Även om den här kameran är på pricken lik en annan, så är den ett helt nytt verktyg på väsentliga områden. De är förvillande lika, men medan Fujifilm X-H2S riktar sig till fotografer som behöver extrem bildhastighet och blixtsnabb autofokus är X-H2 (utan S i beteckningen) en kamera för fotografer som behöver extrem upplösning. Och, inte minst, 8K-video.
Med en ny bakbelyst CMOS-bildsensor och 40 megapixlar är X-H2 kameran med högst upplösning i sin klass. Inte nog med det, här har man även en möjlighet att fotografera med upp till 160 Mp-upplösning.
Mer om det senare, låt oss först ta en snabb titt på de viktigaste skillnaderna mellan X-H2S och X-H2.
Bildsensorerna har sjustegs stabilisering i båda kamerorna, och Fujifilms unika X-Trans-färgfilter, men i S-versionen är det en staplad sensorkonstruktion med 26 Mp, som även levererar 4K-video i Apple ProRes-kvalitet.
Fujifilm X-H2S riktar sig som sagt till sport, action och djur, och med en bildhastighet på 40 bilder per sekund (med autofokus) är den dubbelt så snabb som X-H2. Som klarar 20 bilder/s med elektronisk slutare – och 1,29x beskärning – och 15 bilder/s med mekanisk slutare. Den har för övrigt en ännu snabbare slutare, med 1/180 000 s som kortaste slutartid. Även det är helt unikt för en kamera i den här klassen.
- 40,2 Mp BSI CMOS-bildsensor med X-Trans färgfilter
- 160 Mp Pixel Shift multishot
- 8K/30 4:2:2 10-bit internt
- 8K-översampling till 4K HQ 4:2:2 10-bit
- 160 minuters inspelning
- Apple ProRes 422 HQ, 422, 422 LT. 422 Proxy
- Femaxlars 7-stegs bildstabilisering
- 15 bilder per sekund med mekanisk slutare
- 425 fokuspunkter
- 14-bitars råfiler okomprimerade
- 1/180 000 s elektronisk slutare
- 80 till 51200 ISO-expansion
- 5,76 Mp OLED-sökare
- Trevägs pekskärm
- Omfattande vädertätning
- CFexpress B + SD UHS II-kortplatser
- 680 bilders batteritid
- VG-XH batterigrepp
- FT-XH filsändare
- Möjlighet till kylfläkt (FAN-001)
I listan över egenskaper ser man att det finns många likheter mellan de två kamerorna, som på utsidan är exakt likadana. Båda kan bland annat använda Fujis externa kylfläkt som monteras fast på baksidan för att kyla ner kameran under videoinspelning. Den förlänger också inspelningstiden från 160 till 240 minuter.
Video
X-H2 kan spela in video i 8K/30p från hela bildytan och man kan spela in i 8K med översampling som ger extremt fin 4K-kvalitet (HQ). 4K-video kan spelas in i max 60 fps. Det finns även 6,2K/30p-video i 16:9-format, samplat från 8K. Om man behöver en något högre videoupplösning än 4K. Apple ProRes HQ 422 stöds naturligtvis också.
All denna filkvalitet är guld värd under efterbehandlingen och fotografen kan välja F-Log2 som enligt Fuji ger 13 stegs dynamik. Lite mindre än de 14 stegen som X-H2S klarar av. Det finns också en liten skillnad i rolling shutter. Till S-versionens fördel. Det betyder inte att X-H2 är plågad av rolling shutter-effekt. För det mesta är det inga problem. Jag märkte det på bilder av helikoptrar, där man kan se att rotorbladen ser böjda ut när de roterar med full gas.
Om man använder en extern inspelare och inte lagrar på ett CFexpress B- eller SDXC-kort i kameran kan man strömma 8K via HDMI – i ProRes Raw, till exempelvis en Atomos Ninja-inspelare.
Hastighet
X-H2 matchar inte S-versionens hastighet, men 15 bilder/s är respektabelt för en kamera med 40 Mp-bildsensor. Glädjande nog verkade det som om autofokusen hade få problem att hänga med, även med 20 bps och elektronisk slutare. Det var åtminstone inga problem att få skarpa bilder av bilar, flygplan eller ovan nämnda helikoptrar, med 15 och 20 bps.
Precis som med X-H2S kan man välja zonbaserad fokus, hela bildytan eller en enda fokuspunkt. Och man kan välja bland ett urval av motivbaserade autofokusprogram: fåglar, djur, bilar, cyklar, motorcyklar och tåg.
