: FujiFilm X-M1

Ända sedan de kompakta systemkamerorna gjorde sitt intåg har det handlat om att förena spegelreflexernas egenskaper – och bildkvalitet – med kompaktkamerornas bärbarhet. Alla märken har inte lyckats lika bra varje gång, men Olympus PEN-serie, Sonys NEX-kameror och Panasonics Lumix G-modeller har åtminstone lyckats krympa storleken. Utan att det gått ut över egenskaperna i alltför hög grad.

För även i den här klassen handlar det om att göra rätt kompromisser. Till exempel är det få kameror av det här slaget som har inbyggd sökare. Åtminstone av de minsta och billigaste. Och det är i detta segment som Fujifilm har tänkt lägga beslag på marknadsandelar med sin lilla X-M1. Som är en väldigt liten systemkamera med Fujis väl beprövade och utmärkta 16 Mp-bildsensor utan lågpassfilter och bayer-mönstrad placering av RGB-fotosensorerna. Den har visat sig ge en fantastisk detaljskärpa i Fujifilms X-E1, X-Pro1 och X100S, som alla har en variant av samma bildsensor.

Men X-M1 kostar bara 7 000 kronor tillsammans med en nyutvecklad 16–50 mm-zoom som har ljusstyrka f3,5–5,6 och integrerad bildstabilisator. Vilket gör X-M1 billigare än X-E1 för 10 000 kronor och X-Pro1 för 12 000 kronor. De närmaste konkurrenterna är Olympus PEN E-PL5, Sony NEX-6 och Panasonic Lumix GF6 – alla befinner sig i ungefär samma prisklass och är oerhört små och lätta.

Trådlös och praktisk
Bortsett från integrerat wifi, som naturligtvis gör det möjligt att överföra bilder till en app i mobilen, har inte Fuji-kameran någon jättelång utrustningslista att skryta med. Man får en integrerad råfilskonverterare som gör felfria JPEG-kopior av bilderna, en vridbar skärm (som inte är någon pekskärm), en bildhastighet på ytterst respektabla 5,6 bilder i sekunden, filmsimulering samt ljuskänslighet ISO 200–12800 plus ISO 25600 med reducerad upplösning.

Kameran har åtta konstfilter man kan använda om man vill ha mer kreativa effekter i bilderna, och Fujifilms praktiska Q-knapp aktiverar en översikt över primärinställningarna på skärmen. De kan snabbt ändras med hjälp av de två inställningsrattarna på vänster sida av kameran.

Bildkvalitet
Den lilla 16–50 mm-zoomen levereras faktiskt med solskydd och visar sig ha mycket höga optiska prestanda. Den påminner på många sätt om Fujis utmärkta 18–55 mm, fast är mer kompakt och saknar omkopplare för bildstabilisator, och har bajonettinfattning av plast stället för metall.

Förvrängningen är förvånansvärt beskedlig på vidvinkel och skärpan är genomgående bra ända till f11, där även diffraktion uppträder. Vid 23 mm brännvidd är förvrängningen marginell och skärpan är ännu bättre i hörnen på full bländaröppning (f4,2). Vid 50 mm är objektivet som skarpast mellan f5,6 och f11, vilket ger ett relativt smalt bländarområde om man är ute efter optimal bildkvalitet.

Det finns nämligen inte mycket negativt att säga om bildkvaliteten från X-M1. Brus är inget tema förrän vid ISO 6400, under detta är det så måttligt till marginellt att störningarna saknar praktisk betydelse annat än i de allra största förstoringarna.

Färgåtergivningen ligger helt i toppklass, med en utmärkt färgbalans och prydliga hudtoner. Typiskt Fuji. Ytterst bra dynamisk kontrast och god detaljskärpa gör inte oväntat X-M1 till en av de bästa kamerorna i sin klass.

Attraktivt alternativ
Med de två tillgängliga objektiven – 16–50 mm och 37 mm – är autofokuseringen sedvanligt snabb i bra ljus, fast inte alltid i dåligt ljus. Om man tar mycket actionbilder är inte detta kameran man ska ha. Till praktiskt taget allting annat är Fujifilm X-M1 däremot en praktfull kamera. Den är liten, lätt, synnerligen kompetent och har ett pris som inte är helt galet. Enbart huset kostar 6 000 kronor och väljer man

27 mm-objektivet i stället för 16–50 mm-zoomen kostar kalaset 8 000 kronor. Tack vare klassledande bildkvalitet och mycket fin användarvänlighet passar Fujifilm X-M1 lika bra för nybörjare som för erfarna fotografer.