Naturfotografer vet att man inte kommer särskilt långt med en normalzoom. Den är egentligen mer än tillräckligt för naturfoto, men räckvidden är begränsad i tele-änden. Då behöver man en telezoom. Gärna en med lite mer räckvidd än 200 mm. Då kan man nämligen få bättre bilder på fåglar och andra vilda djur.

Sportfotografer har ofta liknande behov. Kraftfull tele, utöver vidvinkel och normalzoom, är alltid en del av verktygslådan för en sportfotograf.

Få av dem behöver en lika stark zoom som den här. Fujifilm XF150-600mm f5.6-8 R LM OIS WR är det långa namnet på en ganska extrem telezoom, med en inte fullt så extrem ljusstyrka. Med en brännvidd på 150–600 mm, eller 229–914 mm i 35-format, når man märkbart mycket längre än vad en 100–400 mm-zoom gör. Som Fujifilm XF 100-400mm f4.5-5.6, som täcker 105–609 mm, om än med bättre ljusstyrka.

Bländare 5,6 till 8 är inte mycket att skryta över, men är en kompromiss mellan prestanda och pris. För att inte tala om vikt. En 150–600 mm med f4,5–5,6 skulle ha varit både dyrare och tyngre än denna. XF150-600mm f5.6-8 har vädertätning, 5-stegs optisk bildstabilisator och integrerat och avtagbart stativfäste.

Med en vikt på 1,6 kilo och en längd på 315 mm är objektivet förvånansvärt kompakt och lätt för att ha så extrem zoom. Räcker inte zoomen hela vägen kan man använda en telekonverter på antingen 1,4x eller 2x, vilket förlänger brännvidden upp till max 18 258 mm. Men halverar ljusstyrkan.

Autofokus

Det är en utmaning för autofokusen, som fungerar vansinnigt bra på en Fujifilm X-H2S och som gav mig en sällsynt radda skarpa bilder i seriefotografering. Den enormt exakta fokusspårningen klistrade sig fast på motivet och släppte inte taget ens när statiska föremål kom i vägen. De enda gångerna som objektivet – och kameran – hade svårt att hänga med var i svagt ljus. Då riskerar man att fokuseringen tvekar och trevar sig fram lite innan den hittar skärpan igen. En av nackdelarna med bländare 8 vid smala brännvidder i svagt ljus.

Skärpa

På insidan har objektivet totalt 24 linselement fördelade på 17 grupper. Där hittar man fyra super ED-element och tre ED-element som ska bibehålla skärpan och dämpa kromafel och vinjettering. Det fungerar alldeles utmärkt, zoomen ger jämn skärpa över hela brännviddsområdet. 150 mm och bländare 5,6 är inte riktigt lika skarpt som när man bländar av till f8 och f11. Vid 300 mm är skärpan bättre med flera bländare, och även vid 600 mm slipper man mörka hörn med full bländare. F22 dämpar skärpan något vid alla brännvidder, så sweet spot verkar ligga mellan f8 och f16 vid alla brännvidder.

Vinjettering och kromatisk aberration

Att leta efter förvrängning är nästan meningslöst med ett så välkorrigerat objektiv. För det finns ingenting här. Vinjetteringen är försumbar oavsett bländare eller brännvidd, och det finns bara en antydan till kromatisk aberration.

Bokeh

Man pratar inte om bokeh-effekten vid 600 mm och bländare 8, men den finns faktiskt. Även om Fuji-zoom är långt ifrån något makroobjektiv så talar närgränsen på 240 cm för sig själv, man kan komma tillräckligt nära med 914 mm brännvidd. Då kan till och med f8 ge en snygg bokeh-effekt, och det får man faktiskt här. Vill man isolera till exempel ett djur från bakgrunden är det fullt möjligt.

Slutsats

Fujifilms extrema zoom är ett utmärkt verktyg för sport- och naturfotografer som behöver lång räckvidd och extrem tele. Även om ljusstyrkan inte är något att skriva hem om så är den optiska kvaliteten på topp. Skärpan är mycket bra för en zoom i den här klassen och jämnt hög vid alla brännvidder. Objektivet är relativt kompakt och lätt. Det gör det mer hanterbart. Speciellt för handhållen fotografering, där man kan utnyttja den integrerade bildstabilisatorn. Fuji-zoomen är en självklar förlängning av Fujinon XF 50-140mm f2.8, med de två objektiven och en ljusstark normalzoom har de flesta sport- och naturfotografer alla verktyg de behöver i kameraväskan.