: Fujifilm X-A1

En spegelreflex av känt märke kan vara ett tryggt val eftersom det kan vara svårt att veta vad man ska välja. Det är också en naturlig uppgradering när man växer ifrån kompaktkamerans begränsningar. Men man får inte samma bärbarhet som med en liten kamera. Då kan en kompakt systemkamera vara ett bättre alternativ.

Fujifilm X-A1 är en sådan. Här får du en liten, lättskött och billig kamera med zoom, trådlös bildöverföring, HD-video, tillräckligt med megapixlar för A2-utskrifter samt ett dugligt urval av kvalitetsoptik. Allt för 6 000 kronor. Du kan dessutom välja mellan svart, blå eller silver/röd färg.

Kameran är nästan identisk med X-M1 som vi testade 2013 och som kostar en tusenlapp mer med samma 16–50 mm-zoomobjektiv som ingår till X-A1. Med ljusstyrka f3,5–5,6 och integrerad bildstabilisator. Men i X-A1 är bildsensorn av enklare sort för att hålla kostnaderna nere. Resten av kameran har dock samma egenskaper som den dyrare modellen.

Liten och lättskött
Till exempel wifi och en möjlighet att överföra bilder till en app i mobilen. Kameran har för övrigt integrerad råfilskonverterare som gör JPEG-kopior av bilderna, en vridbar 3-tumsskärm (ingen pekskärm), seriefoto med dugliga 5,6 bilder i sekunden, filmsimulering plus åtta konstfilter, 0,05 sekunders utlösarfördröjning, 1080/30p-video samt ISO 200–6400 (12800/25600 för JPEG) i ljuskänslighet.

De åtta konstfiltren kan man använda om man vill ha kreativa effekter i bilderna, och Fujis Q-knapp visar en översikt över primärinställningar på skärmen. Som man kan ändra snabbt med de två reglagen på vänster sida om skärmen.

X-A1 är liten och lätt nog för att kunna tas med överallt. Man lär sig att använda den ganska så fort, eftersom det finns få saker som kan krångla. Man kan alltså ägna tiden åt att fotografera.

Bildkvalitet
Zoomobjektivet testade vi med X-M1, så vi känner till dess optiska prestanda. Det är ett av de bättre kit-objektiven och har ytterst måttlig förvrängning på vidvinkel och överlag fin skärpa ända till f11.

Men eftersom de båda kamerorna inte har samma bildsensor är det bara naturligt att misstänka att tekniska prestanda skiljer sig mellan de två modellerna. Vilket de också gör, fast inte så som man kanske skulle kunna tro. Den billigare X-A1 är faktiskt full i klass med den dyrare X-M1

Det skiljer till exempel nästan ingenting i mängden brus. Det är marginellt vid ISO 3200 och inte särskilt synligt förrän vid 6400. Detaljupplösningen, i synnerhet om man studerar bilderna på nära håll, är bättre i den dyrare kameran – framför allt på hög ISO – men för vanligt folk är det en skillnad som inte betyder något. Den syns nämligen inte ens på A4-utskrifter.

Färgåtergivningen och bilddynamiken kan mäta sig med de bästa i den här klassen. Det enda vi funderar på är om inte Fujifilm har gjort det för svårt att välja. Om man tycker att en tusenlapp extra inte är något att snacka om så finns det en gnutta bildkvalitet att hämta genom att välja X-M1. Men inte tillräckligt mycket för att de som hellre sparar tusenlappen och köper X-A1 ska missa något. För de båda är till 99 procent identiska.

Slutsats
Fujifilm är ett intressant kameramärke som har lyckats med alla sina modeller och som redan har ett bra urval av objektiv till X-serien. I synnerhet om man gillar fasta brännvidder, som 18, 27, 35 eller 60 mm (multiplicera med 1,5 för att räkna ut bildvinkel i 135-format).

I Fujifilms billigaste systemkamera har de sparat pengar på att välja en billigare bildsensor, men utan att det gått ut över bildkvalitet eller skötsel. X-A1 är därför ett intressant alternativ till en spegelreflex. I synnerhet för fotografer som gillar storleken men gärna vill ha minst lika bra bilder som från en större kamera.