TEST: Fujifilm GFX100RF

Ingen kamera kan allting, men de flesta av dem kan mycket. Få packar dock in så mycket – i något så litet – som Fujifilm GFX100RF. En kamera vi knappt har sett maken till och med funktioner som ersätter en hel kameraväska med utrustning. Och som passar för mycket mer än en vanlig kompaktkamera brukar göra.

Det är också en helt unik kamera, den första kompakta i mellanformat sedan film-erans Mamiya och Fujifilm med 120-film. Som på den tiden var kostsamma och stora och hade starkt begränsade användningsområden. Fast optik innebar att man var låst till vidvinkel eller kort tele, kanske runt 50 till 70 mm. Några av dem hade extrema vidvinklar för extrema bildformat.

Till exempel gjorde Fuji mellanformatkameror för 120 film med fasta linser, som sträckte sig från 6×4,5-format till 6×17-format. Och allt däremellan.

Nya GFX100RF slår samman alla dessa format i en förbluffande liten kamera som med en 44×33 mm och 102-megapixlars bildsensor inte är ett lika stort mellanformat som exempelvis 6×7 cm, men trots detta är bildsensorn 1,7 gånger större än en vanlig fullformatsensor.

Den nya Fujifilm-kameran är nästan en blandning av den kompakta X100VI och GFX100S II. Den är bara lite större än X-Pro3 och mindre än X-T5.

GFX100RF

• 102 Mp CMOS II bildsensor 44 x 33 mm mellanformat
• 35 mm f4, motsvarande 28 mm i fullformat
• Inbyggt ND-filter (fyra stopp).
• 45, 63, 80 mm digital telekonverter med beskuren brännvidd
• 20 cm närgräns
• 4:3, 3:2, 16:9, 65:24,17:6, 3:4, 1:1, 7:6, 5:4 bildförhållande
• 5,76 Mp 1/4 000 s med blixtsynkronisering med alla slutartider
• 14- och 16-bitars RAW/TIFF, 8-bitars JPEG/10-bitars HEIF
• 4K/30p 422 10-bitars video, F-Log
• H.264/MPEG-4 AVC och H.265 / HEVC
• Videokomprimering: ALL-intra og Long GOP
• 735 gram
• X-Processor 5
• Dubbla SD-minneskortplatser för SD/SDHC/SDXC, med stöd för UHS-II

Bildsensorn i 4:3-mellanformat känner vi igen från tidigare tester av Fujifilms GFX-kameror, men här sitter den bakom en fast 35 mm vidvinkel med f4 som största bländare. Objektivet motsvarar 28 mm i fullformat, men med ett par tryck på en omkopplare på kameran kan man ändra brännvidden med digital beskärning upp till 80 mm brännvidd (63 mm i fullformat).

Det här är en unik kamera, ingen tvekan om det. Det finns knappast något som liknar GFX100RF och det är anmärkningsvärt hur kompakt och lätt Fujifilm har lyckats göra en kamera med så stor bildsensor.

Förutom den uppenbart unika karaktären har vi här att göra med en kamera som på många sätt liknar X100VI. Den är som sagt lite större och precis som X100VI kan den vädertätas med ett medföljande 49 mm-filter och ett universalfilter. Det ingår för övrigt även ett fyrkantigt motljusskydd av lättmetall och en kamerarem som har en design som påminner om ett rep.

Fräst lättmetall

Kamerahuset är gjort av lättmetall och topplocket är fräst ur ett enda stycke aluminium, som finns i antingen svart eller silvergrått. De flesta av inställningshjulen är också gjorda i ett stycke och inte valsade och stämplade.

OLED-sökaren är den största vi har sett i en Fuji-kamera hittills och dess 5,76 megapixlar kan, precis som den 8 cm stora vinklingsbara pekskärmen, visa fotografens valda bildutsnitt.

