test: Fujifilm X-T100

Många kameratillverkare anstränger sig mer på den lukrativa proffsmarknaden och överlåter amatörerna åt sina mobiltelefoner. Så kan det tyckas, eftersom utbudet av billiga kameror blir allt tunnare.

Visst, Canon och Nikon bygger fortfarande billiga spegelreflexer för fotografer som gillar dem bäst, men med några få undantag är det ont om alternativ.

Olympus har OM-D E-M10 Mk III, som på många sätt är den allra bästa systemkameran i den billigare änden av prisskalan, och nu hakar Fujifilm på med en kamera som kostar lika mycket. Och har samma grundläggande funktioner.

Fujifilm X-T100 har en större 24-megapixlars APS-C-bildsensor, att jämföras med Olympus åldrande 16 Mp Micro Four Thirds-sensor. De båda kamerorna är nästan lika kompakta och är lekande lätta att använda, vilket gör det riktigt festligt att fotografera med dem.

Mycket annat är också likadant. Stora hjul och knappar, inbyggd blixt och elektronisk sökare. Vridbar pekskärm? Självklart. 4K-video finns också i T-T100, men med en stark begränsning: 4K med 15 fps hastighet, vilket vi strax ska återkomma till.

I den här prisklassen är det vanligt att kamerorna har plundrats på avancerade funktioner. Det gäller inte Fuji-kameran. Den är visserligen inte vädertätad, bildhastigheten är måttliga 6 bilder i sekunden och den har inte Fujifilms mest avancerade fokusteknik.

Men den har en utmärkt OLED-sökare och en smått ovanlig men praktisk pekskärm. Den kan vridas vertikalt och vinklas horisontellt, vilket är lika praktiskt när man ska ta selfies som när man ska filma video.

Fördelar och begränsningar

X-T100 har Fujis utmärkta filmsimuleringar, till exempel Astia, Provia och Velvia, men inte det svartvita filtret Acros. Det är reserverat för de dyrare modellerna.

Fokussystemet har 91 fasdetekterande fokuspunkter, man kan välja antalet med knappar och rattar, och placeringen med pekfingret på skärmen. Man kan också ta bilder med ett finger på skärmen, till exempel genom att trycka lätt på skärmen, och bläddra bland bilderna – men inte i menyerna. Det använder man fyrvägsknapparna och en av de tre inställningsrattarna till.

Egenskaper och utrustning

Inställningsratten till vänster om sökaren kan användas för att välja filmsimuleringar, eller ISO-känslighet eller någon annan ofta använd funktion. Håll inne Disp/Back-knappen för att komma åt alternativen för hjulet, Fn-knappen och flikarna på pekskärmen.

Håller man inne Menu/OK kan man låsa knapparna på baksidan, så att man inte kommer åt dem och ändrar några inställningar av misstag.

Programhjulet har de vanliga exponeringsprogrammen, inklusive särskilda för panorama, nattbilder, sport och landskap – och två förinställda lägen för porträtt. De två senare ger lite för släta hudtoner enligt min mening, men sport och nattbilder är mer användbara. Det finns också en avancerad filterinställning. Den ger tillgång till HDR, mjukt fokus och mycket annat som kan vara kul att experimentera med ibland.

I kartongen

Kameran finns i svart och silver – snarare grått, tycker jag – och går att köpa antingen som bara kamerahus eller i kit med ett kompakt 15–45 mm-objektiv med elektronisk zoom. Det täcker motsvarande 23 till 68 mm, vilket räcker utmärkt till allt från resor, gatufoto och landskap till porträtt. Men det är inget objektiv för sport och action.

I kartongen ligger det ett litet handgrepp som kan skruvas på kameran. Det är ett praktiskt komplement som ger bra grepp om kameran, eftersom huset är klätt i relativt glatt plast och därför inte är lika greppvänligt som en Fujifilm X-T2, utan grepp påskruvat.

Bildkvalitet

X-T100 inte har samma enastående X-Trans CMOS-sensor som X-T20 och X-T2, fast jag tvivlar på att många i kundgruppen kommer att bry sig. X-T100 levererar nämligen klassledande bildkvalitet från en traditionell CMOS-sensor med Bayer-filter, som har försvinnande lite brus upp till ISO 12800.

Skärpan avtar visserligen gradvis från ISO 6400 på grund av brusreduceringen, men färgerna är mättade med välkorrigerade tonkurvor i alla motiv. Gräs och löv blir bara för grönt om man väljer Velvia-simulering och hudtoner är behagligt naturliga och dämpade med Astia-simuleringen. Provia är en utmärkt kompromiss för allroundfoto.

Zoomen som ingår är lite oskarp i hörnen med vidvinkel och full bländaröppning, men blir knivskarp från bländare 5,6 och behåller skärpan väl även vid 45 mm. Ljusförluster ut mot hörnen – vinjettering – och förvrängning är marginell, detsamma är kromatisk felbrytning, vilket vittnar om en välkorrigerat budgetobjektiv.

Autofokus

Autofokus är snabbare med fast optik som Fujinon 23 mm/f2, men långtifrån någon snigel. Största problemet jag hade var en trög buffert som tog lång tid på sig att spara bildserier och långa exponeringar. Även med ett snabbt minneskort (kameran stöder inte de snabbare UHS-II-korten).

Video

Smolket i glädjebägaren är videofunktionen. Närmare bestämt 4K. Då får man max 15 fps, vilket ger knivskarpa inspelningar när kameran och motivet är stilla. Även om autofokusen hänger med fint och nästan är ljudlös så är kameran nästan omöjlig att panorera med när man filmar i 4K. Bilden hackar och hoppar, med massiv rolling shutter-effekt, vilket innebär att man bör välja HD-video i stället.

Slutsats

Fujifilm X-T100 är en fenomenalt bra stillbildskamera för nybörjare och amatörer med växande nyfikenhet för foto. Den fokuserar snabbt, levererar klassens bästa stillbilder och är jättekul att fotografera med. Bortsett från 4K-video så jobbar kameran alltid ihop med fotografen och användarvänligheten är lika bra som man kan förvänta dig i den här klassen. Det här är en kamera som alla tar snygga bilder med. Bra batteritid, skarp sökare, praktisk pekskärm och en överskådlig design är också plus i kanten.