test: Fujifilm GFX 50R

På tiden när film var det som fångade upp ljuset i kameror var mellanformatkameror svindyra och exotiska. Då var det småbildsformat som gällde för de flesta. I dag kallas det fullformat, men det är fortfarande bara mellanformat.

Begreppsförvirringen som enkelt uppstår kan förklaras av att den digitala tidsåldern har lett till flera nya format på marknaden, utan att vanligt folk egentligen inte är medvetna om skillnaderna.

Det är inte så viktigt för stora delar av marknaden, som ändå inte är målgruppen för en mellanformatkamera. Det är däremot proffsen, entusiasterna och fotograferna som är på jakt efter något som en vanlig systemkamera inte klarar av

Mellanformatkameror passar inte bara för studiofotografering. Kameror som denna går utmärkt att ha med sig on location och använda till allt från mode och porträtt till arkitektur och inredning – och naturligtvis landskapsfoto.

I den här klassen hittar man kameror som Leica S2, Pentax 645D, Hasselblad, Mamiya och Phase One, som alla har bildsensorer i mellanformat. Detsamma gäller för Fujifilm GFX 50R, som bygger på en av de bästa kamerorna vi har testat de senaste två åren.

Fujifilm GFX 50R är precis som GFX 50S från 2017 en mellanformatkamera med en 44 x 33 mm stor bildsensor och 51 megapixlar.

Bildsensorn är mycket större än i jämförbara fullformatkameror som Sony a7r III, Canon EOS 5DsR och Nikon Z7. Som alla har 24 x 36 mm-bildsensorer med jämförbar upplösning kring 50 Mp.

Kompakt

Fuji-kameran är en billigare och mer kompakt version av GFX 50S, men rent tekniskt är de i princip identiska. Samma CMOS-bildchip med Bayer-mönster, samma processor och samma funktioner finns i GFX 50R. Utom löstagbar sökare. Här är OLED-sökaren integrerad i det vädertätade kamerahuset.

Sökaren har 0,77x förstoring, visar hela bildytan och har en upplösning på 3,7 Mp. Bildhastigheten är densamma, 3 bilder/s, och det finns en vridbar pekskärm med en styrpinne bredvid. För att flytta på fokuspunkter. Med andra ord: samma tekniska utgångspunkt som i den större och dyrare GFX 50S. Fast inpackat i ett mindre, lättare och behändigare kamerahus som är smidigare att använda handhållet och som för alla praktiska ändamål ger exakt samma extrema bildkvalitet.

Fujifilm och andra som bygger mellanformatkameror hävdar att stora bildytor fångar upp mer ljus, ger bättre kontroll över skärpedjup, bättre detaljering och bättre bilddynamik. Det är en sanning med modifikation, för kameror som de ovan nämnda kan mer än utmana mellanformatet när det gäller bildkvalitet. På samma gång har de fördelen av mer kompakta mått, 4K-video och högre bildhastighet. För att bara nämna något.

Användning

Den vridbara pekskärmen kan vinklas men inte vridas åt alla fyra håll som i GFX 50S. GFX 50R kan inte heller användas med vertikalgreppet som har plats för extra batteri, och utan löstagbar sökare finns det ingen tilt-adapter som gör det möjligt att vinkla sökaren 45 eller 90 grader. Kameran saknar också fyrvägsknapparna på baksidan och har inga anslutningar för hörlurar och mikrofonanslutningar. Men den har Bluetooth-anslutning för mobiltelefonen samt wifi.

Annars är som sagt det mesta likadant. Som två minneskortplatser med stöd för SDXC-kort med UHS-II-klassificering.

Det finns gott om utrymme för händerna på kameran, som har ett generöst handgrepp där fingrarna lätt når de närmaste knapparna. Det finns ingen statusskärm men slutartid och exponeringskompensation går att läsa tydligt på toppen.

Flera av knapparna – sammanlagt 10 stycken –, till exempel den på framsidan, kan programmeras som man vill och utöver en praktisk inställningsratt runt utlösarknappen har kameran en tryckkänslig inställningsratt på baksidan.

Fujifilms Q-knapp finns naturligtvis på plats och når 16 av de vanligaste inställningsalternativen direkt. Kameran har inbyggd råfilskonvertering och det går att välja automatisk ISO-inställning.