Samma användarupplevelse
På utsidan är det, som redan nämnts, ingen skillnad mellan X-H2S och X-H2. Man får en kamera med omfattande vädertätning och exakt samma layout med två inställningshjul, ett framför avtryckaren och ett ovanför tumgreppet på baksidan. Programhjulet till vänster om den nya sökaren – även här utan blackout när man tar bildserier – har samma sju fördefinierade inställningsbanker, C1 till C7. Kameran har naturligtvis Fujifilms välkända urval av simuleringar av emulsionsfilm, Astia, Provia, Eterna, etc.
Den har också samma vinklingsbara pekskärm, och statusskärm på toppen, som X-H2S.
Greppet är likadant här, större och bättre format för när man använder större telezoom, som XF 50-140mm f2.8 eller den ännu större XF 150-600mm f5.6-8. Kamerorna kan använda samma vertikalgrepp – VG-XH, som har plats för två extra batterier. Det förlänger batteritiden från 680 exponeringar till fler än 1 600.
Bildkvalitet
Man märker ingen stor skillnad om man går från en X-H2S till en X-H2. Båda verkar blixtsnabba, med autofokus som klistrar sig fast på motivet och vägrar släppa taget. Bildhastigheten är givetvis högre på S-versionen, men man får synbart bättre upplösning i filerna från X-H2. Om man zoomar in med Photoshop i en bild tagen med till exempel nya XF 56mm f1.2 R WR-objektivet så ligger inte skärpan eller upplösningen efter filkvaliteten från en Sony a7r IV eller en Nikon Z9.
Den är faktiskt bättre.
Men med högre pixeltäthet ökar också risken för bildbrus. Ett område som Nikon-kameran är överlägsen de flesta på, men det är inga stora skillnader mellan bildfilerna från de två kamerorna, med ISO 6400 i känslighet i svagt ljus. Det är lite större grynigheter i bildbruset i de mörkaste delarna av filerna tagna med X-H2, men skillnaderna är inte stora förrän man går upp till ISO 2800 eller högre.
Fujis bildbehandling har, liksom många andra tillverkares, gradvis förbättrats med åren. Djupet i bilddynamiken är enastående och kamerans färgåtergivning är skrämmande lik – läs: bra – Fujis mellanformatkameror i GFX-serien. Ta till exempel hudtonerna, som ser mer naturliga ut från X-H2 än från någon annan kamera i Fujis X-serie. Gröna löv eller röda bilar återges med ett djup som många kommer att förknippa med just mellanformatkameror, oavsett om vi pratar analogt eller digitalt.
Med möjlighet till upp till 160 Mp kan fotografer som behöver extrem upplösning hämta ut ännu skarpare detaljåtergivning. Rent tekniskt är det inget nytt, andra gör likadant och här är det även bildstabilisatorn i kameran som gör jobbet. Fuji kallar det för Pixel Shift Multi Shot, och det görs med 20 bilder som tas genom att bildchippet flyttas en halv pixel mellan varje bild, till en fil som måste importeras till Pixel Shift Combiner – programvara till PC och Mac, som kan laddas ner gratis.
Förutom en avsevärd ökning av detaljskärpa ger den här metoden också bättre färgdjup i bilderna.
Fujifilm X-H2, Slutsats
Fujifilm X-H2S är en av de häftigaste kamerorna för sportfotografer och X-H2 utan S en av de häftigaste för landskap, porträtt, bröllop, mode och produktfoto. Bland annat. Det är också den billigaste systemkameran med professionell 8K-video, och en av de bästa vi har testat med översampling av 8K till 4K-filer. Precis som X-H2S är den oerhört tillfredsställande att fotografera rörliga motiv med. Autofokusen och den höga bildhastigheten ger fotografen ännu skarpare bilder och tillsammans med en klassledande upplösning och färgåtergivning är det kanske inte så många som trots allt vill ha en fullformatkamera.
Jag håller med om att det är en enastående kamera. Jag har fotograferat ett bröllop med den och den stora normalzoomen 2.8/16-55mm, och resultatet var fantastiskt bra och jag lyckades fånga de viktiga ögonblicken. Som alltid krävdes det förberedelser för att lära sig kamerans funktioner och förbereda inställningar. Jag kan inte jämföra med Sonys och Nikons toppmodeller (som kostar mycket mer) eftersom jag inte har tillgång till dem. Det som framförallt imponerar är skärpeupplösningen, färgåtergivningen och den fysiska utformningen. Jag jämförde med X-T5 som har samma sensor, men är kompaktare. Det som avgjorde var det bättre handgreppet, den helt vinklingsbara skärmen och den stora sökaren. Den ökade snabbheten och de ökade videomöjligheterna var inte avgörande för mig.