Och här kommer något som gör kameran helt unik: På baksidan bredvid blixtskon har fotografen tillgång till en rad olika bildformat. Man kan helt enkelt välja allt från bildsensorns 4:3-format, till 17:6 widescreen och det mesta däremellan. APS-C-formatets 3:2-bildförhållande, 1:1 och 3:4 eller 5:4 är bland de många bildformat man kan välja med inställningsratten på baksidan.

Antalet megapixlar ändras naturligtvis när man ändrar bildformat, men de blir aldrig lägre än 48 om utsnittet är objektivets 35 mm.

Om man använder den digitala beskärningen sjunker naturligtvis upplösningen och i 4:3-formatet sjunker 102 till 62 megapixlar om bildvinkeln ändras från 28 till 35 mm, 31 megapixlar vid 50 mm och 20 megapixlar vid 63 mm.

Bildformat

Det lägsta antalet megapixlar får man med 17:6-format och 63 mm brännvidd. Då används 19×7 mm av bildytan för att skapa ett extremt brett format och då blir det totala antalet 9 megapixlar.

För att förstå hur detta fungerar är det viktigt att komma ihåg att den effektiva brännvidden ändras när man ändrar brännvidden digitalt. Till exempel är den effektiva brännvidden på 80 mm – alltså motsvarande 63 mm i fullformat – 20 megapixlar i stället för 102 megapixlar, eftersom man får en beskärningsfaktor på nästan 2,3 gånger.

Hur ofta man använder de kortare brännvidderna är helt upp till fotografen men man kan givetvis lagra bilderna som både RAW och JPEG/HEIF samtidigt, då får man en orörd RAW-profil och en processad JPEG/HEIF-fil.

Sedan kan man välja vad man vill ha i efterhand.

Bildstabilisering

GFX100RF har inte särskilt många direkta konkurrenter. Den mest uppenbara rivalen är Leica Q3 som har en 60-megapixlars fullformatsensor bakom ett fantastiskt skarpt 28 mm-objektiv med bländare 1,7.

Den har också något som GFX100RF saknar, nämligen optisk bildstabilisering. På frågan om varför kameran inte har bildstabilisering svarade Fujis ingenjörer att det skulle ha gjort GFX100RF en hel del större, och det större objektivet hade gjort kameran lite mindre lätthanterlig eftersom om det hade funnits en optisk bildstabilisator.

Fuji anser också att objektivets inbyggda bladslutare i stort sett eliminerar behovet av en optisk eller mekanisk bildstabilisator. Dels för att slutaren, som är praktiskt taget ljudlös, inte orsakar vibrationer som kan påverka skärpan, dels för att brännvidden är så kort att man inte kommer att uppleva avsaknaden av bildstabilisering som något problem.

Det visade sig stämma i praktiken. Bilder som togs med 1/30 sekund eller längre hade ingen annan oskärpa annan än människor som rörde sig under tiden som slutaren var öppen. Orörliga föremål var lika skarpa som om bilderna hade tagits med 1/125 sekund.

ND-filter

Kameran har en mekanisk bladslutare som klarar ner till 1/4 000 sekund och en elektronisk slutare till 1/16 000 sekund. Det finns även ett inbyggt fyrstegs ND-filter, så att man kan ta bilder med långa slutartider och full bländare i bra ljus när man vill.

Rent fysiskt är kameran 134 mm bred och bara 90 mm hög. Den väger 735g med ett Fujifilm NP-W235-batteri – och minneskort – vilket ger kameran en uppskattad batteritid på 820 exponeringar.

Under ett lock till vänster sitter anslutningarna för mikro-HDMI, USB-C och ingångar för fjärrkontroll, mikrofon och hörlurar. På andra sidan finns två SD-kortplatser (för UHS-II-kort) och det går att ansluta en extern SSD för lagring av 4K-video. Som kan filmas med 4K-upplösning i 30p och i 10-bitars 422 med F-log.