Även om GFX 50R är mindre än GFX 50S så den fortfarande stor. Den är märkbart större än Fujifilm X-T3, och även Canon EOS 5DSr, men ändå smidig att använda. Den reagerar snabbt på kommandon med knappar och rattar, till och med pekskärmen fungerar felfritt.

Men bildhastigheten på 3 bilder/s passar knappast för action. Detsamma kan sägas om den kontrastbaserade autofokusen, som släpar efter både hastigheten och precisionen i de två ovan nämnda kamerorna. Fokusspårningen är inte heller något att skryta om. Den trevar lite i dåligt ljus men fungerar fint i bra ljus där den är snabb och exakt.

Elektronisk slutare

Precis som GFX 50S har den här kameran både mekanisk centralslutare upp till 1/4 000 och elektronisk slutare upp till 1/16 000.

Videokvaliteten är direkt jämförbar med GFX 50S, och för fotografer som är intresserade av videokvaliteten i en mellanformatkamera, så kan det vara bra att veta att videokvaliteten i 1080p definitivt håller måttet. Men duger knappast till stora videoproduktioner.

Åtta objektiv

Sedan lanseringen 2017 har en GF 250mm f4 med optisk bildstabilisator sett dagens ljus. Objektivparken bestod sedan tidigare av en 63mm f2.8, som motsvarar en normal 50 mm på en fullformatkamera, en 120mm makro f4 som motsvarar 95 mm samt en 23mm F4 R LM WR som motsvarar 18 mm vidvinkel. Dessa gäller utöver de tre vi testade GFX 50R med:

Den relativt kompakta 32-64mm f4 zoom, som motsvarar 25 mm vidvinkel till normalbrännvidd på 51 mm, en 45mm F2.8R WR som motsvarar 36 mm samt porträttobjektivet 110mm F2 R LM WR. Som motsvarar 87 mm.

Med samma tekniska innanmäte kommer det inte som någon större överraskning att bildkvaliteten är lika fantastisk som i GFX 50S.

Samma extrema bildkvalitet

Bildfilerna är helt enkelt fantastiska, men inte utan mindre problem. Med den skarpa 110 mm porträtt-telen tar kameran bilder med en detaljskärpa som tål att synas med lupp. Modefotografer bör kanske vara medvetna om att bildsensorn med Bayer-mönster inte har något lågpassfilter. I vissa fall kan det skapa lite moiré-mönster i kläder med rutor eller tweed.

De tre Fujinon-objektiven som jag använde passar kameran väl, och den relativt kompakta 45-millimetaren fungerade verkligen bra. Trots lite vinjettering vid f2,8 får landskaps- och gatubilder ett speciellt uttryck med så bra optik.

I väntan på mer kompakta GF50mm f3.5, är detta det bästa valet för allround-, rese-, reportage- och gatufoto.

Jämfört med Sony a7r III och Nikon Z7 är det inte lätt att se skillnad i skärpa, men eftersom den större bildsensorn ger ett lite annat skärpedjup med Fujinon-objektiven – till exempel 120 och 110 mm med öppen bländare, skapas ett annorlunda uttryck i exempelvis porträtt.

Färgåtergivningen och bilddynamiken tillhör tätskiktet och kameran har god kontroll över bildstörningar. På det här området är GFX 50R fullt i klass med, om inte lite bättre än, Sony a7r III och Nikon D850.

Man ska bara vara medveten om att färgdjupet avtar med brusnivån. Från ISO 6400 blir det gradvis synligt, men det gäller främst JPEG-filerna.

Kameran har Fujis utmärkta filtereffekter, bland annat Fujifilms klassiska filmprofiler som Provia, Astia, Velvia, den svartvita profilen Acros med och utan färgfilter, samt Classic Chrome. Som ger ett mer rustikt uttryck med måttliga färger och dämpad kontrast. Pro Neg. standard och hög bör också nämnas: svartvitt för mjuka graderingar i exempelvis porträtt, den senare med lite mer kontrast.

Slutsats

Fujifilm GFX 50R saknar nyare systemkamerors videoegenskaper. Den är inte heller särskilt snabb, och även om den är kompakt och billig för att vara mellanformat så är den fortfarande stor och dyr. Men bildkvaliteten är fullt i klass med det bästa vi har sett, och mer än så. För fotografer som främst är intresserade av detta är Fuji-kameran optimal. Professionella fotografer och entusiaster får sina drömmar uppfyllda här – av en kamera som för många av dem är ett bättre köp än GFX 50S.