Om vi skulle få för oss att göra en lista över de fem bästa kompaktkamerorna så skulle Nikon hamna högt upp med sin Coolpix P7700. Efterträdaren P7800 har med andra ord allt som behövs för att Nikon ska stanna kvar i täten, eftersom ytterst lite är ändrat i förhållande till föregångaren.
De ser till och med likadana ut, bortsett från introduktionen av en elektronisk sökare i nykomlingen. Observanta läsare minns att föregångaren till P7700 hade en liten optisk sökare, som försvann helt i P7700 men som alltså har inkarnerats som LCD-sökare i P7800.
Annars är det inte mycket nytt. Kameran har en vridbar skärm utan pekfunktion, trådlös wifi går inte utan adapter och bildsensorn är samma 12 Mp-variant som vi har testat förut. Optiken är inte heller ändrad. 7x zoom från 28 till 200 mm med relativt bra ljusstyrka på f2,8–4,0 räcker till ett brett arbetsområde. Lägg därtill bra batteritid på 350 exponeringar och ett pris under 5 000 kronor så börjar P7800 verka riktigt lockande.
De närmaste konkurrenterna bland kompaktkameror med sökare är Fujifilm X20 som har en mycket större, optisk sökare och Canon PowerShot G16 som har en alldeles för liten. Den elektroniska sökaren i Nikon-kameran är en användbar kompromiss, och bättre än ingen sökare alls. Men den är liten, lågupplöst och känns mörk och blek jämfört med den stora och ljusa motsvarigheten i Fuji-kameran.
P7800 har inte heller någon sensor som släcker och tänder sökaren automatiskt när man lyfter kameran till ögat. Man måste trycka på en knapp för att växla mellan sökare och skärm.
Dessvärre har inte Nikon lyckats få fart på kameran. Bildhastigheten är visserligen bra med uppemot 8 bilder i sekunden i korta serier, men autofokus, reaktioner och inte minst lagringen av bilderna går trögare än i många andra kameror som är naturliga att jämföra med. Man får en känsla av att Nikon inte har brytt sig om att förbättra alla nackdelarna med P7700 i nya 7800, vilket är tråkigt.
Bildkvalitet
Därför är det desto roligare att kunna berätta att det inte finns mycket negativt att säga om bildkvaliteten. Kameran levererar felfria bildfiler även i JPEG-format, upp till ISO 3200. Först då dyker bildstörningar upp. Färgåtergivning, kontrast och upplösning är enastående för att komma från en kompaktkamera. Som också levererar skarpa bilder vid alla brännvidder.
Det finns mycket förvrängning och vinjettering vid 28 mm brännvidd och full ljusöppning, men merparten försvinner vid f5,6. Plåtar man med råfiler i stället för JPEG har man mycket att gå på under efterbehandlingen, både när det gäller brus och optiska prestanda.
Slutsats
Nikon-kompaktens bildkvalitet är ingen besvikelse. Kameran ligger fint i handen med sitt gummerade grepp och har ett rikligt urval av funktioner och inställningar som gör att den växer med uppgiften. Men den är inte ett lika givet val som sin föregångare. Man kan disktutera om den elektroniska sökaren är en tillräckligt bra förbättring, i synnerhet som Nikon måste ha varit medvetna om att efterträdaren till P7700 var i starkt behov av en snabbare bildbehandling. Kan man leva med nackdelarna måste jag dock medge att P7800 är ett lockande alternativ när bildkvaliteten är det allra viktigaste.
