TEST: Neumann M 49 V

Det var en stor kväll. Mitt eget band på operahuset i Oslo. För utsålda hus.

Men efteråt avslöjade genomlyssning av konsertinspelningen både överbelastning och digital klippning från den trådlösa Shure Beta 58-mikrofonen. Det måste rättas till.

Just i det ögonblicket dök möjligheten upp att testa Neumann M 49 V. Jag kan inte minnas senast jag var så exalterad över att rätta till en förstörd inspelning.

Historien om Neumann M 49 V

Men först en kort bakgrund om en legend. Utvecklingen av den ursprungliga M 49 började 1949 (givetvis) och mikrofonen lanserades 1951 – två år efter att Neumann revolutionerade studiotekniken med U47, världens första kondensatormikrofon med valbar riktningskaraktäristik. U47 kunde växla mellan rundtagande och njurkaraktäristik men M 49 tog tekniken ett steg längre med steglös justering från rundtagande via njure till åttakopplad. Den karaktäristiska kilformade formen på själva mikrofonen var inte bara estetisk – den minimerade oönskade akustiska fenomen runt kapseln.

Under sin 20-åriga produktion, fram till 1971, genomgick M 49 flera förbättringar. Den kanske största var bytet från M7-kapseln med PVC-membran, som tenderade att bli skört med åren, till den nya K49-kapseln med ett mer hållbart membran av polyester. K49-kapseln är fortfarande i produktion och används i flera av dagens Neumann-mikrofoner.

M 49 V: Ny och förbättrad

I nya M 49 V har Neumann haft en stor utmaning: de ursprungliga Telefunken AC701-rören finns inte längre. I stället har Neumann hittat ett modernt rör som de anser har prestanda som överträffar originalet. Neumann håller detaljerna om röret hemliga för att säkerställa långvarig tillgång till komponenten.

Allt annat är kopierat exakt från originalet, ner till minsta millimeter. Även det speciella mönstret i metallnätet framför membranet är noggrant återskapat – en inte oväsentlig detalj eftersom det påverkar hur ljudet träffar membranet och därmed ger mikrofonen sin särprägel.

Den nya strömförsörjningen NM V är däremot en modern uppgradering. Den anpassar sig automatiskt till alla nätspänningar och optimerar rörens uppvärmning i både nya M 49 V och alla M 49-mikrofoner av äldre årgångar. Det bör göra den till en attraktiv uppgradering även för ägare som har de ursprungliga M 49-mikrofonerna men defekta nätaggregat.

Hundratusen – är du galen?

100 000 kronor för en mikrofon kan verka absurt. Men för en professionell studio kan investeringen vara värd det. Det handlar om anseende och trovärdighet i branschen – om du har den bästa utrustningen och visar kärlek till sitt arbete så lockar du till dig artister och skivbolag som uppskattar specialbehandlingen.

Ett exempel på detta är masteringteknikern George Tanderø, som investerade mer än 100 000 kronor i en Mola Mola Tambaqui-DAC, bara för att ge de digitala inspelningarna bästa möjliga konvertering innan analog EQ och kompressor kopplades in. Det är den mentaliteten som gör honom till en av Norges mest välkända masteringtekniker: Om du går den extra milen så får du ett gott rykte – och kunder.

En ljudmässig uppenbarelse

Min röst är djup, men har inte så mycket energi i det nedre registret. Det betyder att jag måste sjunga nära mikrofonen för att få den önskade klangen. Här levererar M 49 V på en nivå jag aldrig har hört förut. Kopplad till Neumann MT 48 plockar den upp all fyllighet i det låga registret med en naturlighet som är helt otrolig.

Beta 58-mikrofonen gav ett direkt men hårt ljud under konserten, men M 49 V ger ett varmt, detaljerat och nästan färdigmixat sångspår. Den fångar upp de minsta nyanserna i rösten, och komprimerar dynamiken på ett delikat sätt som är svårt att beskriva.

Ironiskt nog var den största utmaningen att få de nya sånginspelningarna att matcha resten av konsertinspelningen. Jag var tvungen att mixa ljudet betydligt tunnare än vad Neumann-mikrofonen faktiskt gav mig.

Rockband testar ikonisk mikrofon

Det var desto mer spännande att få möjligheten att gå in i studio med ett professionellt band. Norska deLillos är kända som ett av de ”fyra stora” i norsk rockhistoria och betraktas som en nationalklenod. Den här gången ville de låna Neumann-mikrofonen för att spela in en ny låt.

Jag fick själv vara med på mycket av inspelningen, som var både magnifik och aktningsvärd. Den försiktiga rösten, nära mikrofonen, lät nästen helt färdigmixad när den kom ut ur Amphion-monitorerna.

Bandet använde mikrofonen under många delar av inspelningen långt efter jag lämnat studion. Efteråt bekräftade Lars Lillo att han var förtjust:

”Mikrofonen ger det lugnande intrycket att alla valörer i din röst blir väl omhändertagna. Som en ståtlig garderobiär på en dyr kontinental restaurang som tar väl hand om din jacka, även om det är en trött gammal allvädersjacka köpt på Cubus.”

Bakom spakarna satt Jonas Kroon, som varit ljudtekniker på otaliga inspelningar med en uppsjö av olika artister. Han har sina egna betraktelser:

”Den har samma jämna respons som en Sanken CU-41, men M 49 V är lite fylligare i botten. Det gör ljudet mjukare och mer ’krämigt’”, förklarar Kroon, som i slutändan använde mikrofonen till både sång, gitarr, trummor och piano.

”Det lät bra med alla källor jag provade.”

Marit Larsen: Från pop till poesi

En annan stor norsk artist är Marit Larsen. Vi kom överens om att hon skulle prova mikrofonen nästan ett halvår innan hon faktiskt hamnade i studion. Men i mars 2024, under inspelningen av hennes nya EP ”Hun er min”, visade det sig att all väntan var värd besväret. Och det trots att inspelningen i princip redan var klar.

”När vi testade M 49 V mot slutet av inspelningsprocessen så blev den, förutsägbart nog, ett slags uppenbarelse”, säger Larsen. ”Det slutade med att jag gjorde om sångspåret på fyra av sex låtar för att knyta ihop det hela.”

Goran Obad, hennes medproducent, är specifik i sin beskrivning av vad som gjorde mikrofonen så speciell:

”Den är suverän i mellanregistret, från lågt till högt. Absolut överlägsen allt annat jag har provat i mellanregistret, faktiskt. Marit sjunger väldigt ljust där mellanregistret är kroppen i tonen. Att det låter så krämigt och ändå dynamiskt och naturligt gjorde att låtarna ’kom hem’.”

Slutsats

Neumann M 49 V visar tydligt varför originalet blev en legend. Den levererar ett ljud som på många sätt överträffar moderna mikrofoner, med en fyllighet i mellanregistret och en dynamisk balans som man måste höra för att tro.

Men den kostar alltså lika mycket som en bra begagnad bil. För de flesta av oss är den bara en dröm. Men för professionella studior som vill ha den allra bästa utrustningen, och som kan få avkastning på sin investering över tid, är detta den nya höjdpunkten bland sångmikrofoner.

Personligen slutade det med att jag spelade in sången på fler låtar från Operan än jag hade tänkt. Konsertinspelningen blev helt enkelt för bra för att låta bli.