan att det blivit dyrare.
Vi tycker fortfarande att D5300 är en av de bästa spegelreflexerna som finns för nybörjare och amatörer med ambitioner, men vi hade förväntat oss mer av efterträdaren till D5200.