I handen

Att gå runt på Prags gator med kameran i handen och sätta på sig gatufoto-hatten är ett rent nöje med GFX100RF. Man behöver inte ha fotograferat med Fujifilm tidigare för att känna sig bekväm med kameran i handen. Och med den stora sökaren hela vägen ut i hörnen får man en bra överblick över motivet och de olika bildformaten som kameran klarar av.

Efter ett tag känns kameran mindre än den egentligen är och den ligger ganska skönt i handen. Även om det syntetiska lädret runt kameran känns lite för glatt är det lätt att få ett bra grepp, utan att behöva ta till exempelvis Smallrigs nyligen lanserade handgrepp med Arca Swiss-fästen på undersidan.

GFX100RF slinker inte ner i fickan på samma sätt som X100VI gör, men den medföljande axelremmen är bekväm och tillräckligt lång för att kameran enkelt kan hängas diagonalt över kroppen, redo för action precis när man vill.

Den integrerade bladslutaren känns blixtsnabb och med så få rörliga linselement är autofokusen snabb och exakt. Kanske är autofokusen inte lika blixtsnabb med rörliga motiv som autofokusen i Sony a7r V, men det finns inget som tyder på att den är långsammare eller mindre exakt än autofokusen i X100VI.

Bildkvaliteten

Bildkvaliteten är som förväntat, helt i toppklassen, vilken kamera man än jämför med. Bara att man har 102 Mp till sitt förfogande gör beskärningsmöjligheterna oändliga. Och möjligheten att ändra bildformatet efter behag är en uppskattad funktion på en kamera som initialt skulle begränsa fotografen till en brännvidd motsvarande 28 mm.

Vid ISO 3200 eller 6400 är bildbrus inget problem, och man kan dra i filerna en hel del under efterbehandlingen innan det händer något med bruset alls. Det är också något med djupet som 102 megapixlar i mellanformat ger som man inte uppleva i bilderna från X100VI eller Sony a7r V. Färgmättnaden och dynamiken är bäst i klassen, vilket innebär att det knappt finns någon fullformatkamera som kommer i närheten av kvaliteten man får i bildfilerna från GFX100RF.

Som med alla moderna Fuji-kameror går det att plocka fram Fujis många filmsimuleringar med en knapptryckning. Själv valde jag att lägga till filmsimuleringarna i inställningsratten på framsidan av objektivet, så att jag blixtsnabbt kunde ”byta film” och lägga till det uttryck jag ville ha på JPEG-filen. Jag programmerade vippbrytaren framför slutartidshjulet till att ange fokusområde och knappen i mitten till att aktivera ljusmätare. Praktiskt eftersom jag ofta använder spotmätning.

Ett långt tryck aktiverar ND-filtret på kameran. Eftersom det ofta förekommer människor i motiven var det bekvämt att ha funktionsknappen på ovansidan för att slå på och stänga av ansiktsfokus, medan jag lämnade de andra knapparna som de var.

Slutsats

Det är ingen överdrift att säga att Fujifilm GFX100RF är en unik kamera. Det är faktiskt den enda kameran hittills som kombinerar en skarp vidvinkel med en fast brännvidd och en 102-megapixlars bildsensor i mellanformat. Vanligtvis skulle en fast brännvidd vara begränsande för ganska många, men här har man digital beskärning upp till 80 mm brännvidd, vilket gör kameran betydligt mer användbar än om den bara hade en enda brännvidd.

Det bör också nämnas att möjligheten att ändra bildformatet från normala 4:3 till extrema 17:6 – och alltid däremellan – ger användningsområden man aldrig hittar i en kompaktkamera. Ur den synvinkeln lever arvet från Fujifilm TX-1 och Hasselblad X-Pan vidare i Fujifilm GFX100RF. Trots det höga priset lyckas GFX100RF kombinera fler funktioner än man normalt tror är möjligt i en kompaktkamera. En ganska så enastående kompaktkamera. Och kanske den allra bästa kompaktkameran någonsin.